Norra Rhône

Inledning

Norra Rhône är Syrahdruvans kejsardöme och härifrån kommer ett flertal av världens mest kraftfulla och magnifika viner. Syrah härifrån visar en typisk kryddighet av vitpeppar och lagerblad samt den karaktäristiska rökigheten av bränt gummi eller rökta charkuterier. Norra Rhône står för endast fem procent av hela Rhônedalens vinproduktion. Och på norra Rhônedalens tvärbranta sluttningar plockar man druvorna för hand och gör ofta endruvsvin av dem.

Ökad popularitet

Men för en del röda viner får man blanda in gröna druvor, till exempel är det tillåtet med upp till 20 procent viognier i Côte-Rôtie. I norra Rhône återfinns även en av de minsta appellationerna i Frankrike, Château Grillet med endast 4 hektar vinodlingar år 2010. Vinernas popularitet var relativt låg under 1960- och 1970-talet och många vingårdar förföll eller hotades av husbyggen. Men från 1980-talet har utvecklingen gått framåt, populariteten bland konsumenterna och odlingarna har ökat.

Viner

Côte-Rôtie

Den nordligaste appellationen är Côte-Rôtie, ett litet område runt staden Ampuis på Rhôneflodens högra strand. Côte-Rôtie betyder den ”stekta sluttningen” och ger en antydan om hur varmt det kan bli här, men inte hur våldsamt brant. Här produceras endast rött vin av syrah. Det är dock tillåtet att blanda i upp till 20 procent viognier, vilket mjukar upp vinet och ger det en elegant violblommig doft.

Condrieu

I Condrieu, strax söder om Côte-Rôtie är viognier den enda tillåtna druvsorten för appellationsbetecknade viner. Härifrån kommer vita viner med en unik ängsblommig doft och aprikosfruktig smak. För ett 30-tal år sedan fanns druvan endast här, men när den väl ”upptäckts” vandrade den nerför Rhônedalen och vidare ut i hela vinvärlden.

Château Grillet

Inom Condrieu har egendomen Château Grillet fått rätt till egen appellation, en av de minsta i Frankrike med sina endast 4 hektar. Druvorna på egendomen skördas ofta tidigare än i övriga Condrieu vilket ger viner med högre fruktsyra. Vinet lagras dessutom en längre tid på gamla ekfat, ett bruk som nu anammats av flera andra producenter i Condrieu.

St-Joseph

St-Joseph överlappar till viss del Condrieu i norr och detta är den volymmässigt näst största appellationen i Norra Rhône. Den största delen av produktionen utgörs av medelfylliga röda viner av syrah, som är pepprigt och svartvinbärsfruktigt tilltalande efter något år, men kan lagras uppåt tio. Vita viner görs av marsanne och roussanne, som också är angenäma i sin ungdom, men kan lagras.

Hermitage

I en vid flodkrök ligger Hermitage på de branta sluttningarna ovanför staden Tain. Från bergets 137 hektar vingårdar kommer Rhônedalens och kanske Frankrikes mest kraftfulla och långlivade rödviner. Druvan är syrah, men det är tillåtet att blanda in roussanne och marsanne, men de flesta håller strikt på syrah och använder i stället de två gröna druvsorterna till att göra långlivade vita viner.

Rödvinerna från Hermitage har varit berömda i flera sekler och under 1800-talet var det till och med vanligt att vinerna från Bordeaux ”hermitagiserades”, det vill säga förstärktes med en dos hermitage. Det produceras även små kvantiteter fylligt och långlivat vin de paille (se Jura) av främst marsanne.

Crozes-Hermitage

Crozes-Hermitage omger Hermitage på tre sidor och är norra Rhônedalens kvantitativt viktigaste appellation. Vinerna från Crozes-Hermitage är mestadels röda och nästan uteslutande gjorda på syrah, även om lagen tillåter en viss inblandning av de gröna druvorna marsanne och roussanne. Rödvinerna är ungefär i paritet med St-Joseph, men druvor från gynnsamma odlingslägen kan med omsorgsfull behandling ge viner med både tyngd och karaktär.

Cornas

Tillbaka på flodens högra sida ligger Cornas vinodlingar på branta, terrasserade granitsluttningar, varifrån man traditionellt gjort kompakta syrahviner i ytterst kraftfull, lagringstålig stil. Efter en period av nedgång i början av förra seklet har området sedan 1980-talet upplevt något av en renässans, och efter att det gammaldags vinmakarreceptet lättats upp kommer nu några av Rhônedalens främsta viner härifrån.

St-Péray

St-Péray är den sydligaste utposten i den norra delen av Rhônedalen. Marsanne dominerar odlingarna, följd av Roussanne. Hälften av den gröna druvskörden går till mousserande vin framställt enligt den traditionella metoden, men det görs också utmärkta, väldoftande och mineraliga, stilla vita viner av marsanne. Mesoklimatet här är något svalare än övriga Rhône, vilket lämpar sig väl för mousserande viner.

Druvor

Merparten av produktionen utgörs av röda viner. Druvsorterna är lätträknade. Den enda tillåtna blå druvan är syrah, som ger mörka, smakrika rödviner med toner av viol, mörka bär och kryddiga, nästan rökiga nyanser.

Ett fåtal gröna druvor är tillåtna för den lilla mängd vitt vin som produceras. Viognier ger smakrika, tydligt aromatiska viner med avrundad fruktsyra. Druvan är ganska svårodlad, bären är små och ger oftast tämligen små skördar. Roussanne ger liknande viner men drabbas lätt av mjöldagg och måste därför besprutas ofta. Den tåligare Marsanne ger större skördar och har därför börjat ersätta Roussanne på sina håll.

Klimat

Klimatet i norra Rhône är i princip kontinentalt med stränga vintrar och varma somrar, men inflytandet från Medelhavet börjar göra sig gällande. En mil söder om staden Tain med Hermitageberget går den 45: e breddgraden och här står en skylt som förkunnar: ”Ici commence Midi” – här börjar södern.

Mistralvinden påverkar

Det mest påtagliga väderfenomenet är mistralvinden, som blåser ner torr, kall alpluft norrifrån, inte sällan med stormstyrka. Till mistralens fördelar kan räknas att den hjälper till att torka upp vinodlingarna efter kraftiga regn. Men vindarna kan även vara så starka att de skadar rankorna. Det är därför av stor vikt att hitta odlingslägen som erbjuder skydd från den värsta vinden.

Terrassodlingar vanligast

Många av odlingarna ligger på branta sydsluttningar, ofta så branta att allt vingårdsarbete måste utföras för hand. Med de branta terrasserna följer problem med jorderosion. Eftersom efterfrågan på Rhôneviner har ökat har man dock börjat plantera vin även på slätterna nära floden. Vinerna därifrån anses dock inte hålla lika hög kvalitet.

Lagar

Vinlagstiftningen delar in Rhône i tre nivåer. Den grundläggande, AC Côtes du Rhône, är den kvantitetsmässigt viktigaste appellationen, med en årlig produktion på cirka 1,8 miljoner hektoliter vin. Nästa steg är AC Côtes du Rhône-Villages - en appellation förbehållen ett hundratal byar i den södra delen av Rhône.

Där finns också 17 byar med rätt att skriva ut sitt by- eller kommunnamnet på etiketten. Slutligen finns det 16 crus, det vill säga byar eller områden med egen AC-status. Hälften av dessa ligger i norra Rhône och hälften i den södra delen.

Historia

Liksom flera andra europeiska vindistrikt vid Medelhavet har vinodlingen i Rhônedalen en lång historia, med början redan på 600-talet f. Kr. Ett grekiskt folk kallat fokéer spred vinet uppför floden. Kejsar Augustus talade, omkring år 0, om Côte-Rôtie som världens nordligaste vingård och vinerna därifrån dracks i Rom.

På stora torget i staden Tain står ett tjuraltare, daterat 184 e. Kr. det användes för ett tre dagar långt tjuroffer, ägnat gudinnan Cybele på det att hon måtte bevara kejsar Commodus och den romerska kolonin Lugundum (dagens Lyon).

Altaret hittades på Hermitageberget vid ett Herkulestempel där nu kapellet St Christophe står vakt över de branta vinsluttningarna. Det var här som riddaren Kaspar Sterimberg, trött på korståg och krig, slog sig ner som eremit i kapellet på 1200-talet och gav namn åt såväl berget Hermitage som vinet och appellationen.

Hermitage stort på 1700-talet

Det var under 1700-talet som Hermitage började bli riktigt berömt, i kvalitet och pris till och med överlägset finaste bourgogne och bordeaux. Vinerna från Rhônedalen hade den färg och kraft som ibland saknades i Bourgogne och Bordeaux. Med början på 1700-talet och under hela 1800-talet skeppades rhônevin både norrut till Bourgogne och söderut via Séte och Canal du Midi till Bordeaux. Bordeaux, som i princip helt kunde tillverkas av druvor utifrån, kallades ”hermitagé” och detta blandningsförfarande fortsatte ända tills de nya appellationslagarna satte stopp för det på 1930-talet.

Drar åt olika håll

En intressant sak i sammanhanget är följande; Gammal Syrah kan ge associationer till cabernet sauvignon, medan gammal grenache har vissa likheter med pinot noir. Bourgogne föredrog därför vinerna från södra Rhône medan Bordeaux ville ha syrahvinerna från norra Rhône. I princip går det alltså fortfarande att hitta en fin gammal bordeaux i en slottskällare som är ett syrahdominerat vin från norra Rhône.

Modernisering på 1970-talet

Under tiden efter vinlusen (1860-talet och framåt) var Hermitage den enda internationellt kända Rhôneappellationen och det var först under 1970-talet som de övriga började uppmärksammas internationellt. Det skedde samtidigt som vinframställningen genomgick en modernisering i hela dalen och allteftersom fler appellationer nu vunnit världsrykte för sina viner har detta medfört en stigande efterfrågan även på de enklare vinerna.