Porto e Douro

Inledning

När floden Duero forsar över gränsen från Spanien byter den namn till Douro och ger då namn åt DOC-området i flodens övre dalgång. Här framställs Portugals mest berömda starkvin – portvinet. Det görs i flera distinkt olika stilar, men alla under den separata appellationen DOC Porto.

DOC Douro

Efter att portvin framställts här i flera hundra år började man på 1980-talet även att producera bordsviner i större skala, främst röda, men vita förekommer också. Rödvinerna framställs av samma druvsorter som portvinet och är ofta relativt fylliga, sträva, smakrika och lagringsdugliga. De vita är också ganska smakrika med lite aromatisk touch. Dessa bordsviner går under appellationen DOC Douro och har rönt uppmärksamhet i internationella sammanhang. Beroende på årgången kan så mycket som 55 procent av produktionen i området vara bordsviner.

Viner

Porto – portvin

Efter att druvorna plockats för hand i de branta lägena på sluttningar eller terrasser forslas de till vingården, kallad quinta, och stjälps i stora, vida stenkar – lagares. Där pressas eller krossas druvorna genom traditionell fottrampning av män till sång och musik, eller av nya mekaniska anordningar som ska efterlikna trycket från en mänsklig fot.

Musten har nu börjat jäsa, men vid ungefär 6 procents alkoholhalt avbryts jäsningen genom tillsats av vinsprit - och vinet behåller därför en del av sin naturliga sötma. Vinerna lagras därefter på fat – oftast i Vila Nova de Gaia, en förort till hamnstaden Oporto vid Atlantkusten.

Olika stilar

Portvin delas in i olika stilar, beroende på lagringstid och huruvida de är från en enskild årgång eller en blandning av flera. Men de är alltid söta i olika grad.

Ruby

Ruby är en blandning av flera årgångar, med ungefär tre års fatlagring. Vinerna är lätta och fruktiga. Rubyport är avsett att drickas ungt.

Tawny

Tawny kan uppträda i flera skepnader men är traditionellt ett portvin från flera årgångar som genom längre fatlagring antagit färgen ”tawny”, som går från läderbrunt, med inslag av rött, till gyllengult.

Colheita

Colheita betyder skörd. Colheita port är ett vin från ett specifikt år som lagrats på fat i minst sju år, i praktiken oftast betydligt längre. Vinerna bör visa samma nyanser av lång fatlagring som en vällagrad tawny samtidigt som de ska återspegla skördeförhållandena från ett enskilt år.

Premium ruby

Premium ruby är oftast blandad från olika vingårdar och får upp till fem års fatlagring. Kallades tidigare vintage character.

Late bottled vintage (LBV)

Late bottled vintage är portvin från en angiven årgång och har lagrats fyra till sex år på fat.

Vintage port

Vintage port är det kraftigaste röda portvinet och kommer även det från en angiven årgång, av exceptionell kvalitet. Vinet lagras ungefär två år på fat före buteljering och behöver lång lagring på flaska innan det är moget att drickas. De bästa årgångarna väljer producenterna att blanda från olika vingårdar. Vid sämre år tillverkar man vingårdsbetecknad vintage – det vill säga druvorna kommer från enskild vingård (Quinta). Denna typ brukar, till skillnad från Vintage, släppas till försäljning när producenten anser det moget – cirka 8-10 år efter skörd.

White port

White port, som kommer i stilar från relativt torrt till sött, är vitt portvin som sällan lagras mer än 18 månader före buteljering, och då oftast på cement- eller ståltankar. De utgör endast en mycket liten del av den totala portvinsproduktionen och får ständigt höra att: ”The first duty of port is to be red”. (Citat av Ernest Cockburn)

Roséport

Roséport är ett nytt tillskott för att hänga med i den internationella rosétrenden. Skalen får laka ur en kort tid för att få den rosa färgen och man avbryter jäsningen på traditionellt sätt med vinsprit.

Douro har tre deldistrikt, lägre och övre Corgo samt Douro Superior.

Baixo Corgo

I det västliga deldistriktet är klimatet svalast och fuktigast. Här produceras främst lättare portviner.

Cima Corgo

Detta är portvinsproduktionens hjärtland. De flesta vinerna av högre kvalitet kommer härifrån.

Douro Superior

Douro Superior är det torraste och varmaste deldistriktet, högt beläget i den östra delen av dalen ända till spanska gränsen. De flesta vinplanteringarna är relativt unga.

Druvor

Antal druvsorter som är tillåtna för DOC Porto uppgår till minst 80, men kan var över 90. På många håll kan det finnas mellan 20 och 30 sorter blandade i planteringarna, och det är långtifrån alltid som odlarna själva vet vilka sorter som gömmer sig bland planteringarna. För de röda portvinerna anses touriga nacional vara den främsta, med sin djupa färg och kraftiga tanninstruktur. Även tinta barroca ger mörk färg och fyllighet och uppnår höga sockerhalter, medan touriga franca ger vinerna rondör och arom.

Tinta roriz (tempranillo) bidrar med finess, och tinta cão ger sträva viner med karaktär. De gröna druvor som har högst anseende är malvasia fina, gouveio och viosinho.

Klimat

Klimatet är mycket varmt i de övre, östliga delarna av dalen och blir successivt mildare och fuktigare längre ner mot havet. Staden Oporto vid flodmynningen har ett idealiskt fuktigt atlantklimat för lagring av portvinerna.

Jordmånen domineras av skiffer, som måste brytas upp till 1,5 meters djup för nyplanteringar. Längs floden odlas druvorna på sluttningar - ofta så branta att de måste terrasseras för att odling ska bli möjlig. På mindre branta ställen planteras nu även vinstockarna i rader som går rakt uppför sluttningarna.

Lagar

Portvinsproduktionen har ett komplicerat klassificeringssystem av vingårdarna. De klassificeras från A till F efter ett antal faktorer: bland annat geografiskt läge, jordmån, odlingarnas lutningsgrad samt altitud, mesoklimat, vinstockarnas ålder, druvsorter och avkastning.

Historia

Vin har odlats i Dourodalen i minst 2 000 år. Det vittnar de fottrampnings-stenkar (lagares) som daterats till romersk tid. Portvinets historia börjar dock inte förrän i slutet på 1670-talet då ett tullkrig mellan England och Frankrike stoppade importen av franskt vin till England. I sin nöd sökte engelsmännen ersättning på annat håll och fann att spritförstärkt rödvin från Douro var ett utmärkt alternativ.

Ursprungsbeteckning

Vintage port stammar dock först från 1770-talet då man fick tillgång till en butelj stark nog att stapla och lagra. Vid det laget hade också gränserna för Douroregionen dragits upp och gett portvinet en av Europas första ursprungsbeteckningar. Det skedde på 1756 på initiativ av Portugals premiärminister, markisen av Pombal. I dag står en staty till hans minne på en hög pelare i centrala Lissabon.

USA största exportmarknaden idag

Storbritannien var länge den största importören av de bättre portvinerna, medan Frankrike blev den största marknaden för enklare portvin, varav en stor del används till matlagning. Under slutet av 1990-talet seglade USA om Storbritannien som den största importören av vintage port.