Södra Italien

Inledning

Klimatet är egentligen alltför hett för kvalitetsodling av vin på Syditaliens slätter och låglänta kustland. Men ju högre uppför Apenninernas sluttningar vingårdarna klättrar, desto bättre vin. Jordmånen varierar i motsvarande grad från alluvial sand och lera till kalkrika och vulkaniska jordmånstyper. De röda vinerna är ofta kraftiga och smakrika. De vita görs i torr, fruktig stil.

Grekiskt ursprung

Många av Syditaliens druvor har grekiskt ursprung (grekerna landsteg först i Kalabrien 700-talet före Kristus) och man använder till viss del samma odlingsteknik som för över 2 000 år sedan. Grekerna kallade det nya landet Oenotria – vinlandet – och södra delarna av Italien gör än i dag skäl för namnet då området producerar en hel del av Italiens vin.

Viner

Kalabrien

För att börja i den ände där grekerna landsteg är Kalabrien en av de mindre betydande vinaktörerna bland Italiens 20 vinregioner. Här finns flertalet DOC. Mest bekanta är nog Cirò – vars vin förärades hemvändande vinnare i antikens olympiska spel. Det görs av den blå druvan gaglioppo och Cirò står för merparten av allt kalabriskt DOC-vin.

Det är ett alkoholrikt, kraftigt mörkt vin som inte behöver fatlagring för att visa sin klass. Inom appellationen ryms också ett friskt och lätt persikofruktigt torrt vitt vin av druvan Greco. Men det är den blå gaglioppo som tilldrar sig allt större intresse och vissa producenter låter lagra vinet på små ekfat för att få fram en mer internationell stil.

Basilicata

Basilicata utgör en smal övergång till Apulien utmed Tarantobukten. Området sträcker sig dock inåt land ända till berget Vulture – som bidragit till distriktets mest namnkunniga vin – Aglianico del Vulture. Att endast två procent är DOC skvallrar om att Basilicata produktionsmässigt är en av Italiens allra minsta vinregioner. Aglianico är en sent mognande druva, som högt uppe på Monte Vultures sluttningar ger välstrukturerade, komplexa viner med potential. År 2010 upphöjdes Aglianico del Vulture Superiore och Riserva till högsta klassen – DOCG.

Kampanien

Basilicata gränsar i nordväst till Kampanien. Här har den kraftfulla och långlivade aglianico avancerat till DOCG, under namnet Aglianico del Taburno. Kampanien ståtar med ytterligare tre DOCG. Två är vita viner som fått namn efter sin druvsort – det aromatiska Fiano del Avellino samt det friskt fruktiga Greco di Tufo, den tredje är Taurasi med bara röda viner gjorda på minst 85 % Aglianico. Bland DOC-områden märks turistöarna Capri och Ischia. Men det är inte här utan på fastlandet som Kampanien – i gott sällskap med Sicilien och Apulien – leder södra Italien mot allt bättre viner.

Apulien

Apulien, på den italienska stövelns långa klack, är ofta den näst mest produktiva vinregionen (efter Veneto) i Italien. Det innebär vanligtvis mellan sex och sju miljoner hektoliter per år. Numera finns här fyra DOCG, varav tre är varianter på Castel del Monte. Hela DOC-produktionen, står sällan för mer än drygt två procent av den totala produktionen. 

Druvan negroamaro (som betyder mörk och bitter) spelar huvudrollen och tillsammans med malvasia nera ger den smakrika, alkoholstarka rödviner i Salice Salentino och Copertino på sydspetsen av halvön. I det norrut angränsande Manduria har den blå druvan primitivo sin egen DOC.
Att den rikt fruktiga primitivo skulle vara samma druva som Kaliforniens zinfandel har stötts och blötts i många DNA-analyser. Numera står det klart att primitivo och zinfandel är desamma som den kroatiska druvan crljenak kaštelanski, som är anfadern i sammanhanget. Ny rön säger också att ursprungsnamnet för crljenak kaštelanski är tribidrag.

Andra druvor som pockar på uppmärksamhet här är den blå uva di troia i området Castel del Monte och den gröna greco som ger karaktärsfulla viner i DOC Gravina.

Övervägande delen av Apuliens vin utgörs fortfarande av IGT-vin (lantvin) - men flera DOC knackar redan på dörren till den högsta kvalitetsklassen, DOCG.

Druvor

Det odlas en mängd olika druvsorter från Kalabrien till Apulien flera med grekiskt ursprung – aglianico och gaglioppo, uva di troia, negroamaro, malvasia nera, aleatico, mantonico och greco. Men även italienska som primitivo och sangiovese samt att det experimenteras med internationella sorter som cabernet sauvignon, cabernet franc samt chardonnay och sauvignon blanc i Kalabrien. Liten del malvasia och muskat odlas i Basilicata.

Klimat

Södra Italien har Medelhavsklimat där den värsta värmen kyls ner tack vare berg och hav. Det Tyrrenska havet i väster, det Adriatiska i öst och det stora Medelhavet med sin svalkande bris ger goda förhållanden för vinodling.

Jordmånen i Kampanien domineras av Vulkanisk tuff och kalk från gammal havsbotten. Apulien har liknande jordmån men med inslag av ostron- och snäckskal. Basilicata har vulkanisk sandhaltig jord och Kalabrien visar också upp vulkanisk jordmån.

Historia

Oenotria, vinlandet, kallade grekerna det nya land de började kolonisera på 700-talet före Kristus. Och som blev deras Magna Graecia eller Mega ’le Hella’s – Storgrekland. Erövringen började i Kalabrien, den främre delen av den italienska stöveln, och kom att omfatta Sicilien och stor del av södra Italien. Vinodlingen som redan fanns på plats fick nu ett rikt tillskott av nya grekiska druvsorter.

Välproducerat vin

Gamla vinodlingstekniker blandas i dag med modern vinmakning och det kommer allt mer välproducerat vin från södra Italien. Aglianicodruvan kan ge viner som utvecklas väl med lagring och får toner av tryffel och multna löv. På vita sidan ger druvan greco viner i frisk stil, där Greco di Tufo från Kampanien kanske gjort mest avtryck så här långt.