Information till besökare

Söndag den 24 februari uppdaterar vi systembolaget.se. Denna dag kan du inte göra några beställningar av dryck.

Lär dig mer om likör

Likörer är spritvärldens karameller. De kan smaka i princip hur som helst. Det gemensamma draget är sötman – minst hundra gram per liter måste det vara.

Sprit, socker och smaker

Likör tillhör i första hand barhyllan och drinkrecepten men kan också passa bra till kaffet som de traditionella avecerna cognac eller whisky.

Likör består av tre ingredienser:

  • Sprit
  • Socker
  • Naturliga eller syntetiska aromämnen.

 

Spriten kan vara neutral av druvor eller spannmål men basen kan även vara rom, cognac eller whisky. Likör innehåller oftast runt 200-300 gram socker men vissa bärlikörer innehåller upp emot 600 gram socker per liter. Aromer från frukt och kryddor framställs på tre sätt: destillation, urlakning, så kallad maceration eller bryggning genom filter, så kallad perkolation. Vanligtvis sötas likören efter smaksättningen. Såväl bet- och rörsocker, honung, koncentrerad druvmust eller majssirap används för att ge den karaktäristiska sötman.

Blandningen viktig

Blenderns betydelse kan inte överskattas; redan i likörernas barndom var ”bra näsor” både eftersökta och välbetalda. Skulle de idag dofta på de klassiska likörmärkena skulle de säkert känna igen sig - många recept har inte ändrats alls sedan barocken.

Förvånande nog är till exempel kaffelikör smaksatt med mycket mer än kaffe. Till exempel vanilj, kakao, pomerans och malört. Det går inte att urskilja de olika beståndsdelarna men utan dem skulle likören smaka mindre elegant.

 

Från början var likör medicin

De första likörerna tillverkades som medicin i klostren. De var örtlikörer med varierande läkekraft. Ganska snart märkte man att sprit har en bedövande verkan och därför var en utmärkt smärtlindrare, samtidigt som sprit lakade ur örterna bättre än vin och vatten.

Likören presenteras vid hovet

Under de stora farsoternas tid vände sig folk till klostren för att få medicin och snart fördes destilleringskunskapen ut i samhället. Från början brände man vin – brännvin – men snart kom man på att det gick att göra sprit av allt möjligt, inte minst spannmål. Det sägs att det var italienskan Katarina av Medici som på 1500-talet låg bakom att likören förvandlades från nyttodryck till njutningsdryck, då hon via giftermål kom till det franska hovet varifrån trenden spreds.

Nederländerna blev likörcentrum

Detta gynnade Nederländerna, som länge varit en knutpunkt för världens handel med kryddor och frukter. Tack vare den livliga sjöfarten kunde köpmännen enkelt få tag i rosenolja från Bulgarien, nejlika från Afrika, kanel och kaffe från Asien, apelsinblom och citrusfrukter från Karibien och Medelhavet. Köpmännen insåg att det gick att tillverka sprit i kommersiellt syfte.

Kummin kom först

Den första dokumenterade likören var smaksatt med kummin och tillverkad i Nederländerna 1575. Upphovsman var pionjären Lucas Bols. Kummin ansågs bra för matsmältningen och för att dämpa potensen. Den sistnämnda egenskapen var praktisk för sjömännen, som även fick citruslikör mot skörbjugg. Andra exempel på medicinskt användbara destillat var anislikör, som drog ihop livmodern efter förlossningen, och rabarberlikör med sin laxerande verkan.

Flera tidiga likörer var färggranna och spektakulära. Illblå, lila och gröna likörer är alltså inget nytt, inte heller likör med guldflagor.

Olika typer av likör 

  • Krydd- och örtlikörer, kan vara enkla med smak av vanilj, kanel eller pepparmynta eller mer komplexa och sammansatta och gjorda på många olika kryddor och örter. De mest kända av dessa kallas klosterlikörer och har hög alkoholhalt och en lite bitter ton.
  • Frukt- och bärlikörer, stor kategori där alla möjliga frukter och bär står för smaksättningen. Som en underkategori hittar man de lite bittra citruslikörerna som kallas curaçao. Är de klara kallas de tripel sec.
  • Grädd- och ägglikörer, en i sammanhanget ny likörstil som slog igenom på 1970-talet. De kallas även emulsionslikörer och tillverkas genom att mjölk eller grädde finfördelas i sprit och sedan sötas. Denna typ av likör ska förvaras svalt efter öppnande och har begränsad hållbarhet.
  • Kaffe-, kakao- och nötlikörer, får sin karaktär av nötter, mandel, kokosnöt. aprikoskärnor, kakao eller kaffe. Då nötter är svåra att macerera används i regel syntetiska smakämnen. 
  • Andra likörer, kan vara blandningar eller smaksatta med honung eller icke-naturidentiska smakämnen. I denna kategori hamnar många icke-traditionella likörer som smakmässigt hämtar inspiration från godis.

Om det i likörnamnet står ”crème de...” följt av råvaran som använts, med undantag för mjölkprodukter, ska likören innehålla minst 250 gram socker per liter.

Undantaget är ”crème de cassis” som ska innehålla minst 400 gram socker per liter.