Från Guinness torn är utsikten över staden Dublin anslående. Det är lätt att spana in andra bryggerier – men närmare än så kommer man inte. I tornet serveras enbart det egna ölet.
– Tornet är en del av vår marknadsföring, berättar Fergal Murray, en av företagets 13 bryggmästare.
Det verkar vara en vettig investering. Hit tycks nästan alla som besöker den gröna ön förr eller senare hitta. Och anledningen är inte bara utsikten – mörkt öl är inne. Bakom framgången ligger bland annat jämn kvalitet. Därför får licensbryggerierna runt om i världen köpa ett koncentrat av ölet.
– Det är vårt mål att ölet ska smaka likadant överallt, säger Fergal Murray.
Han berättar också om vikten av att tappa upp en öl på rätt sätt. Bryggeriets experter åker världen runt och utbildar bar- och pubpersonal i ”de sex stegen”.
– Först ska man ha ett glas av pintstorlek, sedan vinklar man det från sig och tappar långsamt upp ölen för att få en fin skumkrona, säger han. Därefter får ölen vila en stund så att skumkronan stabiliseras. Till sist fyller man upp glaset och serverar det.
Från Dublin till London
Från stoutens huvudstad till porterns, London, är steget inte långt. Här finns flera bryggerier som tar upp kampen med sin nordvästra konkurrent. Och de gör det på sitt eget vis, bland annat genom att smaksätta sitt mörka, överjästa öl. Utvecklingen leds av Youngs bryggeri, ett stenkast från Londons centrum. Deras Double Chocolate Stout med sin chokladkaraktär är ett bra exempel på nytänkande. Här experimenteras friskt med karamellmalt och olika humlesorter.
Det gamla bryggeriet har en motsvarighet till tornet i Dublin: En del av ölet körs fortfarande ut med häst och vagn till de närliggande pubarna.
Fullers och Shepherd Neame är andra bryggerier som tillverkar bra porter och stout.
Svensk portertradition
Hur står det då till med vår egen mörka ölhistoria? Jo, Sverige har faktiskt en lång portertradition. Tack vare den i Göteborg bosatte skotten David Carnegie Jr, som i början av 1800-talet lade grunden för Carnegie porter. Ölet har sin givna plats i öllitteraturen; det är ett av de mest sålda svenska ölen utomlands.
Carnegie porter har sina trogna fans också i Sverige. För några år sedan bytte bryggeriet från den bulliga 33-centilitersflaskan till den gängse halvlitersbuteljen. Samtidigt plockades årgången bort. Det blev ett ramaskri.
Entusiasterna menar att inget går upp mot vällagrad Carnegie, och tillverkaren gick med på att ange årtalet igen. Efter några års lagring får ölet en angenäm torrhet som kan påminna om starkvin. Den höga maltigheten, fylligheten och alkoholen gör att ölet vinner på lagring.
Vital nutid
Sveriges porter och stout är dock inte bara historia. Det finns en vital nutid också.
De tre mest kända kvalitetsbryggerierna, Nils Oscar, Gamla Slottskällans och Jämtlands Bryggeri, gör sina egna varianter. Mest uppmärksamhet, inte minst internationellt, har Nils Oscars Imperial Stout fått. Kanske inte så konstigt: Det har ett år korats till världens tredje bästa öl i kategorin Foreign Style Stout i World Beer Cup i USA.
Så visst har ölet en framtid. Det är bara att sträcka ut handen och börja prova sig fram. Favoriter går alltid att hitta, oavsett om de är utländska eller inhemska. Bara de är svarta, överjästa och riktigt, riktigt fylliga.
Text: Stefan Karlsson