Belgisk öl

Belgiens specialöl har sina tydliga kännetecken. Förklaringarna är många och traditionerna är långa i ett land som lär producera tusen olika ölsorter. 

Det är svårt att generalisera om belgiskt öl, eftersom man tillverkar många olika stilar: klosteröl, trappistöl, veteöl, saison, spontanjäst öl, fruktöl och naturligtvis också lageröl. (Två av tre flaskor som dricks i landet är ljust lageröl).

Öl i olika stilar

Öl är för belgaren vad vin är för fransmannen, sägs det. Och en titt i det belgiska köket skvallrar om att så verkligen är fallet. Öl används gärna i matlagningen och öllistan på krogen är ofta imponerande läsning. Här rekommenderas läckra, kraftiga brygder till kött, lättare skapelser till skaldjur och spontanjästa fruktbrygder till desserten. 

Våra ölstilar

Lär dig mer om belgisk öl och olika ölstilar här

Trappistöl

Trappistöl är delvis unikt för Belgien, som har sex av världens tolv ölproducerande trappistkloster (övriga: två ligger i Nederländerna respektive ett i Österrike, Frankrike, Italien och USA). Klosterorden, en utbrytargrupp från cistercienserorden, ska vara helt självförsörjande – och öl är en del i detta. Vissa regler måste uppfyllas för att klostret ska få använda begreppet Trappist på etiketten. 

Matöl från munkarna

För att få trappistölstatus måste ölet bryggas innanför klostermurarna, och överskottet av försäljningen ska gå till välgörande ändamål. De sex trappistklostren Chimay, Orval, Westmalle, Westvleteren, Achel samt Rochefort gör väldigt olika öl, men det finns gemensamma nämnare. Ölen har ofta hög alkoholhalt, smakar mycket och är utpräglade matöl.

Lagringsdugliga trappistöl

Trappistöl har oftast en högre alkoholhalt, omkring 7-9 volymprocent, är fylliga, och har allt som oftast en aningen söt smak. Samtliga parametrar borgar för en utveckling på flaska, där ölen jäser en andra gång på flaska och efter många års lagring utvecklar en karaktär där kolsyran går ner, ölen rundas av och blir något torrare. Ibland får det en smakbild inte helt olik ett moget portvin eller en madeira.

Trappistklostret Orval gör bara en variant, men exempelvis Chimay gör tre varianter. Westmalle-klostret tillverkar två sorter, en dubbel med 7 volymprocent och en trippel med 9,5 – båda eldiga men utan att alkoholen känns påträngande. Som alternativ till vin är därför dessa öl oftast oslagbara.

Spontanjästen är lite speciell

Spontanjäst öl är också unikt för Belgien. Det är det äldsta sättet att göra öl på. Här låter man luftens mikroorganismer angripa brygden som ligger i stora öppna fat, eller till en början i bassängliknande cisterner. Denna typ produceras nästan bara i trakterna utanför landets huvudstad Bryssel.

Spontanjäst öl blir mycket syrligt, får en oxiderad ton och kan smaka stalligt och lite ättika eller vinäger. Låt dock inte detta avskräcka, för det är oftast oerhört gott. I synnerhet till mat.