Stout och porter

Smak av kaffe, toffee och kavring. Mörkt och mustigt. Porter och stout är det mörkaste av det mörka.

Porter och stout

Porter eller stout kallas riktigt mörk överjäst öl. Det sägs att porter utvecklades i London i början av 1700-talet och då med inspiration av pale ales, från staden Burton, men på grund av vattnets sammansättning i London var man tvungen att göra ett mörkare öl. Porter tenderar att ha lite sötma. Stout, som först kallades stout porter (stark porter) utvecklades i Dublin i mitten av 1770-talet (av Arthur Guinness). Dublins typ av vatten med mer salter ledde till en snustorr variant av öl, ofta med lite rostade toner och en bittrare beska.

Vad som står på flasketiketten är inte lagstadgat. Utan det är bryggeriet självt som väljer stout eller porter. Idag är det också svårt att särskilja stilarna åt. Men vi kan i alla fall säga att delar av maltblandningen är hårdrostad, tio procent räcker för kolsvart öl (i stout kan även omältat korn förekomma). Humlen är av varierande slag, jäsningen är i stort sett alltid överjäsning och vattnets bör vara hårt.

Milk eller cream stout

Detta är en typ av stout som bryggs med liten del laktos eller mjölksocker, vilket resulterar i ökad fyllighet och en mild sötma.

Oatmeal stout

Är en variant med upp till 20 procent havremjöl/malt. Havre påverkar definitivt smaken och gör att man upplever en mjukhet, som inte finns i vanligt stout.

Imperial stout

Är en ölstil som exporterades till Katarina den Stora av Ryssland på 1700-talet. Man skeppade ölen upp till nordliga Östersjön och invånarna i hamnstäderna fick smaka på en kraftig, smakfull variant av stout.

Smaksatt med chili och kaffe

Många av dagens ölmakare experimenterar med smaker. Och just porter och stout är en öltyp som lämpar sig för att krydda med exempelvis chili, vanilj eller kaffebönor.