Ale brittisk-amerikansk

Skotsk ale

Skotsk ale har mer maltsmak än engelsk ale

Skotsk ale är maltig och fruktig i smaken. Humlearomerna är nedtonade och det kan historiskt sett bero på att humle inte odlades i Skottland – istället användes ljung som krydda.

Ofta är ölet mörkbrunt, med rostade inslag i smaken som ger aromer av farinsocker och knäck. Färgen och smaken kommer från att en viss del karamellmalt används, men också av de speciella jäststammar som används. I vissa alkoholstarkare varianter kan en viss rökighet märkas och traditionellt kommer det från att vörten kokades flera timmar över öppen eld för att få en mer koncentrerat innehåll. Numera är det ovanligt med kokning över öppen eld och rökinslag i ölet. Skotsk ale skiljer sig från engelsk ale genom att den skotska är mer maltbetonad.

På flasketiketterna står det ofta shilling eller tecknet ”/-” och det har en historisk förklaring. Antalet shilling på etiketten betecknade priset på en tunna öl under 1800-talet.

Idag finns det fyra klasser som används. De tre alkoholsvagaste kallas 60, 70 eller 80 shilling alternativt light, heavy, export och har en alkoholhalt under 6 %. Den starkaste kallas 90 shilling eller wee heavy och har en alkoholhalt över 6 %. Vid framförallt export kallas den även scotch ale.

Rekommenderat: Porterglas
10-12°C Serveringstemperatur
Vad passar till?

Måttlig beska och rostade smakaromer från malten gör att ölet är bra till grillat kött eller pubmat, exempelvis fish'n chips, grillad entrecote och coq au biére.