Ciderländer i världen

Spanien, Frankrike och England är stora ciderländer, med lång tradition av tillverkning. Men stilarna skiljer sig åt.

Spansk cider

Asturien och Baskien i norra Spanien är hemorter för den spanska torra cidern. Här har drycken en syra så hög att man häller cidern med en fallhöjd på en meter ner till glaset för att syresätta drycken och mildra syran. Det var från Asturien som cidern spreds till Frankrike och Storbritannien. Musten jäser ofta utan varken tillsatt jäst eller socker. Vildjästen gör att cidern får en kraftig smak som ibland drar åt stall. Traditionell spansk cider är torr och relativ hög alkoholhalt och lagras ofta på kastanjefat.

Fransk cider

Cider produceras främst i Normandie och Bretagne. Man skyddar och arbetar för att behålla regionala ursprungen. En cider från Bretagne måste till exempel även buteljeras där. Reglerna påmminer om de franska vinlagarna med skyddande ursprung. Sydvästra Frankrike har också tradition att göra cider. Denna liknar dock mer den spanska.

I Frankrike görs cidern enligt traditionella metoder, på enbart äpplen och ibland päron. I Normandie och Bretagne i norra Frankrike låter man ofta cidern mogna på gamla fat, vilket ger drycken en typisk, oxiderad doft med en ton av stall och äppelmos. Den franska cidern är också den enda där inga tillsatser är tillåtna, varken socker eller andra smakämnen.

Engelsk cider

I Storbritannien är cidern också gjord av äpplen och ibland en del päron, men här är det även tillåtet att tillsätta socker, samt smak- och färgämnen. En besläktad dryck är ”perry” som huvudsakligen görs på just päron. Storbritannien är det största ciderlandet vad gäller både tillverkning och konsumtion, och produktionen är i storlek med Australiens vinproduktion. De brittiska odlingarna finns framförallt i Somerset och Hereforshire.

Det finns två huvudtyper av engelsk cider. De västra regionerna använder en stor del en tanninrika äppelsorter och har en tydlig smak av äpplen. Cider från Kent och östra delen förekommer mer av dessertäpplen, som ger en cider med lättare smak.

Svensk cider

Svensk lagstiftning är inte lika strikt som till exempel Frankrikes. Så här skriver Livsmedelsverket om cider:

"Med cider avses en dryck som framställs av fermenterad fruktjuice av äpple och/eller päron. Förutom tillåtna livsmedelstillsatser samt naturliga och naturidentiska aromer får även följande ingredienser användas vid framställningen:

  • icke-fermenterad fruktjuice av äpple och/eller päron
  • vatten
  • socker

Innehållet av fruktjuice i den färdiga produkten skall utgöra minst 15 volymprocent. Som fruktjuice räknas även fruktjuice från koncentrat. Cider får vara kolsyrad."

Därtill går det att tillägga att om drycken har smaksatts med andra frukter och bär måste det framgå av etiketten.

Äpplets olika egenskaper

Man skiljer mellan syrliga, bittersyrliga, bittersöta och söta äppelsorter. De olika sorterna har, som namnen antyder, olika egenskaper vad gäller socker, syra och garvsyra/tanniner. Målet är förstås att få en cider där alla dessa egenskaper är fint balanserade. De söta äpplena höjer alkoholhalten, de syrliga äpplena ger, förutom syra, även skydd mot sjukdomar som kan förstöra cidern. De bittra, tanninrika äpplena ger struktur och fyllighet.

6 000 olika cideräpplen

Det finns cirka 6 000 olika cideräpplen dokumenterade även om man i dag inte använder riktigt så många. I Frankrike har man dessutom tydligt definierat vilka sorter man får och inte får använda till just fransk cider.

Historia

Den första cidern tros ha tillverkats i antikens Grekland och Italien där äpplen växer vilt och namnet cider sägs komma av det latinska namnet för rusdryck, sicera. Cider var från början en lantlig företeelse, och det var först i och med industrialismen som den spred sig till städerna. I Sverige började cidern tillverkas kommersiellt först på 1950-talet.