I Sverige behandlas portvin många gånger en gnutta styvmoderligt. Ofta tjänstgör det som ett sött vinalternativ efter maten. Några som däremot känner till portvinets goda sidor är britterna. Faktum är att det är deras förtjänst att portvinet existerar. I slutet av 1600-talet, när Storbritannien och Frankrike låg i krig, började britterna se sig om efter andra länder att importera vin från än sin.
En titt på kartan gav vid handen att hamnstaden Porto i norra Portugal låg inom rimligt seglingsavstånd. Väl där oroade sig importörerna för att vinet inte skulle hålla sig intakt hela vägen tillbaka, varför man såg till att konservera vinet genom att tillsätta en skvätt sprit. På så vis löpte det inte längre risk att efterjäsa eller oxideras. Blandningen kom att bli så omtyckt att britterna skrev ner receptet, och resten är så att säga historia.
Port i olika stilar
Portvin är alltså ett så kallat fortifierat vin. Det innebär att vinmakarna krossar och jäser sina druvor och sedan tillsätter 77-procentig druvsprit, varpå jäsningen avstannar och druvsötman bevaras. Vinet får en alkoholhalt på omkring 20 procent.
Den enklaste portvinstypen, Ruby Port, lagras förhållandevis kort tid på fat för att buteljeras och säljas ungt. På så vis bevaras både den djupröda färgen och den kraftiga, oftast russinaktiga, karaktären. Ännu mer mustigt och fullproppat av mogen frukt är Late Bottled Vintage Port – ett årgångsvin som lagras mellan fyra och sex år på fat innan det tappas på flaska.
Fylligheten i dessa viner är som gjord för att backa upp sältan och styrkan i mögelost. Den brittiska klassikern Late Bottle Vintage och stilton, som bygger på tumregeln ”ju fruktigare portvin desto smakrikare ost”, är alltså inte tagen ur luften. Tar du det här som rättesnöre kan du prova dig fram mellan allt från svensk ädelost till riktiga gomkittlare som gorgonzola och roquefort. Är du äventyrligt lagd kan du också experimentera med andra typer av ostar med krut i. Varför inte parmesan eller extralagrad, svensk cheddar?
Tawny till choklad eller ost
Tawny Port är den vintyp som lagras längst på fat. Inom denna kategori finns viner som får ligga i upp till 40 år innan de anses färdiga att drickas. Under tiden har de hunnit få en gyllenbrun färg, en mjuk ekkaraktär och ett register av torkad frukt, nötter, honung och vanilj.
Väljer du en långlagrad Tawny till middagens final gör du rätt i att servera den tillsammans med en smörig mandeltårta eller en fyllig chokladdessert. Men faktum är att Tawny är mer användbart än så. Även kraftiga och nötiga hårdostar, som till exempel appenzeller och gruyère, är gott sällskap, och yngre Tawny trivs bra ihop med både fruktsallad och mildare ostar som mellanlagrad grevé och kittost som vacherol.
Vintage en vinnare i längden
Juvelen i kronan heter Vintage Port och tillverkas enbart de år då druvskörden anses vara exceptionellt bra. Vintage lagras huvudsakligen på flaska och behöver gott om tid på sig för att mogna, ofta mellan tio och femtio år. Under tiden bildas en fällning i buteljen, vilket gör att vinet måste dekanteras (hällas över på karaff) innan det serveras.
I vintagevinets ungdom håller de mjuka och bäriga tonerna hov, uppvägda av kraftiga tanniner. I doftpaletten hittar du ofta en ton av mörk choklad, vilket givetvis gör chokladstinna efterrätter till ett bra val. Men laborera gärna även här med ost. Ett tips är att ställa fram en krämig och syrlig chèvre som betonar det eleganta i vinet, samtidigt som osten själv håller stilen.
Efter hand blir årgångsport mer komplext. Färgen börjar dra mot gyllenbrunt, och i smaken hittar du mogna frukttoner, katrinplommon, fikon och romrussin samt en påtaglig eldighet. Allra bäst är det då som färgstark solospelare efter en härlig middag. Eller möjligen i sällskap av en kopp espresso och en liten finsmakartryffel.
Oavsett vilken portvinsstil du föredrar ska du komma ihåg att vinet ska serveras lätt kylt och att det inte håller sig fräscht i en öppnad flaska särskilt länge. För Vintage gäller ett par dagar och för Ruby och Late Bottled Vintage omkring en vecka. Tawny klarar sig någon månad. Öppnade flaskor håller bäst i kylskåpet.
Text: Caroline Edgren