Rioja- redo för revansch 

Riojan har åkt berg- och dalbana från prisvärt älsklingsvin till dyr dricka med tuffa konkurrenter. Nu tänker Riojas vinmakare locka tillbaka vinvännerna. Med eller utan vaniljsmak.

Den nordiska riojavågen sköljde in över Danmark redan i mitten av 1970-talet. Från att ha funnits i någon enstaka butik kom riojavinerna inom ett år att fullständigt översvämma den danska marknaden. Plötsligt drack danskarna mest rioja i världen.
 
Förklaringen är enkel, enligt den danske vinjournalisten Flemming Hvelplund:
 
- Danskarna var vana att dricka billiga, franska viner som ofta var både sura och kärva. Riojorna kostade inte mer, men smakade helt annorlunda med sin mjuka, mogna, vaniljlika karaktär. Folk tyckte att de fick mycket vin för pengarna.

Moderniserade metoder

Samtidigt pågick en mindre revolution i Rioja. I denna soldränkta, karga del av norra Spanien hade vinodlandet förfallit mellan efterkrigstiden och 1970. Nu beslöt man sig för att göra något åt situationen. Tillverkningen moderniserades, vilket medgav större skördar.
 
Men i Rioja var inte druvorna det viktiga, utan ekfaten. Med dem skapade man den typiska vaniljkaraktär och mognad som är själva signumet. Det skulle märkas att vinet legat länge på fat!
 
Många vinfirmor tyckte att lagringen var så avgörande att de inte ens jäste vinet själva. I stället började fler och fler köpa färdigt vin från odlarna. Och så blev rioja synonymt med lagring. Ganska ljus i färgen, medelfyllig, inte så fruktig men med väldigt mycket fatkaraktär.
 
Då, för 25 år sedan, hade svensken inte mycket erfarenhet av rioja. Det fanns en handfull märken, men det mesta spanska vin som stod på middagsbordet kom från annat håll. 

Genombrottet

Det stora genombrottet för rioja i Sverige kom som ett bombnedslag. De franska kärnvapenproven 1995 och 1996 i Mururoa-atollen innebar en massiv bojkott av franska varor i Sverige, inte minst av vin. Och i stället för franskt vin blev det spanskt.
 
Crianza, reserva och gran reserva blev ord som många vindrickare känner igen. Gran reserva är lagrad längre tid än reserva, som i sin tur är äldre än crianza. Visserligen är även franska viner ofta fatlagrade. Men det finns - eller fanns - två stora skillnader.
 
För det första såldes franska viner av bättre kvalitet innan de var drickfärdiga. Det var meningen att köparen skulle fortsätta lagra vinflaskorna hemma ett antal år, helst i en mörk, fuktig och sval källare. Riojavinet däremot kunde man njuta av samma kväll man köpt det. Flaskan var redan lagrad tillräckligt länge.

Amerikanska ekfat

För det andra spelade ekfatens ursprung stor roll. Franskt vin lagras på franska fat, som rostats ganska hårt. Vinerna får en rostad ton som kan påminna om kaffe eller rostat bröd. Riojorna lades, med något undantag, på amerikanska ekfat som i stället rundade av strävheten och skänkte extra smaker som vanilj och gräddkola.
 
På senare år har dock rioja tappat i försäljning. Ett skäl är att odlarna höjde priserna när det gick som bäst, ett annat att moderna vinkonsumenter är ett nyfiket släkte och gärna vänder näsan mot nya världens viner.
 
Hur ska då Rioja återhämta sig?
 
- Bodegorna och odlarna har kommit överens om att begränsa druvskörden. I gengäld får odlarna extra betalt för druvor med
högre kvalitet och högre sockerhalt, säger Thomas Perry, chef för Rioja Wine Exporters Group. Bodegorna har börjat lista vissa delar av vingårdarna som särskilt bra. Druvorna därifrån betalas bättre.

Hög kvalitet i liten kvantitet

Speciellt angelägna är unga producenter på nya, supermoderna bodegor. De har satsat på att göra högkvalitativa viner i små kvantiteter, med mycket koncentrerad fruktighet. Och de har börjat använda franska ekfat i stället för amerikanska. Men är det verkligen rioja fortfarande?
 
Nej, säger många traditionella producenter, rioja ska smaka mjukt, runt och moget. Struntprat, kontrar "nydanarna", så här smakar äkta rioja - så som den tillverkades för 50-100 år sedan. Vi ska tävla med de stora vinerna i världen och kosta därefter.
 
Och jämsides med dessa skilda fatlagringsteorier växer den olagrade riojatypen. Så nog är det svårt att veta vart riojan är på väg. En sak är dock säker: Rioja satsar för fullt på att höja kvaliteten, på både druvor och viner. Något annat vore omöjligt.
 
Text: Christina Heinä Liman