Centrala Italien

Inledning

Centrala Italien utgörs av sex regioner. Toscana, där den blå sangiovesedruvan dominerar, är den klart lysande stjärnan med sina klassiska rödvinsdistrikt och det nya vittomfattande kustområdet Maremma, där du bland annat hittar Morellino di Scansano. Umbrien har börjat göra sig ett namn för annat än bara vita vinet orvieto. Marche på den adriatiska östkusten övertygar alltmer med sina viner av verdicchio och montepulciano.

Lazio på västkusten och Abruzzo på adriatiska sidan har medelstor produktion, och anstränger sig, liksom det lilla Molise, för att höja kvaliteten. Produktionen på drygt 7 miljoner hektoliter (2015) kan varken mäta sig med södra eller norra Italien, men i centrala Italien finns några av landets mest berömda röda viner – i DOCG-klass och de ännu dyrare så kallade Super Tuscans. De sistnämnda är oftast gjorda av cabernet sauvignon och andra klassiska bordeauxdruvor. Vinerna var till en början tvungna att gå under beteckningen Vino da Tavola (bordsvin) då de inte följde traditionella lagstiftningen, men benämns nu antingen IGT (Indicazione Geografica Tipica) eller så har man fått egen DOC-status.

Viner

Toscana

Produktionen i Toscana består till över 80 procent av röda viner med sangiovese som kung bland de blå druvsorterna. Av Toscanas sju DOCG är sex – Chianti, Chianti Classico, Brunello di Montalcino, Vino Nobile di Montepulciano, Carmignano och Morellino di Scansano – baserade på sangiovese. Ensamt vitt DOCG är Vernaccia di San Gimignano.

Chianti

Chianti omfattar åtta zoner, med Chianti Classico som hjärtlandet mellan Florens och Siena. För att vinerna ska klassas som Chianti Classico måste sangiovese ingå med 80–100 procent. Vanligt är att blanda med canaiolo och/eller till exempel cabernet sauvignon, merlot eller syrah. Gröna druvsorter får inte längre ingå. Juni 2013 introducerades en ny högsta kvalitetsnivå av Chianti classico, Gran selezione vilket innebär längre lagring (30 månader minst), minst 13 % alkohol samt att vineriet måste odlat alla druvorna själva.

Brunello di Montalcino och Vino Nobile di Montepulciano är två kraftfullare varianter av chianti. Traditionellt har vinerna legat länge på fat, men riservavinerna kan nu säljas efter fyra år, varav två på fat. Bägge vinerna förekommer också i yngre och därmed billigare varianter, kallade Rosso di Montalcino och Rosso di Montepulciano – namnet ska inte förväxlas med druvan montepulciano.

Carmignano är ett litet område nordväst om Florens där sangiovese kompletteras med canaiolo, cabernet franc och/eller cabernet sauvignon. I sydvästligaste Toscana gör sangiovese succé i Morellino di Scansano, ett lovande område som upptäckts av flera producenter, som ligger inlemmat i det större Maremma. Alta Maremma, eller övre Maremma, hyser distriktet Bolgheri – där några stora namn redan är etablerade.

Vin Santo

Det enda vita DOCG-vinet i Toscana är Vernaccia di San Gimignano, ett fruktigt, torrt vin av druvan vernaccia, som helt enkelt betyder ”inhemsk”. Mer känt är Vin Santo. Det görs av torkade trebbiano- och malvasiadruvor och lagras minst tre år på små ekfat. Vinet får en tydligt oxiderad ton och kan vara allt från torrt till sött.

Orvieto

Umbrien är känt för det vita vinet Orvieto som kan vara allt från torrt till nästan sött. Till 40-60 procent gjort på den neutrala trebbiano, kompletterad med 15-25 procent verdello, resten utgörs av grechetto, canaiolo drupeggio och/eller malvasia. Två röda viner har DOCG-status: det sangiovese-baserade Torgiano Rosso Riserva och Sagrantino di Montefalco.

Verdicchio i Marche

I Marche dominerar den gröna druvan verdicchio med två DOC-klassade viner: Verdicchio dei Castelli di Jesi och Verdicchio di Matelica. De blå druvorna sangiovese och montepulciano ligger till grund för Rosso Piceno och Rosso Conero samt DOCG-vinet Conero. DOCG-status har även det mousserande Vernaccia di Serrapetrona.

Med lätthet i Lazio

Lazio är känt för lätta, neutrala viner som Frascati och Est!Est!!Est!!!, tillverkade av druvorna trebbiano och malvasia. I Sverige har vi stiftat viss bekantskap med Velletri, men känner knappast alls till DOCG-vinet – Cesanese del Piglio, där druvan cesanese är en kameleont som kan uppträda antingen som secco, amabile, dolce, frizzante eller spumante - alltså alltifrån torrt till halvtorrt och sött, pärlande och mousserande.

Kooperativa Abruzzo

Abruzzo, eller Abruzzerna, domineras av kooperativ. De vita vinerna av trebbiano är oftast lätta och tämligen neutrala, medan de röda av montepulciano d'Abruzzo är djupt röda och fruktiga.

Vinerna från angränsande Molise liknar de från Abruzzo. Men influenserna söderifrån görs sig gällande, exempelvis får druvan montepulciano sällskap av den kraftiga aglianico i DOC Biferno.

Druvor

Toscana domineras av blå druvor, huvudsakligen sangiovese, återfunnen under många synonymer, bland annat sangioveto, brunello, prugnolo gentile och morellino. Sangiovese, eller Sangue di Giove, betyder Jupiters blod. Av distriktets sju DOCG-viner är sex baserade på druvan, medan det sjunde är gjort på den gröna vernaccia (di San Gimignano).

Trebbiano är dock långt vanligare och de internationella gröna sorterna chardonnay och sauvignon blanc vinner stadigt terräng – liksom cabernet sauvignon och merlot på den blå sidan. Umbrien blandar grechetto, malvasia och trebbiano i sitt vita vin orvieto och bland de röda finns den sällsynta gamla sagrantino, medan merlot bli allt vanligare och mer uppmärksammad.

Lazio gör en neutral blandning på trebbiano och malvasia. Abruzzo och Molise framhärdar med trebbiano för enkelt vitt vin och för rött montepulciano. I Marche däremot firar montepulciano triumfer och verdicchio räknas som en av Italiens bästa gröna druvsorter.

Klimat

Bergskedjan Apenninerna skär som en vatten- och vindelare genom hela centrala Italien. Klimatet skiftar kraftigt beroende på höjden över havet och närheten till Tyrrenska respektive Adriatiska havet.

De centrala kullarna har ett tempererat klimat, till skillnad från de varmare floddalarna och de ännu varmare, torra kustområdena. Vingårdar i lägre och skyddade lägen får druvor med mognare smaker. De bästa blå sorterna odlas upp till 500 meters höjd och gröna druvor ännu högre.

Jordmånen varierar stort, men en av de mest åtråvärda jordmånerna är galestro – en spröd märgelvariant av kalksten och lera – vanligt förekommande i Chianti Classico.

Historia

Redan de gamla etruskerna … kan man säga om vinodlingen i centrala Italien. Spåren till dem leder över 3 000 år tillbaka, sedan kom romarna några århundraden före Kristus och tog över och fördrev etruskerna så att i stort sett bara romarnas benämning på dem – tusci – blev kvar i namnet Toscana. Chianti blev ett namn på 1200-talet, men distriktets gränser har omdefinierats många gånger under århundradena.

Super Tuscan banade väg

En markis i Bolgheri tröttnade på regelverket och 1974 lanserade han vinet Sassicaia, gjort på franska druvor och lagrat på franska ekfat. Det exploderade som en bomb i vinvärlden och kallades en ”Super Tuscan”. Sedan dess gör de flesta vinmakare med ambitioner ett supervin.

Sassicaia och även Bolgheri var till en början klassade som Vino da Tavola (bordsvin) men har senare fått DOC-status. Trenden med superviner gjorda utanför det traditionella regelverket, har spridit sig över hela Italien. Utvecklingen fortsätter i Toscana, med extra stor aktivitet i kustområdet Maremma.

För övrigt kan vi även vänta oss allt bättre viner från Umbrien och Marche. Molise börjar också sticka upp med viner gjorda på inhemska sorter som greco, falanghina och aglianico.