Nordafrika

Karta Nordafrika

Inledning

Vinodlingarna i Marocko, Tunisien och Algeriet består till stora delar av sydfranska druvsorter som fransmännen lämnade efter sig när länderna blev självständiga på 1950- & 60-talet. Här finns stor potential och med hjälp av investeringar från Europa håller vinindustrin i Nordafrika på att återuppbyggas.

Druvsorter som carignan, cinsault och grenache är vanliga. Men cabernet sauvignon, merlot och syrah får allt större inflytande. I Marocko experimenteras det med de gröna druvorna chenin blanc, sauvignon blanc och chardonnay, vilka skördas tidigt i det varma klimatet.

Viner

Marocko

Den marockanska vinindustrin domineras i dag av ett fåtal företag. Samarbeten med europeiska vinproducenter har medfört välbehövliga investeringar i nya vingårdar och modern vinmakarutrustning. Mer än tre fjärdedelar av vinproduktionen utgörs av röda viner från sydfranska druvsorter som carignan, cinsault och grenache. Planteringar av cabernet sauvignon, syrah, merlot och mourvèdre ökar men utgör ännu en liten andel av odlingarna.

Vin gris

Ett ljust rosa vin, kallat vin gris, framställs genom att blå druvor vinifieras på exakt samma sätt som ett vitt vin, d.v.s. utan maceration(urlakning tillsammans med skalen). Vin gris står, tillsammans med rosé, för närmare 20 procent av den totala produktionen och druvorna som används är allt som oftast cinsault och grenache. Vita viner är ännu mycket ovanliga - även om experiment med extremt tidig skörd av chenin blanc, sauvignon blanc och chardonnay gjorts.

Medelhavsklimat och konstbevattning

I början av 2000-talet uppgick landets vinodlingar till c:a 50 000 hektar. Närheten till Atlanten gör att vissa svalare mesoklimat kan utnyttjas. Odlingar på höga höjder i det bergiga landet erbjuder också svalka. Men överlag råder utpräglat medelhavsklimat med temperaturer på upp till 40° sommartid, därtill utgör kraftiga vindar från Atlanten en potentiell skaderisk. Under perioden maj till oktober förekommer knappt något regn alls, och alla större producenter förfogar i dag över konstbevattning.

Franskt inspirerade appellationer

Landet har ett appellationssystem, Appellation d´Origine Garantie (AOG) liknande det franska. Det innefattar 14 namngivna distrikt - vart och ett med begränsat område och maximalt skördeuttag, dock utan krav på specificerade druvsorter.

Vingårdarna i området Meknès/Fès, 600 meter över havet, som bland annat består av AOG-områdena Guerrouane och Beni M´Tir samt AOC-området Coteaux de l´Atlas, står för drygt 60 procent av landets produktion. Området har tillsammans med Berkane i öster traditionellt ansetts vara ursprung för landets främsta viner. Nya planteringar runt Benslimane och Beni Mellal visar dock stor potential - liksom odlingar i Zaërs högland i närheten av huvudstaden Rabat.

Algeriet

I slutet av 1930-talet producerade Algeriet 21 miljoner hektoliter vin från en uppodlad areal om cirka 400 000 hektar. När landet blev självständigt 1962 lämnade närmare en miljon fransmän - varav många vinbönder – Algeriet, vilket hade en förödande effekt på vinnäringen. I början av 2000-talet hade odlingsarealen krympt till 65 000 hektar, varav cirka 60 procent enbart var planterade med bordsdruvor. Planteringarna är dock åter på frammarsch med 85 000 hektar planterade 2013.

Nyplanteringar

De traditionellt vanliga druvsorterna carignan, alicante bouschet, cinsaut och grenache kompletteras i dag med nyplanteringar av bland annat cabernet sauvignon, syrah och merlot. Odlingar etableras främst i landets svalare bergstrakter. Nyplanteringarna skall ses i ljuset av att 80 procent av odlingarna i slutet av 1990-talet utgjordes av vinstockar äldre än 40 år. Dessa gamla stockar, framför allt av grenache och carignan, skulle dock kunna ses som en stor tillgång – med god kvalitetspotential.

Sju vindistrikt

Landet har sju officiella vindistrikt som alla ligger i de norra delarna. Samtliga har ett tydligt medelhavsklimat med milda vintrar och mycket soliga, heta och torra somrar. Klimatmässigt påminner områdena om södra Spanien. Vinproduktionen utgörs till stor del av koncentrerade rödviner med höga alkoholhalter. De bästa anses komma från Coteaux de Tlemcen, Monts du Tessalah och Coteaux de Mascara.

Tunisien

I Tunisien domineras odlingarna av carignan, grenache, syrah, alicante bouschet, cinsault och mourvèdre för röda viner, jämte muscat, chardonnay och pedro ximénez för vita viner.

Modern teknik

Liksom i Marocko har samarbeten med europeiska vinproducenter lett till investeringar i modern teknik och upprustning av anläggningarna. De flesta moderna vingårdar har i dag konstbevattning. Roséviner utgör 60-70 procent av landets vinproduktion, medan rödviner står för ytterligare 25-30 procent, emedan vita viner står för mindre än tio procent.

Bizerte

Vita viner utgör mindre än tio procent av den totala produktionen. Kalla briser från Medelhavet och de ovanligt svala lerjordarna i norra Bizerte har dock skapat förutsättningar för vitvinsproduktion och området har i årtusenden varit känt för sina söta muscatviner. Här produceras också en del av Tunisiens mest balanserade rödviner.

Cap Bon/Kelibia

Muscatdruvan odlas även i Cap Bons sandiga jordar. Men här vinifieras den oftast till torra viner med oxiderad karaktär. Cap Bon är också känt under namnet Kelibia och härifrån kommer huvuddelen av landets vinproduktion.

Terra rossa

Några mil sydost om Tunis ligger Grombalia och mellan dessa båda städer är jordmånen av typen terra rossa – med förutsättningar för kraftfulla och smakrika rödviner. Tébourba ligger väster om Tunis och områdets specialitet är Gris de Tunis med en mycket blek rosa färg.

Druvor

Carignan är sedan länge den mest planterade druvan i Nordafrika, oftast i följe med cinsault, alicante bouschet och grenache. Numera börjar dock cabernet sauvignon, merlot, syrah och mourvèdre ta större plats.

Tunisiens muscatdruva erbjuder vita viner i både torra och söta skepnader. Bland de övriga gröna druvorna håller ugni blanc och clairette än så länge en relativt låg profil, medan chardonnay och pedro ximénez är mer väletablerade.

Lagar

Alla tre länderna har ett appellationssystem som liknar det franska. Marocko har 14 olika distrikt benämnda Appellation d´Origine Garantie, Algeriet har sju olika distrikt som regleras av Office National de Commercialisation des Produits Viti-vinicoles (ONCV). Tunisien, som kallar sitt regelsystem för Appellation d´Origine Contrôlée, har också sju olika vindistrikt.

Historia

I mitten av 1900-talet stod Marocko, Algeriet och Tunisien för två tredjedelar av den internationella vinhandeln. I stort sett allt vin som länderna framställde exporterades till Europa. Huvudsakligen till Frankrike, där de alkoholrika rödvinerna användes för blandning.

När fransmännen åkte hem

När fransmännen gav sig av från Nordafrika på 1950- och 60-talen lämnade de enormt stora vingårdar efter sig. De nya ägarna saknade ofta kunnande och ibland intresse, vilket kunde förklaras med religiösa skäl.

Stor potential

Hela Maghreb-regionen – Marocko, Algeriet och Tunisien – är övervägande muslimskt, varför vinet av religiösa skäl på sina håll får stå tillbaka. Samtidigt finns här stora ekonomiska vinster att göra. De högavkastande vinodlingarna på slätterna har till största delen ryckts upp. Men de som ligger på högre höjder finns oftast kvar och har en stor potential. Det som saknas är kunnande och kapital för upprustning och fortsatt drift.

Några internationella firmor, franska, italienska, schweiziska, tyska och österrikiska, har insett vilka möjligheter som slumrar här och investerat i såväl vinodlings- som vinmakningsteknik på flera håll.