Att göra rosévin

En vanlig missuppfattning är att rosévin framställs genom en blandning av rött och vitt. Detta sker bara i undantagsfall.

Rosévin av blå druvor

Betydligt vanligare är att tillverka rosévin som vitt vin, men på blå druvor. Skalen får laka ur i musten i några timmar efter pressningen för att avge precis så mycket röd färg som önskas. För starkare kulör och kraftfullare smak kan skalen också få jäsa med musten en kort stund.

Druvorna

Vilka druvor som helst kan användas. Speciella rosédruvor finns inte, även om tibouren i Provence knappast används till något annat än rosé. Grenache är en populär druva i rosésammanhang då den ger mycket färg men inte så mycket strävhet. Vilken druva man använder har betydelse för rosévinets karaktär, även om skalen inte finns med så länge under vinifikationen.

Alla vinproducerande länder gör i dag rosévin men Europa dominerar stort med 75 procent av produktionen. Och i Europa ligger Frankrike i topp. Av världsproduktionen är åtta procent rosévin, och siffran stiger.

Direktpressning

Vill man göra en blek rosé pressar man druvorna och undviker helt skalkontakt. Musten blir bara lätt, lätt färgad av själva pressningen. Vissa varianter av dessa ljusa viner kallas för vin gris, en specialitet från Juradistriktet och Marocko.

En annan variant av blek rosé är de blush wines som är populära i USA. Ett exempel är white zinfandel, som alltså inte är helt vitt, utan ”rodnar” lite.

För mer färg låter man musten vara i kontakt med skalen en kortare eller en längre stund. Det kan röra sig om allt från två till 20 timmar. De bleka rosévinerna från Provence får exempelvis mycket kort skalkontakt. Temperaturen hålls låg så att jäsningen inte sätter igång.

Saignée

En speciell metod kallas saignée. Man tappar då helt enkelt av en del must från rödvinstanken efter en viss tid, och den must som blir kvar får då större andel skal i förhållande till must. Resultatet blir ett fylligare rödvin, och den must man tappar av blir ett rosévin. Nackdelen för rosévinet är att det blir en ”restprodukt”. Det betyder att druvorna har skördats vid den tidpunkt som passar det röda vinet, vilket i många fall är för sent för att göra ett riktigt bra rosévin. Druvorna till ett rosévin bör skördas tidigare för att få en bra och frisk syra, tycker många.

Ett kraftigt och mörkt rosévin är bordeaux Clairet. Det är ett vin med gamla anor – kanske var detta till och med det ursprungliga bordeaux-vinet så som det dracks före franska revolutionen: lätt och elegant.

Jäsning i sluten tank

Rosévin kan också framställas genom kolsyrejäsning - maceration carbonique - då hela druvklasar får jäsa i sluten tank. Ovanstående metoder kan varieras och kombineras på många sätt.

Smak, doft & färg

Roséviner från varma odlingsländer är i regel fruktigare i smaken. Kraftfullare typer kommer oftast från Europa, där traditionen att göra rosé är äldre.
Typerna skiljer sig kraftigt åt, ibland också inom samma områden, från blekrosa och milt fruktiga till strukturerade och rödvinsliknande. Metoderna förfinas i takt med att konsumenternas intresse ökar.

Färgen kan bedra

Det finns spanska rödvinsmörka roséviner med frisk mjuk smak, likaväl som det förekommer ljusrosa italienska roséer med både strävhet och kraft.
Mörkare, kraftigare och strävare blir vinerna ofta när druvskalen får följa musten genom pressningen ända till jästankarna. Rosévin som framställts genom kolsyremetoden blir i allmänhet yppigt friskt och får en saftig mjuk finish. Kaliforniska så kallade blush wines, där druvskalen enbart har fått "blöda med" under pressningen, är bleka, aningen söta och spritsiga.