Spanien - fem framgångsfaktorer

Glöm billigt spanskt rödtjut. Bordsvinets förlovade land har lagt om kurs och satsar på unika druvor och komplexa, spännande kvalitetsviner.

Spanien har lyckats behålla tätpositionen på försäljningens tio i topp. Italien smet förbi något år, men bara för att strax därpå bli omkört igen. Visst har det klagats på kvaliteten, att vinerna är enahanda, doftar dill och smakar vanilj, att de är enkla bordsviner med oxidativ anstrykning. Men det är en överdrift.

Vad det handlar om är att det kostar att ligga på topp. Det fick landet känna av för en handfull år sedan, när vurmen för Riojas viner föll som ett korthus. De var plötsligt överprisade, överfatade och övervärderade – det insåg vi som druckit mest riojavin i världen per capita (och det till lägsta pris).

Dock, inget ont som inte har något gott med sig. Många producenter i Rioja förstod att något faktiskt var galet. Sverige hade blivit en av distriktets viktigaste marknader, och svenska konsumenter var högt respekterade. Alltså började man göra bättre viner till lägre pris, och konsumtionen steg på nytt.

Fem faktorer för framgång

Men nu är inte spanska viner likställt med Rioja. Runt om i landet reser sig vinindustrin med en mängd intressanta påfund. Inte för inte utnämnde världens mest inflytelserika vinpersonlighet, Robert Parker, Spanien till det mest intressanta vinlandet inom den närmaste framtiden.

Vad gör då landet så intressant? Det går att spalta upp i fem ... ska vi säga trender? För det första har man i det starkt individualiserade Spanien upptäckt fördelarna med samarbete. Flera vinmakare, i synnerhet i den yngre generationen, har förstått vikten av att dela med sig av sina erfarenheter. 

Personliga Priorat

En annan framgångsfaktor kan kallas Priorat-effekten. Priorat är ett litet vindistrikt i nordöstra Spanien som i praktiken var bortglömt. Tills fem av de kanske mest namnkunniga vinmakarna i landet bestämde sig för att göra riktigt bra, personligt vin. Numera räknas distriktet som ett av de mest spännande i världen. Vilket har fått många vinproducenter att vilja ”göra en Priorat”.

Den tredje framgångsfaktorn handlar enkelt uttryckt om internationalisering – att spanska viner måste hitta ut på nya marknader av egen kraft.

Kräsna konsumenter kräver kvalitet

En internationell publik, som utvecklas i sin känsla för vin, ställer helt andra krav, som vinindustrin världen över måste följa. Här har Spanien tidigare halkat efter. I dag jobbar vinnäringen med oerhörd iver för att blidka alltmer kräsna konsumenter.

Den fjärde orsaken till spansk vinindustris konkurrensfördelar är druvorna. I världen pågår just nu en mycket tydlig internationalisering – eller likriktning. Allt ska vara cabernet sauvignon, chardonnay, sauvignon blanc eller merlot. I Spanien har man, trots motstånd, ofta lagstiftat om bevarandet av de spanska druvorna, inte sällan unika druvor som bara odlas på den iberiska halvön.

Ett exempel: När Riojas exportframgångar för några år sedan tappade fart började många vinproducenter kräva att de skulle få odla cabernet sauvignon, ”som komplement” till den klassiska tempranillo, som det så vackert hette. I själva verket var det för att kunna exponera sitt vin internationellt som man ville satsa på cabernet.

Unika druvor en konkurrensfördel

Men vinmyndigheterna sa nej. I stället erbjöd man ekonomiskt stöd om de odlade den för Rioja klassiska men mycket känsliga druvan graciano. Det visade sig att det var ett bra beslut. Nu odlas den mer och mer, utan ekonomiskt stöd, och har kommit att bli internationellt kultförklarad – samtidigt som cabernet sauvignon tappat lite i anseende just för att den odlas överallt.


Man hittar visserligen en viss internationalisering även i Spanien, men samtidigt jobbas det för högtryck med urspanska, spännande druvor som albariño, mencía, bobal, monastrell, prieto picudo.

Mer fransk ek

Den sista delen i framgångsstoryn handlar om experimentlustan. Detta hittar vi exempel på överallt. Nu gäller kortare ekfatslagring, och man byter gärna ut den amerikanska eken, som ger vaniljsmakande viner, mot den franska, mer komplexa eken. Många tillverkar druvrena viner på spanska, mindre kända druvor, medan andra jobbar med oortodoxa druvblandningar.

Det är intressantare att kika över axeln på den yngre generationens spanska vinmakare med internationell erfarenhet och ett gränsöverskridande och ödmjukt sätt att närma sig kvalitet, säregenhet och ursprungstypiskhet. Då först förstår vi vad som komma skall.


Text: Johan Franco Cereceda

Denna text, ursprungligen publicerad i Systembolagets kundtidning Bolaget, återges här i något förkortat skick.