Puben i Storbritannien är en klassisk miljö för en pint öl och det finns en rad olika stilar i England, men det är inte självklart att det kort och gott stavas ale. Det kan lika gärna vara en India Pale Ale, en Brown Ale, Bitter Ale, ja, listan kan göras lång som en bordslöpare. Men vi tar det från början.

Brittisk öl oftas en ale

Öl har bryggts sedan 6 000, kanske 7 000 år. Det började i Babylonien och nådde våra breddgrader först under medeltiden. Redan på 1200-talet började man brygga öl för kommersiellt bruk i England, som tillsammans med Tyskland blev först att anamma den nya kulturen, även om husbehovsbryggning kom några hundra år tidigare.

Men tillbaka till nutiden. I Storbritannien, där en öl allt som oftast är en ale. Det är en överjäst typ med lägre alkoholhalt, fylligare, mer komplex i karaktären än till exempel ljus lager. Samtidigt finns en rad olika ale-typer som är mycket olika till smak och doft.

Om vi börjar med det ”vanliga” brittiska ölet, en bitter, är det ett gyllengult öl med dominerande beska. Bitter finns i olika alkoholstyrkor och kallas allt från Ordinary Bitter som har låg alkoholhalt (som svenskt mellanöl) till Extra Special Bitter som kan landa på omkring 5,5 volymprocent. Generellt är ölet mycket fruktigt med påtaglig humlearom, men ju starkare bitter desto fylligare och sötare.

Bitter gärna för britten

En bitter är för britten vad en stor stark är för svensken, även om man är betydligt mer varumärkesnoga på de brittiska öarna. Många bryggerier äger helt eller delvis pubkedjor, där det förstås främst är de egna sorterna som erbjuds.

En annan mycket gångbar ale-typ kallas India Pale Ale. Namnet kommer från att detta överjästa öl skulle exporteras till den forna brittiska kolonin, och för att det skulle hålla under den långa transporten gjorde man det starkare eftersom alkohol inte bara är en smakbärare utan också ökar hållbarheten.

India Pale Ale tillverkas fortfarande, trots att det är många decennier sedan landet förlorade kronkolonin, och det upplever faktiskt något av en renässans. Inte minst i kombination med mat. Dess eldighet – alkoholhalten ligger kring sex volymprocent – gör att det passar mycket bra till fet och smakrik mat.

Barley Wine är trendigt igen

Om vi går vidare är det på sin plats att stanna vid Old Ale-kategorin, eller mer adekvat benämnd som Barley Wine, alltså vin på korn, kornvin. Här är alkoholhalten ännu högre, ölet fylligare, mer komplext och ofta med en påtaglig fruktighet, en vinös ton och inte sällan en markerad sötma. Barley Wine är en klassiker om vintern och avnjuts gärna efter middagen.

Öltypen har stundtals fallit i glömska. För eldigt, tycker vissa, för sött, tycker andra. Men i takt med att ölintresset runt om i världen ökar märks en vurm även för denna, lite udda och smått obskyra variant. Bland andra bryggarländer som har hakat på Barley Wine-trenden märks Sverige och USA.

Öl på whiskyfat

På sistone har framför allt skottarna börjat experimentera med öl på fat, av amerikansk vitek som traditionellt används inom whiskyindustrin. Det är i och för sig inte ovanligt att öl lagras på fat, men här är det verkligen fatkaraktären man är ute efter. De första försöken drog åt whiskyhållet, men numera är ölen mycket raffinerade och eleganta med förnimbar rökighet och mjuk vaniljton. De internationella framgångarna har inte låtit vänta på sig, och Sverige är inget undantag.

Sist men inte minst kommer vi till det man framför allt förknippar med Irland: en mörkt skummande, kraftig, rejält bitter stout (eller porter). Nu är det inte bara Guinness som gör denna klassiker – flera bryggerier på Irland, i Skottland och i England tävlar om världens uppmärksamhet med otaliga varianter. Samtidigt ska man ha klart för sig att steget mellan stout och porter inte alltid är så långt.
Bägge är fylliga och kraftiga med markerad bitterhet och en smula sötma. Okej, portern är ofta, men inte alltid, lite sötare.

Med stout och porter lyfter mat- och ölkombinationerna till himmelska höjder. Porter till chokladtårta är en klassiker, liksom stout till ostron. I Sverige torde klassisk svensk husmanskost vara det bästa ackompanjemanget till detta mörka öl.

Fördjupning

Bitter Ale

Ofta missförstådd på grund av sitt namn. Ölet behöver inte vara jättebittert, det är snarare mjukt beskt. Vackert kopparfärgat med relativt låg syra och en alkoholhalt på omkring fyra volymprocent. Före maten eller till lättare rätter av till exempel kyckling.

India Pale Ale

IPA, populärt kallad ”Ipan”, som kring år 1840 gjordes lite starkare och lite beskare för att klara den långa färden till den då brittiska kolonin Indien. Allt från gyllengul till mörkt kopparfärgad, bra humlearom, fin frisk fruktighet, torr smak, bra efterbeska och viss eldighet. Alkoholen ligger på svensk starkölsnivå. Prova gärna till kraftigare kötträtter, till exempel grillat kött med rökig hickorysmak.

Barley Wine

Ibland kallad Old Ale. Ett fylligare öl med bra frukt, eldighet och tydlig sötma. Ett typiskt vinteröl som på sistone har fått ett rejält uppsving.

Fatlagrat öl

Gärna från Skottland, där den amerikanska viteken ger ölet toner av både vanilj och rökighet. Perfekt kombo till rökt fisk, ål och charkuterier. Har på kort tid blivit mycket uppskattat i Sverige.

Stout & Porter

De brittiska öarnas motsvarighet till riktigt mörk espresso. Om man ska skilja mellan dessa storheter är portern sötare, stouten torrare. Båda är komplexa, fylliga, har bra beska och lång eftersmak. Porter passar till desserter, stout till ostron eller halstrade pilgrimsmusslor med koriander.

Text: Nadja Karlsson