Flagga Italien Italien

Karta Italien

Inledning

Italien är ett stort vinland både när det gäller volym och kvalitet. Få länder kan visa upp ett så varierat vinutbud som Italien, tack vare gynnsamma odlingsförhållanden, oräkneligt antal druvsorter och vinstilar. Här hittar du långlivade och världsberömda viner av nebbiolo från Piemonte i norra Italien till sangiovese från Chianti i mellersta delen och "vulkaniska" viner från Etna på Sicilien. Och vem har inte hört talas om amarone? Bara för att nämna några viner som gör Italien till ett klassiskt vinland.

Viner & druvor

Från Valle d´Aosta och Trentino i norr till den lilla ön Pantelleria söder om Sicilien uppskattas mängden druvsorter till över 2 000. Längst söderut görs söta Moscato di Pantelleria av druvan zibibbo (som är en muskat). På Sicilien ingår catarratto, grillo och inzolia i starkvinet Marsala och inzolia rankas likaså högt för torrt vitt vin, medan nero d´avola hör till de bättre bland de blå druvorna.

Sardinien är stolt över sin gröna vermentino och de blå cannonau och carignano. På fastlandet finns flera druvspår efter grekerna: gaglioppo i Kalabrien, greco bianco och grön fiano, i Basilicata och Kampanien, och grechetto i Umbriens Orvieto. Apulien har sin grekiska uva di troia och gör rött vin av negroamaro och primitivo (Italienska namnet för zinfandel).

Längre norrut utmed Adriatiska kusten regerar verdicchio på den gröna sidan och montepulciano på den blå. Inåt land och över till den Tyrrenska kusten är sangiovese kung i Toscana. Via lambrusco i Emilia-Romagna, garganega i Soave och corvina, rondinella och molinara i Bardolino och Valpolicella, där Amarone blandar sig i striden om de italienska vinernas kungatitel.

En ännu starkare tronpretendent väntar längre norrut – nebbiolo i Piemonte och Valtellina. Här uppe finns också de blå dolcetto och barbera, samt prosecco för mousserande vin och moscato till söt spumante i Asti.

Barbera odlas, liksom trebbiano över hela landet och detsamma gäller de internationella druvorna. Vad gäller de resterande, cirka 2 000, druvsorterna kan man börja i någon gudsförgäten by i en svårtillgänglig trakt – och be om ett glas av det lokala vinet...

Klimat

Italien har kanske mer än något annat land gynnats av så varierande klimat- och jordmånsförhållanden för vinodling i alla dess former. Söder om Alperna råder ett subalpint till kontinentalt klimat, medan södra delen av landet njuter av ett medelhavsklimat, vars värsta värme tempereras av berg och hav – det Tyrrenska i väster, det Adriatiska i öst och det stora Medelhavet med svalkande brisar runt södra delen av landet och de stora öarna Sardinien och Sicilien.

Mångfald av jordmånstyper

Apenninerna ligger som en ryggrad genom hela landet och erbjuder en mångfald av jordmånstyper i alla sina utlöpare och sluttningar i olika höjdlägen, två typer som är frekvent förekommande är kalkrik och vulkanisk jordmån. Stora sjöar, främst Garda, floder som Adige, Po, Arno och Tibern samt slättland vid kusterna har också en avgörande betydelse för både klimat och jordmån. 

Under tusentals år har de flesta druvor funnit sin rätta plats här. Men med uppåt 2 000 druvsorter är matchningen ännu varken helt klar eller perfekt – varför vi fortfarande kan vänta oss många överraskande italienska vinnyheter.

Lagar

Det italienska vinet indelas i två klasser: kvalitetsvin (DOCG och DOC) och bordsvin (IGT och VdT). De förra lanserades 1963, och de båda senare 1992 respektive 1974, se nedan.

Denominazione di Origine Controllata e Garantita (DOCG)

Detta är högsta klassen i den italienska vinhierarkin. Det är en striktare form av DOC och innebär strängare restriktioner av druvtyper, avkastning och vinifiering. Vinerna måste dessutom genomgå en provning av en expertpanel innan de tilldelas sigillet som bevis på sin höga kvalitet. Trots att lagen funnits sedan 1963, dröjde det till 1980 innan något distrikt fick DOCG-status. Antal DOCG idag är 73 (april 2015), men det pågår en kraftig utökning.

Denominazione di Origine Controllata (DOC)

Denna stora klass reglerar vilka druvsorter som får odlas inom bestämda områden och hur vinerna ska lagras. DOC-systemet som infördes 1963 och kompletterades 1992 har sedan dess blivit mer flexibelt och uppmuntrat mindre uttag i vingården och modernisering av källarmetoderna. Även antal DOC-områden är för närvarande(april 2015) något oklart då även dessa områden genomgår en kraftig ökning, de senaste siffrorna tyder på 329 stycken. Dock, omkring 20 DOC står för närmare 45 procent av DOC-produktionen och 100 svarar för omkring 80 procent av DOC-produktionen.
Indicazione Geografica Tipica (IGT)

Detta är en högre nivå av bordsvin som motsvarar den franska vin de pays-klassen, alltså lantvin. Vinerna kan ange geografiskt ursprung på etiketten, följt av ett druvnamn. Många både enkla och högkvalitativa, men regelbrytande viner, har bytt sin Vino da Tavola-status mot denna regionala IGT-beteckning. Denna lag tillkom 1992.

Vino da Tavola (VdT)

Bordsvin är den enklaste klassificeringen och innefattar viner som görs utanför regelverket eller i ett område utan fastställda gränser. Här finns både de enkla, billiga vinerna och nyskapande viner såsom Sassicaia och andra så kallade Super-Tuscans eller ”Supertoskaner”, som hör till Italiens dyraste. Det var på grund av dessa viner som VdT ”pånyttföddes” 1974, klassen som sådan har annars varit med sedan starten. En del av dessa har antingen befordrats till DOC eller så har de, på grund av att årgång inte får anges på VdT, valt att gå under beteckningen IGT. De viner som kvarstår som VdT får endast ange bianco, rosso eller rosato på etiketten.

Historia

Vin har odlats i Italien i 2 500-3 000 år och från början kom det dit via grekerna från söder och etruskerna, som kom från norr och spred sin vinodling långt ner i Toscana och Umbrien. Däremellan uppträder romarna, som fördrev både greker och etrusker, övertog deras vinkulturer och fortsatte att utveckla sina egna.

Nya druvsorter vann mark

Nya druvsorter tog sig in i landet, bland annat grekiska som sakta vandrade uppför Adriatiska havets kuster. Till exempel trentinos marzemino som vinprofessorn Attilio Scienza, vid Milans universitet, med hjälp av mytologi, litteratur och DNA-analys har spårat tillbaka, genom Grekland, till Turkiet och druvans ursprung vid svarta havskusten.

Sakta men säkert växte Italien till ett av världens största vinproducerande länder. Sedan 1960-talet har man ställt om den italienska vinnäringen från kvantitet till kvalitet där man lyckats blanda tradition med ny teknik och modern vinmakning.