Har du barn, eller yngre syskon, i tonåren ska du inte bli överraskad om frågan kommer: Vill du köpa ut åt mig? Men att göra det kan faktiskt försämra relationen med ditt barn. Psykologen Bengt Grandelius berättar varför.

Det är inte lätt att stå emot. Blicken blir bedjande, huvudet faller på sned. Du får veta att det är flera som ska dela och att det bara blir ett glas var. Varför kan inte du vara lite hygglig när alla andras föräldrar brukar vara det?

Att köpa ut bygger inget förtroende

Den vanligaste langaren är en nära anhörig, ett syskon eller en förälder och många tror att de hjälper sitt barn genom att köpa ut. Man hoppas på så sätt kunna kontrollera vad och hur mycket som dricks. Det kan också handla om att man inte vill att barnet ska hamna utanför i gänget. Tyvärr blir effekten sällan den man tänkt sig. Bortsett från att langning är olagligt är risken stor att man istället för att hjälpa, bidrar till att stjälpa.

Bengt Grandelius, som är legitimerad psykolog och författare, menar att många tonårsföräldrar känner sig oroliga för att deras barn börjat frigöra sig och är på väg bort. Langning kan ibland vara ett missriktat försök att bygga kontakt och förtroende.

– Det stora nutidsproblemet är att man känner att man tappar kontakten med sina barn. Man har sina karriärer att tänka på och har dåligt samvete för barnen. Sen är det generellt också en tidsanda att vilja vara kompis med sina barn.

Förälder är inte att vara kompis

Bengt Grandelius hävdar bestämt att det är en missuppfattning att barn skulle uppskatta en förälder som släpper efter, särskilt om de ser att han eller hon egentligen inte vill göra det. Barn behöver inte en förälder som är kompis – utan en som är förebild.

– Man ska ha klart för sig att ungdomar närmast känner förakt för föräldrar som faller till föga. Det är vuxnas plikt att våga, och gör man inte det, är man feg och kanske också lite korkad. ”Att de inte fattar bättre än att de går på första fint” och risken finns att ens barn tappar respekten för vuxna.

Signalen man ger om man köper ut blir alltså snarare att man är konflikträdd än snäll. Det är också värt att tänka på vad som senare kan hända med barnets egen förmåga att sätta gränser, om föräldern visar rädsla för att säga nej.

– Förebilden fallerar. Barnen kan se att mamma och pappa egentligen inte vill men att de gör det ändå. Det här blir en signal som förr eller senare kommer igen hos barnet. Att säga nej blir något farligt. Jag möter många vuxna konflikträdda människor i mitt yrke. Och nästan undantagslöst har de haft förebilder som sviktat. De har inte sett att ett nej tryggt kan visas upp.

Hjälp barnet att tänka långsiktigt

Effekten att stärka relationen, som föräldern eller storasyskonet hoppas på, blir den motsatta. Om inte omedelbart så på sikt. Barn uppskattar innerst inne den som säger ifrån även om de kanske påstår något annat. Bengt Grandelius menar att en viktig del av att vara förälder är att tänka på längre sikt.

– Barn tänker för stunden. Vårt ansvar som vuxna är att tänka mer långsiktigt och att förstå att vi inte tappar kärleken för våra barn om vi säger ifrån. Många vuxna ser det också som något ofrånkomligt att ens barn måste vara med en första fylla men det är det inte, menar Bengt Grandelius.

Många vuxna tror att man har bättre koll på vad ungdomarna dricker om man själv köper ut. ”Hellre ett par glas vin än en flaska hembränt”, kanske man resonerar. Men ungdomars drickande handlar först och främst om att berusa sig inte om att dricka vin som vuxna gör.

Ungdomar förnekar riskerna

– Man kan glömma att lära ungdomar handskas med alkohol genom att köpa ut. Man dricker för att bli påverkad och för att få stabilitet med självkänslan. Man vill våga göra sådant man annars inte vågar. Att man tappar omdömet ingår, men samtidigt kan de själva känna sig oroliga för det här.

Ungdomarna är alltså inte omedvetna om riskerna. Men ofta håller man det här ifrån sig. Bengt Grandelius har raka och tydliga råd till den som möts av energiska argument om varför man ändå borde köpa ut.

– Jag tycker man ska säga att man inte kan ta ansvar för vad som händer om man köper ut. ”För det första vet du att det är förbjudet. Och jag skulle inte kunna se mig själv i spegeln om det hände dig någonting.” Då kommer motfrågan ”litar du inte på mig?”. Då kan man svara att ”jo, jag litar på dig, men jag kan inte lita på det som händer i den omvärld där du befinner dig. Du skulle kunna drabbas av en olycka eller något annat och det vill jag inte ha bidragit till”.

Sätt upp tydliga regler

Han menar att det i dag, när barn och vuxna till stor del lever separerade liv, är viktigare än någonsin att göra sig behörig i barnens liv. Att sätta upp regler, utan att för den skull kränka barnets integritet, är ett sätt att visa omtanke. Det här uppfattar också barnen. Att släppa reglerna kan, tvärtemot vad många tror, tolkas som att man inte bryr sig.

Till den som känner oro inför att barnet snart kommer flytta hemifrån och måste förberedas på vuxenlivet finns ett konkret råd.

– Ta då sista chansen att visa vem du är. Ingenting är så viktigt att få med sig i bagaget som det. Att få en förebild som har lite kurage och står för upp saker och ting.

Text: Fredrik Borneskans