Portugal - vinlandet med stor potential

Söker du unika viner gjorda på druvor du aldrig har hört namnet på och med stor smakkomplexitet? Då är Portugal inget mindre än en skattkista!

Portugal, med sin märkliga form – bara 20 mil brett men med en 80 mil lång kuststräcka mot Atlanten – är ett klassiskt vinland som nästan glömts bort i jakten på vinupplevelser. Vilket är fullständigt bakvänt. Här hittar vi nämligen en rad viner som är helt unika.

I Portugal har man gjort vin på lokala druvor i tusentals år. Viner med en kärv ton, rustika, köttiga och nästan överdrivet traditionella. Vi har gillat dem till grillen, kanske till en mustig höstgryta på långkokt lammbringa. Men till finmiddagen en lördagskväll har vi valt elegantare saker. Det kan komma att förändras, för det händer saker i landets vingårdar.

Tre skäl till framtida framgång

För enkelhetens skull håller vi oss till tre saker som gör att portugisiskt vin kommer att vinna gehör, renommé och marknadsandelar: unika druvor, moderna viner och en närmast hårdnackad syn på sin egen vintradition.

Efter att alla vinländer har börjat odla ungefär samma druvor är det i dag allt viktigare att ha något unikt att komma med. Annars smakar alla viner ungefär likadant, oavsett ursprung.

Och hur kul skulle ett chardonnay-vin från Portugal vara när man har druvor som arinto, maria gomes, alvarinho? Så unika att vi får slå i ordlistan för att stava rätt. Dessa och ytterligare 450 druvor finns bara i Portugal. På vitvinssidan är mångfalden stor, från fylliga viner till dem med citronskarp syra, med bra komplexitet och en oerhörd variation.

Om det är gott ställt på den gröna sidan är den blå en veritabel skattgömma. Här hittar vi några av världens mest komplexa druvor: touriga nacional, tinta barroca, touriga franca (även touriga francesa), ramisco, baga, tinta amarela – listan kan göras lång.

Bara i portvinsdistriktet är ett femtiotal säregna druvor tillåtna för odling och vinproduktion. Men det riktigt speciella med dessa och många andra druvor runt om i landet är ändå att de bara i undantagsfall exporteras.

Viktigt med ursprung – på etikett och i smak

Portugiserna börjar äntligen vilja göra modernare viner med mer frukt, mindre uttorkade, kärva tanniner och ett eller annat endruvsvin med druvan tydligt exponerad på etiketten.

Man byter ut gamla fat mot nya franska, skördar innan druvorna blivit övermogna och har en strängare selektering. Erfarenheten att göra starkvin i världsklass har ju alltid funnits, så det är egentligen mer en fråga om att förankra begreppet modernitet i vingården. Vilket tar lång tid överallt, men i Portugal ännu längre.

För det är här den tredje och sista aspekten kommer in, den som gör vinlandet Portugal så intressant och samtidigt ganska tungrott – traditionen. Denna bromskloss är ett närmast oöverstigligt hinder för dem som går i bräschen för en snabb uppdatering. Samtidigt som den är en styrka.

Traditionen blir en fördel

När många vinländer håller fingret i luften för att känna marknadskrafternas vindar har man i Portugal låtsats som ingenting. Tack vare traditionens bojor har man inte sålt sin vinsjäl till marknaden. Om det nu beror på tilltro till sin egen fenomenala förmåga eller bara oförmåga att uppfatta signaler från världens vinkonsumenter kan vi låta vara osagt.

Men nu kan det alltså vara dags att skörda frukterna av denna vinkonservatism. Portugal håller fast vid sina unika druvor men satsar på moderna viner som samtidigt behåller en fot i traditionen. Här hittar vi ju sedan tidigare portvin, världens ballaste starkvin. Liksom vinho verde – lättsmälta, lätt spritsiga, nästan frivola bekantskaper som förtjänar ett bättre öde än att rynkas på näsan åt. Och nu börjar vi upptäcka de kraftiga, komplexa bordsvinerna från sluttningarna längs med Dourodalen, alvarinho-vinerna från norra delen med sin tropiska frukt och fina mineralton med uppfriskande citrussyrlighet – eller Alentejos viner, som konkurrerar med enklare viner från Nya världen till slagkraftigt pris.


När en ny generation tar över driften i både vingården och -fabriken kan vi räkna med storverk!


Text: Johan Franco Cereceda