Östra Europa  - utmanare i vinvärlden

På den gamla onda tiden var vin från Sovjet och dess lydstater oftast synonymt med obefintlig kvalitet. I dag är situationen en annan – i framtiden kanske vinvärldens prestigeområden får se upp.

Bulgarien är kanske det främsta exemplet på en före detta sovjetsatellit som har lyckats ställa om från kvantitet till kvalitet. Landet har gjort sig ett stort namn på världsmarknaden för prisvärda budgetviner av internationella druvsorter som cabernet sauvignon, merlot och chardonnay, men här finns också en mängd inhemska druvor värda uppmärksamhet.

Mavrud och Melnik Bulgariens stolthet

Det gröna batteriet toppas av rkatsiteli, en urgammal georgisk druva som fått en sådan spridning över hela det gamla Sovjetunionen att det är världens tredje mest odlade sort. Andra vanliga druvor är dimiat, misket, tamianka, riesling och muscat ottonel. Bland de blå märks den robusta pamid och den lättare gamza, som i Rumänien och Ungern går under namnet kadarka. De nationella stoltheterna är dock de två blå mavrud och melnik.


Mest intressant av Bulgariens många druvor är kanske ändå melnik. Rankan ståtar med vinvärldens förmodligen största blad, och det kraftfulla lagringsdugliga vinet ska enligt ryktet ha varit Churchills favorit. (Han lär i och för sig ha haft rätt många favoriter bland alkoholhaltiga drycker ...).


I början av 1990-talet privatiserades kooperativen, samtidigt kollapsade den sovjetiska marknaden. Bulgarien, Rumänien och i viss mån även Moldova (Moldavien) har nu – med hjälp av västerländska investeringar i nyplanteringar och högteknologiska anläggningar börjat gå en ny och förhoppningsvis lovande vinepok till mötes.

Rumänien en stormakt

Rumänerna håller liksom bulgarerna sin vinhistoria för den äldsta i Europa. Rumänien är en stormakt i vinvärlden, med 207 000 hektar på tionde plats i världsstatistiken och med 5,3 miljoner hektoliter på tolfte plats vad gäller produktion. Fyra vindistrikt är speciellt namnkunniga: Murfatlar, Dealu Mare, Tarnave och Cotnari. Det mest berömda av Rumäniens viner är det söta Cotnari, ”La Perle de Moldavie”, som en gång var lika eftersökt som ungersk tokajer.


I det rumänska druvbeståndet samsas för övrigt de flesta klassiska sorter från Frankrike, Tyskland och Österrike med de inhemska gröna tamîioasa (muscat) romaneasca, feteasca (ung flicka) alba och feteasca regala samt deras blå, kraftfulla och högt värderade systerdruva feteasca neagra.

Moldova på samma breddgrad som Alsace

Den ryska republiken Moldavien (nuvarande Moldova) förklarade sig självständigt från Sovjetunionen 1991. Landet är sällsynt väl lämpat för vinodling, täckt av bördig chernozem, den svarta lössjorden, beläget på samma breddgrader som Alsace och Bourgogne, och med ett kontinentalt klimat där rätt kalla vintrar och varma somrar tempereras av milda brisar från havet.

Gamla inhemska druvsorter som de gröna feteasca och rkatsiteli och den blå saperavi lever kvar men har sedan 1850-talet fått sällskap av västerländska druvor som cabernet sauvignon och merlot, aligoté och sauvignon blanc.


I det gamla Sovjetunionen odlades druvor i elva av de 15 delrepublikerna. Azerbajdjan hade den största vinodlingsarealen, följt av de nu självständiga Moldova, Ukraina, Ryssland och Georgien. Störst berömmelse vann de söta vinerna av port- och madeiratyp från Krim, men i väntan på en allmän kvalitetshöjning över hela fältet korsar vi gränsen från Ukraina till Ungern.

Ungern i framkant

Ungerns vinhistoria är lång och stolt, med ödeläggande bakslag från tid till annan av mongoler, turkar och kommunistvälde. Det var här järnridån började rämna 1989, och sedan dess har Ungern intagit en tätposition bland Östeuropas vinländer, med tokajer som juvelen i kronan och ett brett utbud av mycket prisvärda bordsviner, vita (70 % av produktionen) såväl som röda.

Norr om Ungern ligger Slovakien, som trots sina sex vindistrikt och 603 vinbyar (varav ett par har rätten att producera tokajer) spelar en obetydlig roll i vinets värld. Annat är det med Ungerns södra grannland, Slovenien, som visserligen inte är stort till vare sig vinareal eller -produktion men som kvalitetsmässigt kan utmana toppvinerna i angränsande italienska Friuli och österrikiska Südsteiermark. Men då kostar det också därefter.


Vad beträffar övriga delar av det gamla Jugoslavien finns vinpotentialen i såväl Makedonien (F.Y.R.O.M.) som Serbien och i viss mån även i Bosnien-Herzegovina och Montenegro, men här är det nog Kroatien som tilldrar sig det största intresset.

Zinfandel identisk med crljenak kastelanski

Förutom en mängd spännande inhemska druvor planerar man nu att nyplantera från de nio överlevande rankor man funnit av crljenak kastelanski, som i DNA-analys vid Davis-universitetet i Kalifornien visat sig vara identisk med zinfandel och därmed således är stamfader till både plavac mali och primitivo.

Den, inte alltför avlägsna, dag då vi kan köpa en flaska ursprungsäkta zinfandel, om än under ett mer kroatiskt klingande namn, kommer det med all säkerhet att finnas en hel del annat nytt och gott från Östeuropa att glädjas åt.

Text: Jan Samuelson