Côte de Beaune

Inledning

Côte de Beaune utgör den södra delen av Côte d’Or. Förmodligen finns det inget annat vinområde i världen där begreppet ”terroir” är så drivet till sin spets som här. Varje vinranka har fått sitt mikroklimat registrerat, beroende på rankans fäste i jorden, jordmånens sammansättning, sluttningens lutning och exponering mot solen.

Likaså har hela vingården fått sitt mesoklimat – summan av alla mikroklimat – bestämt. Med idogt experimenterande har detta i Côte de Beaune med tiden resulterat i några av världens främsta vita viner. Men du hittar också bland de kraftigaste röda från hela Bourgogne här. Druvorna vi talar om är givetvis chardonnay och pinot noir.

Viner

I Ladoix och Pernand-Vergelesses produceras huvudsakligen röda viner. Stundtals liknar vinerna dem från grannen i söder Aloxe-Corton, vilket inte är så underligt med tanke på att deras grands crus faktiskt sträcker sig en liten bit in i varandras kommuner.
I Aloxe-Corton är de bästa vingårdarna belägna på sluttningarna av den enda höjden i Côte d’Or. En stor del av kommunen upptas av två grand cru-lägen: Le Corton, som är den största grand cru-vingården i Bourgogne - känd för sina kraftfulla röda viner. Och Corton-Charlemagne, där det produceras fylliga, komplexa vita viner med tydlig mineralkaraktär och toner av rostade ekfat.

Savigny-lès-Beaune och Chorey-lès-Beaune

I båda dessa kommuner produceras till största delen röda viner. Mycket säljs som AC Côtes de Beaune-Villages.

Beaune

Staden Beaune är Bourgognes vinhuvudstad. Nästan tre fjärdedelar av odlingarna i kommunen Beaune är av premier cru-status. Vinerna, företrädesvis röda, är ofta mjuka och fruktiga. Det finns också ett Côte de Beaune AC, som är en liten appellation för både rött och vitt vin på sluttningen väster om staden, och som inte ska förväxlas med namnet på hela regionen.

Pommard

I Pommard produceras kraftiga röda viner som räknas till de fylligaste och strävaste i Côte de Beaune.

Volnay

I grannbyn Volnay däremot görs viner i en lättare stil som främst kännetecknas av sin elegans.

Monthélie, Auxey-Duresses och St-Romain

Vinerna här varierar i stil från Volnay-liknande rödviner i Monthélie till vita viner från St-Romain.

Meursault

I Meursault får de röda vinerna stå tillbaka för de vita. Här finns inga grands crus, men vinerna från premier cru-gårdarna är av nästan jämförbar kvalitet. Vinerna är ofta smakrika, smöriga/nötiga och lagringståliga.

Puligny-Montrachet

Puligny-Montrachet domineras av vita viner och härifrån kommer Côte d’Ors kanske mest koncentrerade vita viner. Går att dricka i unga år, men utvecklas med lagring.

Chassagne-Montrachet

I Chassagne-Montrachet produceras vita viner liknande dem i Puligny-Montrachet samt även rött vin.

Santenay, Remigny och Maranges

I de sydligaste kommunerna i Côte d’Or framställs nästan enbart röda viner, som stilmässigt har mer gemensamt med det sydligare Côte Chalonnaise.

Druvor

Pinot noir gör bra ifrån sig i Côte de Beaune, för att inte säga strålande i AC som Aloxe-Corton, Beaune och Volnay. Druvan spelar ändå bara andrafiolen efter chardonnay, som med namn som corton-charlemagne, meursault, puligny-montrachet och chassagne-montrachet låter som himmelsk musik i en vinälskares öron. Det odlas även en del aligoté, pinot blanc, pinot gris och gamay. 

Klimat

Det något sydligare läget än Côte de Nuits ger ingen större fördel, för de mindre höga och branta sluttningarna ger inte samma skydd för blåst och regn från väster – men chardonnay är lyckligtvis en tåligare druva än pinot noir. Jordmånen kommer från samma kalkstensås som i Côte de Nuits men det leraktiga märgelinslaget är här mindre och kalkstenen går oftare i dagen, till druvan chardonnays förtjusning.

Historia

Staden Beaune blev ett centrum för vinodlingen redan på 300-talet och den katolska kyrkan spelande därefter en avgörande roll för utvecklingen. Det var munkar som kom fram till vilka vingårdslägen som gav bäst vin och vilka druvor som var de mest lämpade för respektive läge. Deras arbete ligger till grund för den hierarki med grand cru, premier cru och så vidare som används i dag. 1600-talet innebar en ny inriktning då framför allt vingårdarna i Meursault och Puligny började specialisera sig på vita kvalitetsviner.

Kaos efter revolutionen

Franska revolutionen 1789 ställde till med kaos även i vingårdarna. I ett försök att återställa ordningen presenterade en kommitté i Beaune 1861 en klassificering av Bourgognes bästa vingårdar, med Bordeauxklassificeringen 1855 som förebild. De rangordnades som första, andra och tredje cuvée och när Frankrike sent omsider införde sitt appellationssystem 1936 översattes dessa till grand cru och premier cru, medan de flesta av andra och tredje cuvée fick byappellationer.

Vin efter eget huvud

Bourgogne är känt för sina vingrossister, les négociants, som försöker hålla en husstil på sina stora kommersiella märken. Det åstadkommer man genom att blanda viner från olika vingårdar. För den lilla enskilda producenten kommer årgången, eller vädrets makter, att sätta mer prägel på vinet.

Vinmakaren har ändå många val att göra som påverkar slutresultatet. För traditionell röd bourgogne gäller jäsning vid höga temperaturer, inklusive det mesta av stjälkarna, och inte mycket ny ek vid slutlagringen. Den moderna skolan förespråkar total avstjälkning av druvorna, jäsning vid lägre temperaturer och eventuellt en större andel nya ekfat för lagring.

Uttaget i vingården är också av största vikt. Côte d’Or har avskaffat den så kallade PLC (plafond limité de classement), som innebar att det för varje vingård godkända uttaget kunde överskridas med 20 procent. Resultatet är viner med större koncentration.

Generellt är Bourgogne trots sin geografiska begräsning och två dominerande druvor, pinot noir och chardonnay, fullt av individualister som inte sneglar på grannen utan gör vin efter sitt eget huvud.