Att tillverka cider 

Cider är en dryck som är flera tusen år gammal. Och precis som då krossar man äpplen och låter dem jäsa.

Kolsyra för smakens skull

Även om cidern etablerat sig för gott i stora delar av västvärlden är tillverkningsprocessen i stort sett densamma i dag som för två tusen år sedan. Frukten krossas och pressas, varpå saften får jäsa till äppelvin antingen på naturlig väg eller med hjälp av vinjäst.

Efter två veckors jäsning tillsätts gelatin, kiselsol och svavel för att fälla ut grumligheter, en process som kallas ”klarning” eller ”sköning”. Drycken filtreras sedan, och avslutningsvis tillsätts kolsyra för smakens skull.

 

Framodlade äppelsorter

Ibland tillsätts också ojäst äppelmust för att göra cidern mindre alkoholstark och mindre torr. Grundtanken är alltså exakt densamma som på grekernas, romarnas och hebréernas tid: att låta äppeljuice jäsa så att sockret i juicen ombildas till alkohol. Skillnaden mellan då och nu är främst att vi har större kemikunskaper och bättre lämpade äpplen. Under århundradena har vi fått fram äpplen som fungerar ypperligt till just cider, och i dag görs drycken sällan på annat än syrliga, bittersyrliga, bittersöta och söta äppelsorter.

Alkohol i cider

  • Cider brukar ha en styrka på mellan 3 och 8 procent.
  • Över 8,5 procent anses vara äppelvin.
  • Den starkaste cidern som kan göras på naturlig väg innehåller ungefär 12 procent

Ciderhistoria

Redan femhundra år före Kristus drack de gamla grekerna en dryck på jäst äppelmust som de kallade sikera. Och ungefär samtidigt njöt hebréerna av en liknande brygd vid namn shekar.

De uppfinningsrika romarna var naturligtvis tidigt ute även i de här sammanhangen, och det hävdas att de började experimentera med regelrätt cidertillverkning för ungefär två tusen år sedan. Deras cisera smakade säkert sensationellt på sin tid, även om tillverkningsprocessen inte var särskilt sofistikerad – man lade helt enkelt valfri mängd äpplen i trätråg, delade sönder äpplena med en trästöt och lämnade saften att självjäsa.

Dåligt vatten fördel för cidern

Den romerska varianten blev hur som helst en stor succé, och när tillverkningen kommit igång på allvar spred sig cidern som en löpeld över hela Europa, särskilt i områden där dricksvattnet var av låg kvalitet och cider framstod som ett extra klokt alternativ. Denna kombination av tjänlig cider och otjänligt vatten gav drycken starkt fäste i länder som Spanien, England och Frankrike, där man än i dag tillverkar och konsumerar mest cider.

I Sverige sedan 1800-talet

I Sverige har cidern funnits sedan 1800-talet, medan tillverkningen inte kom igång på allvar förrän på 1950-talet. Länge var det bara svagcider med 2,25 procent som fick kallas cider, medan starkare sorter kallades äppelvin. På 1990-talet ändrades reglerna så att drycker med mer alkohol fick kallas cider.