Flagga Portugal Portugal

Karta Portugal

Inledning

Portugal må verka litet jämfört med sin granne Spanien, men det kan uppvisa en överraskande stor bredd vad gäller viner och vinstilar. De spänner mellan blek rosé över mångskiftande madeira till mörkaste portvin – tre viner som portugiserna hellre exporterar än dricker själva.

Skattkammare

Portugal har många druvsorter som inte många känner till. Det finns mer än de friska vita vinho verde och alvarinho eller sträva röda i traditionell stram stil. I portvinsdalen Douro gör man numera vanligt rött och vitt i smakrik modern stil. Tejo, Beiras och Dão är andra områden där vinerna får allt mer internationell uppmärksamhet.

Viner

Norra Portugal

I Minho längst upp i norr, ligger DOC Vinho Verde, där lika delar rött och vitt vin produceras. Vinho Verde betyder "grönt vin", som syftar på vinernas ungdomliga karaktär. De buteljeras ofta med en tillsats av kolsyra som ger en lätt spritsighet och är avsedda att drickas unga.

De röda vinerna, av druvor som espadeiro och vinhão, är lätta, sträva och mycket friska och hittar sällan utanför landets gränser. De gröna druvorna loureiro och trajadura ger friska vita viner. Merparten är torra, även om de som exporteras ofta sötas upp en aning.

Monção

Monção, ett av Vinho Verdes deldistrikt, skiljer sig från de andra områdena genom att dels använda druvan alvarinho i sin DOC, och dels låta vinerna komma upp i så mycket som 13 procent alkohol till skillnad från den i övrigt högsta tillåtna alkoholhalten om 11,5 procent.

Porto

När floden Duero flyter över gränsen från Spanien byter den namn till Douro och ger då namn åt DOC-området i flodens övre dalgång. Detta är även det område där portvin framställs, men starkvinsproduktionen sker under en separat DOC Porto. Det var inte förrän under 1980-talet som bordsviner började produceras i större skala här, främst röda, men även vita förekommer. Rödvinerna, som produceras av samma druvsorter som portvinet, är ofta relativt fylliga och sträva, smakrika och lagringståliga.

Norr om Douro, i Portugals nordöstra hörn, ligger DOC Trás-os-Montes. Jordmånen är densamma som i Douro, skiffer med inslag av granit. Här görs både rött och vitt vin.

Centrala Portugal

Söder om floden Douro producerar DOC Dão huvudsakligen röda viner av touriga nacional, tinta roriz, alfrocheiro preto och jaen. Vinerna, som tidigare var kända som sträva och uttorkade, görs nu i en modernare och fruktigare stil. En liten del torra vita viner av encruzado, malvasia fina och bical framställs också.

Närmaste grannen i väster, DOC Bairrada, är känd för sina sträva rödviner, som till stor del framställs av den tanninrika druvan baga. Sedan 2011 har den vittomfattande regionen Beiras styckats upp i fyra olika Vinho Regional: Terras do Dão, Beira Atlantico, Terras de Cister och Terras da Beira.

I mellersta Portugal ligger DOC Tejo längs floden Tejo. Området är ett av Portugals till ytan största och vinerna visar således upp en mängd olika stilar. Från slätterna nära floden är vinerna lätta, fruktiga och avsedda att konsumeras unga, medan de från kullarna i norr eller sandjordarna i söder blir smakrikare och fylligare. Av de många druvsorter som odlas märks särskilt den gröna fernão pires och den blå castelão.

Norr om Lissabon

Norr om Lissabon finns nio DOC-områden inom regionen Lisboa, tidigare Estremadura, som sträcker sig längs Atlantkusten. I DOC Bucelas gör man torrt vitt vin av den gröna druvan arinto. Vid kusten väster om huvudstaden producerar DOC Colares strama, långlivade rödviner av ramisco. Ramisco är en lokal blå druvsort vars vinstockar är planterade i sanddyner som därmed hållit den fruktade vinlusen borta. Colares är därför ett av få områden i världen som aldrig behövt ympa sina rankor på phylloxeraresistenta amerikanska rotstockar. Övriga DOC är Encostas de Aire, Lourinhã, Óbidos, Alenquer, Arruda, Torres Vedras och Carcavelos.

Södra Portugal

Sydöst om Lissabon ligger DOC Palmela. Ett litet område där de röda vinerna domineras av castelão, som inofficiellt också går under namnet periquita. Bland de tillåtna gröna druvsorterna ger arinto och fernão pires torra, fruktiga viner i det maritima klimatet. Vinho Regional Península de Setúbal, tidigare, Vinho Regional Terras do Sado, sträcker sig både inåt landet och söderut längs kusten. Ett område där den blå druvan castelão används för såväl röda, som rosé och mousserande viner.

Varmare i inlandet

I inlandet, mot den spanska gränsen, stiger dagstemperaturerna, vilket medför att det i DOC Alentejo huvudsakligen produceras röda viner som ofta blir fruktigare och mindre strama än de från landets norra delar. Druvor som aragonez (den spanska tempranillo), trincadeira och castelão återfinns över hela området.

Längs sydkusten ligger Vinho Regional Algarve, som innefattar fyra separata DOC: Lagos, Portimão, Lagoa och Tavira. Huvuddelen av vinerna är röda, och negra mole är den vanligaste druvan. Med god hjälp av törstiga turister konsumeras det mesta lokalt.

Starkvin

Port

I Dourodalen framställs Portugals mest berömda starkvin – portvinet. Längs floden odlas druvorna på sluttningar som ofta är så branta att de måste terrasseras. Vinerna görs i flera distinkt olika stilar (se vidare under Porto e Douro).

Madeira

Om något starkvin ska tävla med portvin om titeln – Portugals mest berömda starkvin - så är det DOC Madeira. På ön med samma namn, ungefär hundra mil sydväst om Lissabon (ej med på kartan), odlas druvor längs de branta kustsluttningarna. Framställningen påminner om den som används i Porto, med tillsats av vinsprit under alkoholjäsningen.

De torrare varianterna förstärks dock först efter fullbordad jäsning. Därefter genomgår vinerna den speciella process som ger dem dess särpräglade, lätt brända karaktär – estufagem. Vinerna hettas upp till 30-55°C under en längre tid, antingen genom värmeslingor i lagringslokalerna för de lägre kvaliteterna eller på vindsvåningar, naturligt upphettade av solen, för de bättre vinerna.

Merparten av all madeira produceras av druvan tinta negra mole och kategoriseras efter ålder och söthetsgrad. Det finns dock en kvartett gamla klassiska druvor som ger viner av högre kvalitet. De säljs under druvans namn, som också kommit att stå för individuella stilar.

Sercial ger relativt lätta, torra, mycket friska viner.

Verdelho ger något fylligare vin med viss sötma.

Bual/boal blir oftast smakrika, med tydlig sötma.

Malvasia/malmsey är de sötaste och fylligaste av madeiravinerna.

Gemensamt för alla stilar är att de har en hög, frisk fruktsyra.

Setúbal och Carcavelos

DOC Setúbal, strax sydöst om Lissabon, framställs starkviner av moscatel de setúbal (muscat d'alexandrie) och moscatel roxo. Ingår 85 procent moscatel de setúbal i vinet får det säljas under druvans namn, annars används enbart beteckningen Setúbal.

Alkoholjäsningen avbryts med vinsprit, varpå vinet lagras över vintern tillsammans med skal från moscatel – syftet är att förstärka den aromatiska karaktären. Efter fatlagring och buteljering säljs vinet i två stilar. En stil lagras i fyra till fem år, den andra i tjugo år eller längre (finns till och med fat med över hundraårigt vin).

I DOC Carcavelos produceras röda och vita starkviner, av huvudsakligen castelão respektive galego dourado och arinto. I likhet med sherry får vinets alkoholjäsning fortgå tills det är helt torrt – därefter tillsätts vinsprit för att få upp alkoholhalten. Slutligen justeras sötman med en blandning av druvmust och vinsprit.

Druvor

Liksom Spanien odlar Portugal en mängd olika druvsorter. IVV, det nationella vininstitutet, räknar upp nära 350 på sin hemsida – merparten av lokal betydelse. Tidigare odlades druvsorterna om vartannat i vingårdarna, men sedan inträdet i EU har ekonomiskt stöd möjliggjort omplantering, med särskiljning av druvsorterna.

Bland de mest utbredda blå druvorna märks tinta roriz (den spanska tempranillo som oftast heter aragonez utanför Douro), touriga nacional, baga och castelão (också känd som periquita). De gröna druvorna alvarinho och loureiro utmärker sig, och även arinto och encruzado uppvisar stor potential.

Som på många andra håll har även internationella druvsorter som cabernet sauvignon och chardonnay gjort intåg i landets vingårdar, och i söder vinner syrah terräng. Viner av dessa druvor är vanligtvis inte godkända inom DOC-ramarna utan säljs i stället under beteckningen Vinho Regional.

Klimat

Trots sin ringa landmassa uppvisar Portugal ett mycket varierat klimat. Atlanten har ett starkt inflytande på hela landet - främst norra delen och längs kusterna. Ju längre söderut och inåt landet desto varmare och torrare blir det – för att vid gränsen mot Spanien närma sig ett sydländskt kontinentalklimat. Årsmedeltemperaturen varierar från 10° i norr till drygt 17,5° i landets södra delar, där sommartemperaturerna kan överstiga 35°.

I norra Portugal har Douro en jordmån som präglas av skiffer och granit, Dão av granit och Bairrada av sand och lera. Mellersta och södra Portugal har mer lera och kalksten i sina jordar.

Lagar

Portugals vinproduktion övervakas av Instituto da Vinha e do Vinho (IVV), som även fungerar som lagstiftande organ. Liksom i Frankrike och Italien delas vinerna in i två kvalitetsvinsklasser samt två bordsvinsklasser.

Denominação de Origem Controlada (DOC)

DOC motsvarar Frankrikes AOC. Detta är den högsta klassen och i dag finns det 29 sådana områden.

Vinho Regional (IGP)

Vinho Regional motsvarar kategorin Vin de Pays i Frankrike. Det finns 14 regioner, vars geografiska gränser ibland sammanfaller med gränsen för ett DOC-område.

Vinho

VInho är den portugisiska benämningen på den lägsta vinklassen som kan säljas både med och utan årgångsangivelse och druvsort på etiketten. Före 2008 kallades klassen för Vinho de Mesa.

Reserva

Beteckningen reserva kan ges till DOC-viner som håller hög kvalitet och kommer från en på etiketten angiven årgång. Vinet ska dessutom hålla en alkoholhalt som är minst en halv volymprocent högre än kravet för det specifika området. 

Garrafeira

Denna term kan ges till årgångsbetecknade viner av klasserna DOC eller Vinho Regional. För rött gäller att vinet ska lagrats minst 30 månader innan försäljning, varav minst ett år på flaska. För vita viner och roséviner gäller ett års lagring, varav halva tiden på fat.

Historia

Fenicier planterade moscatel på halvön Setúbal på 500-talet f. Kr. Spår av romarna, som var här i 600 år (194 f. Kr. till 409 e. Kr.), hittas fortfarande i form av stenkar för fottrampning av druvorna i Dourodalen och stora amforor av lera för jäsning och lagring av vinet. Efter romarna turades alaner och sveber, visigoter och morer om att härja i landet, tills äntligen Portugals självständighet erkändes av Kastilien 1143 och inte långt därefter började man skeppa vin från nordliga Minho till England.

Starka band med England

Banden mellan Portugal och England växte sig allt starkare, inte minst tack vare portvinet som föddes under Englands krig med Frankrike i slutet av 1600-talet. Utan tillgång till franskt vin sökte engelsmännen ersättning på annat håll och fann att spritförstärkt rödvin från Douro var ett utmärkt alternativ. Vintage port härstammar från 1770-talet då man fick tillgång till en butelj stark nog att stapla och lagra.

EU bröt isolering

Bortsett från handeln med England var Portugal som vinland betraktat länge tämligen isolerat, och portugisiska viner konsumerades mestadels inom landets gränser. Inträdet i EU 1986 innebar att denna isolering bröts och Portugal har sedan hämtat kunskap och expertis från övriga vinvärlden och gjort stora investeringar i både odlingar och vinanläggningar.

De inhemska druvsorternas potential håller på att utforskas och internationella sorter planteras i allt större utsträckning. Om portugisiskt vin tidigare varit mest förknippat med starkviner och rosé har även bordsvinerna fått sitt internationella genombrott under de senaste decennierna.