Vin är ett levande väsen som i likhet med människor kan drabbas av sjukdomar och skador. Det kan jäsa, lukta pyton och innehålla ”glassplitter”. Läs om de vanligaste felen och hur du ställer diagnos på eländet.
Favoritvinet står inte att känna igen. Doften av svarta vinbär, plommon och vanilj är borta – i stället luktar det fuktig källare, mögel och simbassäng. Smaken är inte ett spår bättre.
– Usch, vad äckligt det här vinet har blivit! tänker man och lovar sig själv att aldrig mer köpa det.
Långt ifrån alla inser att de har fått ett defekt vin, i detta fall ett korkskadat. Någon procent av alla viner är dåliga redan när de öppnas, och det är inte alltid så lätt att känna igen de tråkigheter som kan drabba vin.
Lukt av betongkällare
Vanligast är korkdefekt. Cirka tre procent av alla vinflaskor med naturkork förstörs och får en lukt av fuktig betongkällare, mögel eller klor och simbassäng.
Normalt är det ganska lätt att upptäcka korkdefekten, men ibland är den så diskret att den är svår att identifiera.
Den svenske vinmakaren Lars Torstenson:
– För producenten är faktiskt en tydlig korkdefekt att föredra. Den upptäcks av alla som har lärt sig känna igen defekten – vinkypare, vinskribenter och erfarna konsumenter. Betydligt värre är så kallad smygkork. Den är mycket svår att upptäcka, även för en tränad näsa.
Problemet med smygkork är att både professionella bedömare och amatörer lätt uppfattar vinet som dåligt och inte defekt. Och medan ett defekt vin ersätts får knappast ett ”dåligt” vin en andra chans.
Andra vanliga defekter är oxidation, ättiksyra och efterjäsning. Somliga räknar även fällningar i vin som en defekt, trots att det egentligen mer är ett skönhetsfel.
Text: Staffan Brännstam