Amerika - Nord vs Syd 

Vi ställer två giganter mot varandra. Nord- och Sydamerika. Vilka skillnader och likheter hittar vi? Och hur ser framtiden ut? Johan Franco Cereceda har kollat nämare.

Nya världen-viner, säger vi och generaliserar å det grövsta. Viner som är fruktiga, publika, relativt billiga och mycket okomplicerade. Inget kan egentligen vara mer fel! Ta bara vinerna i Nord- och Sydamerika, här finns en enorm spännvidd på läckert fluidum. Men finns också likheter mellan de båda jättarna?

− Visst finns det likheter, svarar Michael Schachner när jag får tag på honom. Men det intressanta är ju olikheterna, det som gör varje land unikt.

Olika druvor ger olika viner

Michael Schachner, som är en av USA:s ledande vinjournalister med bland annat tidskriften Wine Enthusiast som plattform, menar, till att börja med, att druvorna som odlas är helt olika.

− I Sydamerika koncentrerar de sig gärna på druvor som malbec i Argentina, tannat i Uruguay och carmenère i Chile. Här och delvis i Kanada har vi i stället fokus på cabernet sauvignon, merlot, chardonnay, sauvignon blanc, pinot noir och syrah. Vi har några hektar malbec, men tannat eller carmenère har vi inte alls. Så visst är vinerna olika. Helt olika vanligtvis.

Kalifornien har ju också sin zinfandel, som inte var så unik som man trodde då dess ursprung gick att följa via Apulien och druvan primitivo till Balkanländerna. Icke desto mindre har denna druva varit en bra exponent för den kaliforniska vinnäringen.

Kanadas isviner sticker ut

Och i Kanada, utöver chardonnay, pinot noir och sauvignon blanc, hittar vi hybriden vidal, som går från klarhet till klarhet i de så kallade isvinerna, icewine. Här är det snarare en fråga om vinstil än om en specifik druva, menar Michael Schachner.

− Den kanske allra största skillnaden har att göra med att i USA och Kanada är det främst mikrovinerier som står för kvalitet. I Sydamerika har de stora producenterna inte bara lyckats med kvantiteten, utan också med att tillverka några av respektive lands absoluta toppviner, fortsätter han.

− I Sydamerika är kvalitetsproducenterna kändisar som San Pedro, Santa Rita, Concha y Toro, Trapiche eller Catena. Världsnamn för många vin-aficionados. I USA heter de i stället Au Bon Climat, Rochioli, Ponzi i Oregon, Leonetti i Washington, Konstantin Frank i New York och Gruet i New Mexico, fullkomligt okända för de flesta vinkonsumenter.

Svårt att hitta likheter

Men likheter då? Michael Schachner är försiktig i sitt svar men kommer så småningom fram till några noterbara samhörigheter, som vikten av att exponera druvorna för solen och att industrierna i Amerikas båda hälfter betonar fruktighet, viner som är fullt drickbara vid lansering och ett slags traditionslöshet. Men, menar han, att prata om skillnader är lätt, att prata om likheter tenderar gärna att bli samma generaliseringar som alltid brukats.

Vi har ju trots allt några av världens största vinländer framför oss. USA ligger på fjärde plats när det kommer till produktion, Argentina kniper platsen bakom och både Chile och Uruguay håller sig väl framme på topplistan. Sedan har vi andra spännande länder, som Mexiko, som letar efter en alldeles egen druva att exponera, Kanada, som är känt för sina isviner men också producerar traditionella viner i högsta divisionen, samt Brasilien, som hittar intressanta mesoklimat att odla druvor på.

USA-marknaden viktig för Sydamerika

Så det är en väldig kontinent, det tillverkas vin från British Columbia i Kanada till Patagonien i Argentina, ett avstånd som är omkring 1 000 mil, alltså ett kvarts varv runt jorden.

− Ska man leta efter tydliga likheter måste man stanna på respektive kontinent, Syd- eller Nordamerika. Likheterna mellan USA och Kanada är i och för sig mycket små, men detta har ju framför allt med klimat att göra. Däremot ser vi att vinindustrin i Sydamerika går att känna igen oavsett vilket land du befinner dig i, menar Federico Oldenburg, argentinsk vinjournalist bosatt i Spanien.

Han pekar framför allt på att den sydamerikanska näringen gärna har USA-marknaden i åtanke när de producerar sitt vin. En chardonnay från exempelvis Chile ska smaka lite som den gör i Kalifornien för att den helt enkelt ska vara lättare att sälja där.

− När man började producera riktigt bra viner i Argentina sneglade man gärna åt kaliforniskt håll för att förstå hur de gjorde sitt vin.

Många viner görs för Robert Parker - vinjournalisten med makt

Men Federico Oldenburg höjer gärna ett varnande finger för den åkomma som blivit allt vanligare bland vinproducenter världen över, ”parkeriseringen”, alltså att göra ett vin som är tänkt att framför allt behaga världens kanske mest inflytelserika vinskribent, Robert Parker från USA. Han gillar kraftiga viner med hög fruktighet och hög alkoholhalt. Och bara att bli omnämnd av honom innebär att man kan fördubbla utpriset på sitt vin.

− Samtidigt, och det är det viktigaste, hittar vi en mängd olikheter även mellan vinländerna i Sydamerika. Fattas bara annat. Vissa länder har ju gjort vin i snart 500 år och börjar hitta sin stil. I exempelvis Argentina började man producera toppviner så sent som på 1980-talet. Sedan har vi naturligtvis kulturella skillnader som påverkar vinnäringen.

Klaus Schröder på Viña Alta Cima i Chile pekar också hellre på olikheter.

− Framför allt ligger skillnaden exempelvis mellan USA och Chile i marknaden. I Chile exporteras omkring 70 procent av vinet, medan det i USA ligger ett uttalat fokus på hemmamarknaden. På bara 25 år har vi gått från 10 vinproducenter som buteljerar själva till imponerande 280. Detta har inneburit att vi har kunnat ta till oss den absolut senaste teknologin, men också att vi tänkt i banor som ekologi. Eko-vin har blivit jättestort i Chile, säger han.

I och med den chilenska boomen och den hårda konkurrensen, menar Klaus Schröder, går det inte längre att hitta viner av riktigt dålig kvalitet.

Men det finns andra olikheter kontinenterna emellan som gör att vinstilarna skiljer sig åt, inte minst klimatet, menar många. I USA är det, normalt, mindre temperaturskillnader om vi ser till de stora odlingsområdena i exempelvis Kalifornien.

Svalt klimat är A och O

I Chile och Argentina är det stor temperaturskillnad mellan dag och natt. Nätterna är svala – i synnerhet om man odlar på höjd – och ger välbehövlig fräschör åt vinerna, medan solexponeringen på dagen ger rik fruktighet. Idealiskt och fördel Sydamerika? Nja, kanske i stort, men just i Kalifornien har man sedan mitten av 1900-talet noggrant studerat klimatet för att hitta bra växtplatser, så fördelen är inte given.

Druvorna har också kommit att spela en enormt stor roll när det handlar om att marknadsföra sitt land, inte minst i ett historiskt perspektiv. USA har ju sin ”egen” zinfandel, Uruguay sin tannat och Argentina sin malbec, och när Chile till sist förstod att det var carmenère de hade i sin vingård och inte merlot basunerade en lika överraskad som marknadssmart vinnäring ut det absolut unika för sin egen vinindustri.

Visst är druvorna av stor vikt, det håller Klaus Schröder med om, men han menar att den kanske allra största skillnaden snarare ligger i slutresultatet, i vinstilen, oavsett vilken druva man jobbar med.

− Här i Chile och Sydamerika vill vi ha en rejäl fräschör i vinet. I USA föredrar man en mer smörig ton som kommer från de amerikanska faten. Vad som är bättre eller sämre är ointressant, men stilarna är mycket olika.

Ursprungskaraktär allt viktigare

Om vi jobbar oss ner till respektive land, region, distrikt och slutligen vingård är olikheterna naturligtvis enorma. Inget land i denna del av världen har rigorösa vinregler, och ursprungstypiskhet är något man först det senaste decenniet egentligen tittat på. Regleringen lär dröja, och det där typiska som vi säger när vi pratar om ett vin från Bordeaux, Rioja eller Chianti är svårare att definiera när det kommer till vin från Amerika, syd eller nord.

Kanske är detta emellertid en tidsfråga, för vi ser att konsumenten gärna vill dricka ursprungstypiska viner, viner med tydlig regional karaktär. Och denna väldiga kontinent, som gärna följer, eller snarare skapar, trender, är naturligtvis på hugget när det kommer till vinkonsumentens preferenser.

Vad kan vi vänta oss från alla dessa vinproducerande länder i väst, norr som söder?
− Jag tror att de riktigt bra vinerna med massor av personlighet ännu inte är gjorda, i synnerhet inte i Argentina. Kunskap om terroir, om olika druvkloner och jordmån, är ännu i sin linda, menar Federico Oldenburg.

− Förhoppningsvis kommer vi att se fler mikrovinerier i USA och Kanada som gör ännu bättre vin, tror Michael Schachner.

− Konkurrensen och fokus på exportmarknaden gör att chilenska viner bara kommer att bli bättre och bättre, tror Klaus Schröder.


Text: Johan Franco Cereceda