De flesta som någon gång gjort sig en glad kväll på stan har säkert märkt att personligheten förändras i takt med att drinkarna rinner nedför strupen. Världen öppnar sig och blir en vänlig plats där det går att prata och skoja med alla.

Alkohol förstärker – på gott och ont

Det finns förklaringar till varför vi förändras när vi dricker, något som Ola Lauritzson utvecklar i sin bok Om alkohol. Förenklat uttryckt förstärker alkoholen hur vi mår innan vi börjar dricka. Glad blir gladare. Arg blir argare. Ledsen blir ledsnare. Det är alltså inte givet att vi blir roligare eller på bättre humör av att dricka. Dessutom sker saker i hjärnan redan efter första glaset som gör att vi steg för steg tappar kontrollen.

Hjärnbarken får sig en törn

I nyktert tillstånd använder vi huvudsakligen hjärnbarken för att leva vårt vanliga liv. Det är här minne och tidsmedvetande sitter. Här finns också omdöme och förmågan att se på sig själv ”utifrån”. Hjärnbarken reglerar vår sinnesstämning. Allt det här är saker som gör att vi fungerar normalt.

När vi dricker sätts hjärnbarkens förmågor ur spel. Varken det förflutna eller framtiden får betydelse. Plötsligt känns det inte så farligt att vi stannar ute ett par timmar extra, trots att vi ska hålla föredrag på jobbet morgonen därpå. Det viktiga är väl att vi har trevligt just nu? Vi blir också pratsamma och tar risker.

Mellanhjärnan ”gillar läget”

Det är i det här tillståndet som det kan verka som en pangidé att smussla med sig ölglaset, gömt under kavajen, ut från krogen. Eller att bjuda upp arbetskamraten för en närgången dans.

Lätt berusad fungerar fortfarande hjärnbarken hjälpligt. Men fortsätter vi att dricka kommer den alltmer i skymundan och ersätts av andra hjärncentra. Här ser mellanhjärnan sin chans. Den styr våra känslor, och här sitter flera lustcentra som kan stimuleras av sex, mat eller droger.

Nu kan vi bli hungriga, trots att vi nyligen åt. Vi kan också bli upprymda eller sentimentala. Det känns viktigt att tala om för kompisen vilken hyvens vän han eller hon är.

Sexdriften har vaknat till liv, för även den har sitt centrum i mellanhjärnan.

Allt det här i kombination med en ökad pratsamhet, ett allt sämre omdöme och färre tankar på framtiden ökar risken för att ge sig på oövertänkta projekt.

När reptilhjärnan tar vid ökar risken för snedsteg och våld

De flesta slutar dricka innan de här nivåerna nåtts, men den som fortsätter börjar sakta trötta ut även mellanhjärnan och sjunker i stället nedåt i utvecklingskedjan. Reptilhjärnan, som är vår minst utvecklade del av hjärnan, aktiveras.

Nu är vi inte direkt på Einstein-nivå i våra resonemang. Analytisk förmåga och möjlighet att tänka rationellt är borta. Ofta är vi inte ens medvetna om vad vi gör. Vi styrs av reptilhjärnans impulser – som dessvärre sällan är några snilledrag. Tillvaron är svart eller vit. Reptilhjärnan ger oss signaler till flykt eller anfall och delar in människorna runt oss i vänner och fiender. Nu är risken stor att något går snett på riktigt. Har vi tur hamnar vi på den positiva skalan och blir fulla av komplimanger och kärleksfulla bedyranden. Men en hel del våldsbrott begås också av människor som befinner sig på det här stadiet.

Sämre impulskontroll – ökad olycksrisk

Andreas Carlborg, läkare på Beroendeakuten i Stockholm, vet att risken att råka ut för olyckor ökar för den som är berusad. Det gäller både i trafiken och för den som rör sig till fots utomhus.

– När det gäller folk som får stryk på stan är nästan alltid både brottsoffer och brottsverkare påverkade.

Det beror enligt Andreas Carlborg på att vi som berusade får nedsatt impulskontroll, vilket kan vara farligt både för oss själva och för andra.

– I jobbet möter jag också många som har försökt ta livet av sig – och bland dem är de nyktra lätt räknade. Hämningarna man har som nykter försvinner i berusningen.

Det finns alltså goda skäl att undvika att dricka sig berusad – reptilhjärnan är en farlig pilot.

Text: Fredrik Borneskans