Södra Rhône

Inledning

Huvuddelen av allt rhônevin som produceras kommer från södra Rhônedalen. Det allra mesta är rött, men det görs även en mindre andel rosé och vitt vin. De röda vinerna framställs vanligen för att drickas unga, men kända distrikt som Châteauneuf-du-Pape och Gigondas gör viner som kan lagras länge.

Den dominerande druvsorten är grenache, men blandas ofta med andra druvor som mourvèdre, syrah och cinsault. De röda vinerna härifrån är inte lika kraftfulla som de från norra Rhônedalen, men har en karaktäristisk kryddig stil som påminner om lagerblad, timjan och lavendel.

De vita vinerna är ofta blandningar av roussanne, clairette, grenache blanc och de mer ovanliga bourboulenc och picardan, men det är ugni blanc som är den mest odlade. Traditionellt har producenterna använt stora gamla ekfat, för att lagra sina röda viner före buteljering. Men på senare år har fler och fler vinmakare börjat med att blanda med mindre nya ekfat, som påverkar vinet mer.

Södra Rhônedalen är plattare än sin norra kusin och de flesta vinrankorna växer nära marken utan att bindas upp. Flera vingårdar är också mycket gamla – det är inte ovanligt med vinrankor som är mellan 60 och 70 år, ibland ännu äldre.

Viner

Châteauneuf-du-Pape

Detta är den största appellationen på kommunnivå. Här produceras både röda och vita viner. Området har väldigt varierade jordar, men är mest känt för de vingårdar som är täckta av stora runda stenar (galets). Stenarna både reflekterar solljuset och lagrar värme som sedan strålar ut under natten och bidrar till druvornas mognad.

Grenache är den vanligaste blå druvan, och tillsammans med mourvèdre, syrah och cinsault utgör den stommen i de flesta rödviner. I området är tretton olika druvsorter tillåtna och en Châteauneuf-du-Pape kan innehålla samtliga eller bara en. De vita vinerna, som är tämligen ovanliga, görs i huvudsak av grenache blanc, bourboulenc, clairette och roussanne.

Detta område utgjorde prototypen då den franska vinlagstiftningen utarbetades under 1920-talet, och var det första som erhöll AC år 1936.

Costières de Nîmes

Costières de Nîmes, som ligger väster om Avignon, räknades länge som Languedocs östligaste del, men har nu blivit en förlängning av sydvästligaste Rhône. I Costières de Nîmes görs mest rött vin och rosé från samma druvsorter som i övriga södra delen av Rhône. De trogna parhästarna Marsanne och Roussanne drar ett mindre lass med vitt.

Clairette de Bellegarde

Söder om Costières de Nîmes ligger denna lilla appellation för torra vita viner av druvsorten Clairette, som oftast försvinner i blandviner men här försöker framträda på egen hand.

Côtes du Luberon

Vid gränsen mot Provence ligger denna stora appellation där det produceras rött, vitt och rosé. På grund av att vintrarna och nätterna normalt är lite kallare här än i resten av regionen så är de vita vinerna ovanligt lätta och friska.

Grignan les Adhémar

Denna region hette fram till 2010 Coteaux du Tricastin. Här produceras rött och rosé som påminner om vinerna från Côtes du Ventoux.

Côtes du Rhône-Villages

Den största delen av allt rhônevin säljs under appellationen Côtes du Rhône. Appellationen täcker hela dalen, men det är här i söder de stora mängderna produceras, med röda viner i klar majoritet. Grenache måste ingå med minst 40 procent i vinet som tillsammans med mourvèdre och syrah utgör lejonparten av druvsammansättningen.

Ett knappt hundratal kommuner i den södra delen har rätt till appellationen Côtes du Rhône-Villages, och här ställs högre krav på vinerna. 19 kommuner får dessutom lägga sitt namn till appellationen, bland andra Cairanne, Visan och Valréas.

Ventoux

Fram till 2008 hette appellationen Côtes du Ventoux. Appellationen har fått sitt namn från berget Mont Ventoux som dominerar landskapet och tillsammans med de första utlöparna från Alperna skapar högt belägna dalar med stor vinpotential. Produktionen domineras av rött vin.

Gigondas

Gigondas är en av få byar som lyckats avancera från AC Côtes du Rhône-Villages till egen appellation. Den omfattar både röda viner och rosé men Gigondas är mest berömt för sina röda Châteauneuf-du-Papeliknande viner.

Lirac

Lirac producerar viner som avspeglar läget mellan Tavel och Châteauneuf-du-Pape: kraftiga roséviner och rödviner som visserligen inte har Châteauneuf-du-Papes komplexitet men som på sin stomme av Grenache tål att lagras.

Muscat de Beaumes-de-Venise och Beaumes-de-Venise

Muscat de Beaumes-de-Venise är ett vitt sött, blommigt starkvin av muscat blanc à petits grains. I delar av appellationen produceras även rött vin under beteckningen Beaumes-de-Venise.

Rasteau

Rasteau är framför allt känt för sina kraftiga och söta starkviner, till övervägande del av grenache, röda som vita samt en del i rancio-version, vilket innebär att vinet får en oxiderad ton efter några år på fat. Men Rasteau producerar också utmärkt rött vin, vilket tidigare såldes under appellationen AC Côtes du Rhône-Villages, men som 2010 promoverades till AC Rasteau.

Tavel

Tavel är berömt för sina torra och kraftiga roséviner, framför allt av druvsorterna grenache och cinsault.

Vacqueyras

Detta är likt Gigondas ovan, en av få byar som befordrats från Côtes du Rhône-Villages till egen AC. Här produceras mest rödvin, samt en del rosé, huvudsakligen av grenache.
Vinsobres

Vinsobres är en appellation för rött vin som får det mesta av sin kryddigt friska frukt från grenache, tillsammans med syrah eller mourvedre.

Druvor

Den blå grenache är huvuddruvan i Södra Rhône, där den ger alkoholrika, fruktiga men inte särskilt sträva viner. Även syrah, mourvèdre och cinsault odlas i stor omfattning. Viktigast bland de gröna druvorna är clairette, grenache blanc och bourboulenc, men här finns också de från norra Rhône kända viognier, roussanne och marsanne.

Tretton druvsorter är tillåtna i Châteauneuf-du-Pape. Bland dessa märks de relativt okända picpoul och terret noir samt de nästan utrotningshotade blå Vaccarèse, Counoise och Muscardin, vars karaktärsfulla smaker en del vinmakare nu håller på att experimentera med.

Klimat

Strax söder om staden Valence öppnar Rhônedalen upp sig. Den smala dalgången och de branta sluttningarna lämnar plats åt ett flackare landskap, dominerat av vinodlingar på snart sagt all sorts mark utom den allra bördigaste närmast floden.

Châteauneuf-du-Pape är berömt för sin steniga jord, där de stora flodslipade stenarna ligger så tätt att den underliggande myllan inte syns. Grenache vill ha torr, stenig jord, medan Syrah trivs på fuktigare lerjord och Mourvèdre ger sitt bästa i solvarm, rik lerjord.
Klimatet är kraftigt påverkat av Medelhavet; mindre regn och fler soltimmar under de heta somrarna. Att mistralvinden gör sig påmind även här vittnar de vindskydd om man kan se utmed vissa vingårdar, och många druvsorter får växa i lågt tuktad buskform för att minska vindens skadeverkningar.

Lagar

I Baron Pierre Le Roy de Boiseaumariés regelverk för Châteauneuf-du-Pape ingick bl.a. en första geografisk definiering av ett område för bordsvin, vilket var mark så karg och torr att timjan och lavendel kunde växa där. Vidare sattes minimigränsen för alkoholhalten till 12,5 procent, vilket fortfarande är den högsta i Frankrike.

Chaptalisering, alltså tillsats av socker för att uppnå en högre alkoholhalt, var lika förbjudet som produktion av rosévin och plockning av druvorna skulle ske i omgångar. Och – inga flygande tefat eller luftskepp i vingårdarna (se fliken Historia).

Historia

Södra Rhônedalens historia är starkt förknippad med tiden då påvedömet flyttades till Avignon på 1300-talet och påvarna under denna ”babyloniska fångenskap” började odla vin i stor skala. Den mest kända appellationen, Châteauneuf-du-Pape, bär sitt namn efter ett slott byggt som sommarresidens i en by ute på landet, men det mest kända slottet är det mäktiga påvepalatset i Avignon.

Ännu på 1700-talet var distriktets vin bara känt som vin d´Avignon. Vinets rykte växte i Frankrike tills vinlusen, phylloxera, tog död på det i början av 1870-talet sedan dröjde det till mitten av 1900-talet innan Châteauneuf-du-Pape började bli ett världsnamn.

Le Roys flygande tefat

Baron Pierre le Roy de Boiseaumarié, verksam på Château Fortia hade stor betydelse för den franska vinnäringen. 1923 drog han upp de riktlinjer och regler för hur vin skulle odlas och göras i Châteauneuf-du-Pape som hela det franska appellationssystemet grundade sig på när det implementerades 1936. Ett tillägg kom 1954 – en paragraf som förbjöd flygande tefat att landa i Châteauneuf-du-Papes vingårdar. Detta tillägg bottnar i att det runt om i Frankrike hade setts flygande farkoster, de flesta med formen av en cigarr, ”Cigare Volant” – flygande cigarr. Man kunde bara drömma om vilken skada dylika farkoster skulle åsamka om de försökte landa i vingårdarna, alltså förbjöd man det! På etiketten till det kaliforniska vinet Le Cigare Volant (från den skämtsamme Randall Grahm på Bonny Doon) syns hur ett luftskepp försöker trotsa förbudet.