Veteöl

Hefeweizen

Hefeweizen ofiltrerad öl med mycket kolsyra

Veteöl är varmjäst/överjäst och man byter ut en stor del av kornmalten mot vetemalt. Enligt tysk lag måste deras öl innehålla minst 50 % vetemalt och vara varmjäst för att få kallas weizenbier. Många bryggerier använder 60 – 70 % vetemalt.

Veteöl blev populärt i Bayern under medeltiden, och de styrande hertigarna såg till att få monopol på tillverkningen. Detta höll i sig till 1798 då rättigheterna släpptes fria. Dock var det väldigt få bryggerier som ville göra veteöl och det var först på 1960-talet som ölstilen kom i ropet igen. Namnet hefeweizenbier betyder ordagrant jästveteöl och betyder att ölet serveras ofiltrerat – det vill säga med jäst kvar.

Ofta används också namnet weissbier vilket betyder vitöl. Det kommer sig av att under medeltiden var i stort sett all öl mörk eftersom ljus malt inte gick att producera. men all öl, som inte var fullt lika mörk, kallades vitöl oavsett hur den bryggdes eller vad den innehöll. Öl som innehöll vete kallades då weizenbier.

Med kunskapen av att göra ljus malt i slutet på 1800-talet, blev weissbier och weizenbier synonymer för veteöl. Smakprofilen hos en hefeweizen är till väldigt stor del beroende på jästen som ger aromer av banan, kryddnejlika och vanilj. Ölet innehåller också ovanligt mycket kolsyra vilket ihop med vetemalten alltid ger ett kraftigt skum.

Rekommenderat: Porterglas
6-8°C Serveringstemperatur
Vad passar till?

Veteölet är friskt, lite syrligt med mycket kolsyra och liten beska. Passande rätter är exempelvis grekisk sallad med syrlig fetaost, kycklingfilé med ädelost eller vinkokta musslor.