Flagga Grekland Grekland

Karta Grekland

Inledning

Grekland utgjorde en gång bryggan mellan vinets vagga längre österut och Västeuropa. Det var Grekland som med vinet och olivoljan som stöttepelare byggde den civilisation som blev grunden för vår västerländska kultur. Historien skulle sedan lägga det grekiska vinet i en nära 500-åriga träda.

Återupprättat anseende

Det är först de senaste 30 åren som det äldsta vinlandet har återuppstått som ett av de nyaste. Vid sidan av kooperativ och ett fåtal stora vinfirmor (som tidigare dominerat vinindustrin) har många privata egendomar och en ny generation välutbildade vinmakare börjat återupprätta Greklands anseende som vinland.

Viner

Av den totala odlingsarealen på närmare 130 000 hektar används hälften till produktion av bordsdruvor och russin. Den årliga vinproduktionen är cirka 3,5 miljoner hektoliter, varav cirka 70 procent är vitt vin, retsina inräknat.

Södra Grekland

En stor del av Greklands produktion kommer från regionen Peloponnesos. De två viktigaste appellationerna är Nemea med röda viner av agiorgitiko, och Mantinia, vars torra vita viner framställs av moscophilero. I Patras kuperade trakter på norra Peloponnesos är en stor del av de odlade druvorna avsedda för starkvin. Ursprungsbeteckningen Patras är dock reserverad för torra vita viner av druvan roditis.

Retsina

Norr om halvön Peloponnesos ligger regionerna Attica, Epirus och Thessalien på fastlandet. Attica har den största vinproduktionen av alla Greklands regioner. Merparten är vita viner av lokala druvor – en stor del utgörs av retsina.

Retsina får sin karaktär av torkad och pulvriserad kåda (cirka 1 kilo per hektoliter vin) från aleppotallen – kådan tillsätts under alkoholjäsningen. Vinet tillverkas av druvan savatiano, ofta blandad med en mindre andel roditis eller assyrtiko för att höja fruktsyran.

Zitsa

I det svala och bergiga Epirus ligger Zitsa. Där framställs ett torrt till halvtorrt, något spritsigt vin från druvan debina. Thessaliens mest kända viner är Rapsani och Ankhíalos. Det förstnämnda är rött av xinomavro och andra lokala druvor. Det andra är ett torrt vitt vin gjort av roditis och savatiano.

Vin på öarna

Vin odlas på de flesta av de grekiska öarna. Kefalinia de Robola är en AOQS-beteckning för torrt vitt vin av druvan robola från ön Kefalinia i Joniska havet. Santorini är mest känt för sitt torra vita vin av assyrtiko och det söta vita visanto, gjort av torkade assyrtikodruvor.

Norra Grekland

I norra Grekland ligger den bergiga regionen Makedonien. Ett svalt klimat tillsammans med odling på hög höjd skapar gynnsamma förutsättningar för kvalitetsvin. I Náoussa produceras ett rött vin av xinomavro som måste fatlagras i minst ett år för att få rätt till ursprungsbeteckningen. Odlingarna skyddas från kalla nordliga vindar av berget Vermio. Nordost om Náoussa ligger Goumenissa, där man producerar rött vin av xinomavro och negoska.

I Côtes de Meliton tillverkas rött och vitt av en blandning av franska och lokala druvsorter.

Starkviner

I Grekland produceras även en rad starkviner. Från norra delen av Peloponnesos kommer Mavrodaphne de Patras och Muscat de Patras. Det förstnämnda är en blandning av mavrodaphne och korinthiaki, en lokal druva som vanligtvis används till russin. Jäsningen avbryts vid c:a 4 % och vinet spritas sedan upp och lagras på fat.

Muscat de Patras framställs av druvan muscat blanc à petits grains. Ön Samos starkviner, Samos Doux och Samos Vin Doux Naturel, tillverkas även de av muscat blanc à petits grains. Druvorna växer på öns branta terrasserade sluttningar. Samos Néctar är ett annat sött vin från samma ö – tillverkningen sker med torkade muscatdruvor.

Druvor

Greklands vinodlingar domineras av inhemska druvsorter, många av antikt ursprung och de flesta av enbart lokal betydelse. Kartläggningen av landets druvor har bara börjat, men över 300 sorter är hittills identifierade men av dessa förädlas långtifrån alla till kommersiella viner.

Vita viner dominerar

De viktigaste gröna är assyrtiko, roditis, robola, savatiano, moscophilero, vilana, debina och varianter av muscatdruvan. Malvasia finns i en mängd olika varianter och har fått sitt namn efter den grekiska hamnstaden Monemvasia. Cirka 70 procent av Greklands årliga vinproduktion utgörs av vita viner.

Bland de blå inhemska druvorna märks agiorgitiko, xinomavro, limnio, mandelaria och mavrodaphne. Den sistnämnda främst för starkvinsproduktion.

Franska druvsorter

På senare tid har många franska druvsorter planterats, bl.a. de blå cabernet sauvignon, cabernet franc, merlot, cinsault, syrah och grenache samt de gröna chardonnay, sauvignon blanc, viognier och ugni blanc. De internationella sorterna upptar i dag cirka 15 procent av den totala odlingsarealen.

Influenser och experimentlusta

Det internationella inflytandet märks även i att franska barriquer används i allt större utsträckning istället för de traditionella stora, gamla ek-karen. Sedan 1990-talet har det blivit allt vanligare med druvrena viner främst från nya och mindre egendomar. Det har också experimenterats friskt i både vingårdar och vinkällare, med nyplantering av både gamla druvsorter och internationella sorter.

Klimat

Vin odlas i alla delar av Grekland. Klimatet är av utpräglad medelhavstyp, med milda vintrar och på vissa platser mycket heta och torra somrar. Torka kan vara ett problem (speciellt i de södra delarna). I de varmaste områdena planteras vingårdarna ofta på nordsluttningar för att skydda vinstockarna mot hettan och ge druvorna en förlängd mognadsperiod.

Landet är mycket bergigt och många vingårdar är planterade på svalare högre höjder. På vissa högplatåer kan druvorna ändå ha svårt att mogna - medan skörden på en del öar ofta inleds redan i juli.

Lagar

Under 1980-talet anpassades lagstiftningen till EU:s. Det skapades då två kvalitetsvinklasser. På etiketterna ser man ofta franska termer:

Appellation d'Origine Contrôlée (AOC), eller OPE

Sju områden där det produceras söta viner och starkviner har rätt till denna beteckning. Vinerna har ett blått sigill över korken.

Appellation d'Origine de Qualité Supérieure (AOQS), eller OPAP

25 områden med produktion av rött och vitt vin får använda denna beteckning. Vinerna har ett rosa sigill över korken. Röda viner som lagrats i minst tre år på fat och butelj, eller två år för vita viner, kan få tillägget réserve. På samma sätt kan röda viner som lagrats minst fyra år på fat och butelj, respektive tre år för vita, få tillägget grande réserve.

Det finns tre bordsvinsklasser. En stor majoritet av de viner som produceras i Grekland klassificeras som bordsvin av något slag.

Topikos Inos (lantvin)

Det finns 139 lantvinsområden. Klassen motsvarar Frankrikes Vin de Pays, med många tillåtna druvsorter - både inhemska och internationella.

Epitrapezios Inos (bordsvin)

Förutom de allra enklaste vinerna återfinns ofta viner från de stora producenterna samt från vinmakare som valt att arbeta utanför appellationssystemet. Röda bordsviner som lagrats minst tre år på fat och butelj, eller två år för vita viner, kan få beteckningen kava.

Traditionell appellation (TA)

Ett tillägg till lantvinsklassen. Beteckningen gäller för retsina och verdea, och syftar till att garantera kvalitet och att dessa stilar överlever, och handlar således inte om ursprunget.

Historia

Grekland har en vinhistoria som slår allt annat i Europa. Här finns dessutom en mångfald i vingården som kanske bara har en viss motsvarighet i Balkanländerna, Italien och Portugal. Fast gräver man tillräckligt djupt i vinmyllan i dessa länder kommer man nästan alltid ner till grekiska rötter.

Från barbari till oliver och vin

Den grekiske historieskrivaren Thukydides menade att det var först då medelhavsfolken lärde sig att odla oliv och vin som de reste sig ur barbariet. På öarna och fastlandet runt Egeiska havet skedde detta för minst 5 000 år sedan. I utbyte för vin och olivolja fick grekerna säd från Egypten och områdena kring Svarta havet, silver från Andalusien, koppar från Syrien och Cypern och guld och elfenben från Nubien och Egypten.

Grekerna var först

Det var ett handelsutbyte som skapade den grekiska civilisationen och lade grunden för den västerländska. Det var greker som 700 år f. Kr. koloniserade södra Italien, inklusive Sicilien och grundade Marseille 600 år f. Kr. och blev de första vinmakarna i Frankrike. Det var greker som startade vinodlingarna i Málaga och på många andra håll runt Medelhavet. Samlingsnamnet på alla deras kolonier var Magna Graecia.

500 år av nedgång

Konstantinopels fall 1453 inledde en 500-årig period av nedgång för det grekiska vinet. Den turkiska och vinfientliga ockupationen av landet varade ända till 1821, varefter frihetskriget vidtog, och därefter stampade vinet i lång och hård motvind under två världskrig och inbördeskrig samt vinlusens härjningar ej att förglömma.

Medvind i seglen

Men på 1960-talet började vinden så smått att vända och de senaste 30 åren har utvecklingen för det grekiska vinet skjutit fart.