Akvavit är inte vilken nubbe som helst – precis som falukorven är den namnskyddad och försedd med en egen EU-lag. Här fastställs att endast sprit som i huvudsak smaksatts med kummin och/eller dill får kallas akvavit. Alla andra smaksatta snapsar får nöja sig med att kallas för brännvin.
Namnet förpliktigar alltså och ger en viss statusprägel – däremot behöver det inte betyda att akvaviten har högre kvalitet än annat brännvin.
Akvavit hör till de populäraste snapsarna – både till jul, påsk, midsommar och till kräftorna. En aromatisk akvavit som aperitif eller digestif (före respektive efter maten) ligger också i tiden. Och den måste inte svepas, den går utmärkt att smutta på.
Akvavit har rentav blivit trendig – fatlagrad akvavit är numera lika intressant som fatlagrad whisky och rom.
Svensk norsk och dansk
Akvavit tillverkas i Sverige, Norge och Danmark. Utöver kummin och dill kommer ett antal kryddor och örter (gärna fänkål och anis). Smakskillnaderna är stora mellan länderna. De norska är tydligt präglade av sin fatlagring (som de nästan är ensamma om) och skiljer sig mycket från de mer ”lagstadgat smakrena” danskarna. Svensk akvavit kan ses som ett mellanting – balanserat smakrik men utan tonvikt på fatlagring.
Akvavit från olika länder
Sverige
Bland klassikerna finns bästsäljaren Skåne Akvavit, lanserad 1931 som en mildare efterföljare till den äldsta svenska akvaviten O. P. Anderson, som är en fyllig klassiker med både kraft och elegans.
Samma O. P. är också förebild till sherrydoftande Gammal Norrlands Akvavit, medan den förnäma Herrgårds Aquavit kryddats med både koriander och en skvätt whisky.
Lite pepparmynta piggar upp Ödåkra Taffelaqvavit. Flera av nämnda klassiker ingår i serien med småflaskor, Reimersholms Svenska nubbar.
Danmark
Anses i hemlandet väga lika tungt i kultursammanhang som både H C Andersen och Hamlet. Speciellt klappar danska hjärtan för Röd Aalborg, den ursprungliga Aalborg Taffel Akvavit, som anses vara den första moderna akvaviten.
En annan dansk klassiker är Aalborg Jubilaeums Akvavit, som skapades till 100-årsjubileet av Taffel-akvavitens födelse. Den smakar bland annat dill, koriander och stjärnanis.
Norge
Här är det framför allt akvavit som lagrats på gamla sherryfat som gäller, till exempel Gammel Reserve Aquavit (lanserad 1927) och Gilde Non Plus Ultra (lanserad 1954). Annars heter de stora flaggskeppen Løitens Export Aquavit och Lysholms Linie Aquavit.
Det var för övrigt brännvinshandlaren Jörgen B Lysholm som fattade vart vinden blåste och började skeppa akvavit över jordklotet.
Den första linjeakvaviten kom till av misstag år 1805. Brännvin seglades till Australien, men köparen gick i konkurs – och spriten gick i retur hem över havet. Väl hemma upptäckte man att den var rejält mycket godare än när den lastats.
Ekfaten, vågornas rörelser och diverse temperaturskillnader var det fina i kråksången. En sång som blev en hel industri, där man förgäves har försökt efterhärma sjöturens effekt i specialbyggda lokaler hemma i Norge.
Text: Nenne Wåhlander