Porter och stout

Torr porter och stout

Torr porter och stout - en stil sedan 1700-talet

Porter eller stout är ett väldigt mörkt överjäst öl och färgen kan ibland uppfattas som svart. Den mörka färgen kommer från den hårt rostade malten, vilket också ger ölet en rostad smak, som påminner om pumpernickel, kaffe och mörk choklad. Torr porte och stout har ingen sötma och beskan är måttlig till tydlig.

Det sägs att porter utvecklades i London i början av 1700-talet och då med inspiration av pale ales, från staden Burton. Men på grund av vattnets sammansättning i London var man tvungen att göra ett mörkare öl. Stout, som först kallades stout porter (alltså stark porter) utvecklades i Dublin på 1770-talet (av Arthur Guinness). Dublins typ av vatten, med mer salter, ledde till en torr variant av öl – ofta med mer rostade aromer och en bittrare beska än porter från London.

Om det står porter eller stout på flasketiketten är inte lagstadgat utan det är bryggeriet självt som väljer. Idag är det också svårt att särskilja stilarna åt. Ordet porter tros komma från de utkörare, eller bärare (porter), av öl som arbetade i 1700-talets London. De brukade skrika ”Porter” när de närmade sig pubarna med sin last.

Rekommenderat: Porterglas
10-12°C Serveringstemperatur
Vad passar till?

Hård rostad malt ger mycket smak till ölet vilket gör att exempelvis lammstek med potatisgratäng, grillad biff och tjälknöl, men även naturella ostron och grillade havskräftor passar till ölstilen.