Aglianico

Blå druva

Odlas i: Södra Italien. Odlas i mindre skala i Australien och USA.

Kända distrikt: Basilicata (Aglianico del Vulture DOC), Kampanien (Taurasi DOCG). Kalabrien, Apulien. 

Smak: Friska, tanninrika, koncentrerade viner med lagringspotential och aromer som plommon, körsbär, mineral, charkuterier, tobak, kaffe, cederträ.

Passar till: Kraftiga kötträtter, gräddiga såser, svamprätter. Feta rätter som kan bädda in vinets höga syra och strävhet.

Trivs i vulkanjord och solsken

Aglianico har ett omtvistat ursprung - teorier om att druvan kom från Grekland framfördes redan på 1500-talet. Men det verkar troligast att den är en gammal inhemsk druva. Idag är det den mest odlade druvan i södra Italien, då den ger rika skördar och är tålig mot svampsjukdomen mjöldagg. 

Den ger lagringsdugliga, strukturerade viner med koncentrerade aromer av mörk frukt, mineral och charkuterier. Kampaniens och Basilicatas vulkaniska jordmån bidrar med en rökigt mineralisk ton. I regionen kring vulkanen Monte Vulture i Basilicata odlas druvorna på en mycket hög höjd, vilket skänker vinrankorna välbehövlig svalka och vindar i det varma klimatet - vinodlingarna får fler soltimmar än de flesta andra platser i världen. Temperaturväxlingarna ger druvan en långsam mognadsprocess vilket både ger hög syra och koncentrerade aromer.

Söderns Barolo

Den långsamma mognadsprocessen med många soltimmar tämjer tanninerna något, men även ett aglianico-vin som lagrats länge kommer vara strävare än de flesta andra. Tack vare vinets intensitet kan det lagras på nya franska ekfat utan att fatet tar över smaken. Rosévin på aglianico förekommer i liten skala, de är oftast torra och strama. 

Den ses som en av södra Italiens mest lovande druvor. Vinets karaktäristiskt höga syra, torra strävhet och lagringspotential har gett det smeknamnet "Barolo of the south", söderns Barolo, eftersom vissa paralleller kan dras till syskonet i Piemonte som görs på nebbiolo-druvan.