Det är svårt att generalisera om ett land som tillverkar över 1 000 olika öl. Ett försök att beskriva belgiskt öl skulle kunna vara: Kryddigt, fylligt och alkoholstarkt ale med aromer från jäsningen. Men det är inte hela sanningen.

Belgiens ölflora är unik så till vida att det görs många olika stilar på relativt liten yta. Det första man tänker på är kanske olika sorters ale men Belgien är också berömt för veteöl, spontanjäst öl och fruktöl. Samtidigt är två av tre öl som dricks i landet ljust lageröl i internationell stil.

Ett land, tre regioner, många provinser

Belgien är indelat i Flandern, där språket är nederländska, och det fransktalande Vallonien. I mitten ligger huvudstaden Bryssel och de tre regionerna är i sin tur indelat i provinser. Detta lapptäcke av självständighet har bidragit till mångfalden inom Belgiens ölutbud. Ölbryggandet förblev en lantlig företeelse och traditioner bevarades. När öl blev storindustri på 1800-talet kom inget enskilt företag att dominera den belgiska ölmarknaden. Därför lyckades nischade och regionala stilar överleva.

Ölbryggandet förblev en lantlig företeelse och traditioner bevarades.

Trappist, dubbel och annat starkt

Hög alkoholhalt är något som kännetecknar många belgiska alestilar. Mellan 1919 och 1984 var det i Belgien förbjudet att sälja sprit på krogar och caféer, vilket kan ha skapat efterfrågan på stark öl. Genom att jäsa i hög temperatur, efterjäsa på flaska och hälla socker i vörten blir alkoholhalten högre. Används farinsocker blir ölet dessutom brunfärgat.

Trappistöl

Trappistklostren gör olika sorters ale med vissa gemensamma nämnare. Ölen innehåller jästfällning, har hög alkoholhalt, smakar mycket och är utpräglade matöl. Vissa regler måste uppfyllas för att klostret ska få använda begreppet ATP, Authentic Trappist Product, på etiketten. Produktionen ska ske under överseende av munkarna och överskottet ska gå till välgörande ändamål.

Klosteröl

Inspirerade av trappistölen började andra bryggare att tillverka fyllig och stark ale, ofta med munkar, kyrkfönster eller kloster på etiketten. Dessa öl kallas klosteröl och är i samma stil som trappisterna men mindre nyansrika.

Trappistöl

I Belgien ligger fem av världens 13 ölproducerande trappistkloster. De övriga finns i Nederländerna, (två stycken), samt ett vardera i Österrike, Italien, USA och England. I Spanien och Frankrike ligger två kloster som brygger på licens.

Dubbel

Dubbel är en ölstil inom trappist- och klosterölsfamiljen. Den är mörk till färgen, maltig, lite söt och alkoholhalten ligger på 6–7 volymprocent.

Tripel

Är en gyllengul och kraftig öl med tydlig sötma och humlekaraktär, oftast med en alkoholhalt kring tio procent. Det är en vanlig benämning på klosteröl.

Witbier – kryddat veteöl

Det tyska renhetspåbudet som förbjuder andra ingredienser än malt, humle, vatten och jäst gäller verkligen inte i Belgien. Här kryddar man mer än gärna sitt öl och ett bra exempel är det friska veteölet som kallas witbier eller bier blanche. Ofta används en del omältat vete i mäsken och andelen vetemalt är lägre jämfört med tysk hefeweizen. I gengäld kryddas det med koriander och apelsinskal.

Spontanjäst och annat syrligt

Spontanjäst öl – att inte tillsätta jäst – är också unikt för Belgien. Det är det äldsta sättet att göra öl på. Här låter man luftens mikroorganismer angripa brygden som ligger i stora öppna fat, eller till en början i bassängliknande cisterner. Denna typ produceras nästan bara i Pajottenland utanför Bryssel. Lambic, som detta öl kallas, säljs sällan i ren form. Olika årgångar brukar blandas ihop till gueuze, eller så smaksätts lambicen med bär eller frukt.

Spontanjäst öl blir mycket syrligt, får en oxiderad ton och kan smaka stalligt och lite ättika eller vinäger. Samtidigt är det komplext och matvänligt.

Röd och brun öl

I Flandern tillverkas två sorters syrlig öl som inte jäser spontant. I den västra delen görs röd öl som först jäser på metalltank och sedan efterjäser i stora trätunnor. Laktobaciller gör ölet syrligt. Det lagras i minst 18 månader innan buteljering och ofta blandas ett yngre och ett äldre öl för att nå slutprodukten. På liknande sätt gör man brun öl, oud bruin, i de östra delarna.

Saison - besk och torr belgare

Saison kommer från den vallonska landsbygden. Från början var det ett säsongsöl som bryggdes innan sommaren och var kraftigt humlat för att hålla bättre. Den speciella jäst som används jobbar bäst i höga temperaturer och ger en kryddig ton som drar åt vitpeppar. Lång efterjäsning gör att det mesta sockret jäser ut och ölet blir torrt.