Lär dig mer om gin

År 1575 i Schiedam utanför Rotterdam började Lucas Bols att tillverka genever. Genever är ginens föregångare, men är oljigare och mindre kryddig.

Gin är torr, smakrik och med tydlig karaktär av enbär, koriander och citrus. Gin kom från Holland till England i två vändor. I England kallades den "dutch courage", holländskt mod, men man döpte snabbt om den till gin. På 1600-talet blev gin lite av en nationaldryck i England och under 1700-talet var konsumtionen bland fattiga storstadsbor så stor att regleringar och lagstiftning var tvunget att införas. På 1800-talet tog ginen steget in i de finare salongerna och blev nu betydligt torrare och lättare. Under första halvan av 1900-talet, innan vodkan på allvar slog igenom på exportmarknaderna, var gin det givna valet att blanda drinkar på. 

Att tillverka gin

Det vanligaste och billigaste sättet att producera gin är att hälla essenser i brännvin. "Distilled gin" är något helt annat. Kryddorna lakas ur i sprit och destilleras tillsammans med neutralt brännvin i kopparpannor, sådana som används vid till exempel maltwhiskytillverkning. Det är visserligen en dyrare metod men ger ett elegantare och smakrikare resultat. Vissa kryddor och frukter macererar i spriten, medan andra läggs i korgar inne i pannan och lakas ur med alkoholångorna. Det finns även pannor med speciella korgar upp-hängda i pannans "svanhals". Tekniken varierar beroende på producent och typ av krydda. Citrus-aromer är exempelvis lättflyktiga och tillsätts därför ganska sent.

Fyra sorters destillerad gin

  • London Dry Gin, torr gin med destillerade kryddor som kan tillverkas överallt. Det är alltså en typ av gin och ingen ursprungsmärkning.
  • Old Tom, sötare, fylligare typ av gin som ibland beskrivits som länken mellan genever och gin. (Ofta med en katt på etiketten.) Återupptäckt ginstil som är på uppåtgående.
  • Plymouth, måste vara tillverkad i Plymouth, sydvästra England. Saken är kraftfullt robust och är både lite sötare och starkare än London Dry gin.
  • Sloe Gin, ingen gin utan likör gjord på slånbär som lakats ur i gin, samt socker. I regel mellan 25 och 30 volymprocent alkohol.

Kryddor i gin

Upp till 120 olika kryddor får användas i gin, men normalt handlar det om 6-10 stycken. Gin måste alltid ha enbär som dominerande krydda. Nyskapande producenter ibland använder sig dock av omogna bär för att istället släppa fram andra kryddor. En vanlig fördelning kan vara 40 procent enbär, 40 procent korianderfrö och 10 procent angelikarot. Resterande är en kryddblandning där några av de vanligaste är: lakritsrot, apelsinskal, citrus, bergamott, paradisfrön, irisrot, kanel, ingefära och bittermandel. I takt med att gin fått en renässans som småskalig- och hantverksmässig sprit är det idag inte ovanligt med smaksättare som rosenblad, gurka, humle med mera.