Sockerrörsspriten rom har större bredd i stil och smak och färg än någon annan spritsort. Till skillnad från många andra sprittyper finns få lagar och klassificeringar som reglerar till exempel hur rommen ska produceras eller åldersbestämmas. Råvaran måste dock alltid vara 100 procent sockerrör och för att få kallas rom innehålla max 20 gram socker per liter.

Rom är klassiskt känd som bas i drinkar, men beroende på stil kan den också drickas ren som avec.

Råvaran måste dock alltid vara 100 procent sockerrör.

Ljus rom

Ljus rom är vanligast i drinkar och har en vattenklar till svagt gul färg. Den fatlagras sällan, eller endast under kort period, och är ofta lätt i karaktären. Smaken är torr och präglas i de flesta fall av lätta aromer av gräs, frukt och vanilj. Ljus rom används i första hand i olika drinkar.

Mörk rom

Fatlagrad och/eller färgad rom vars färg går från gulbrun till mörkt brun. Ofta smakrik, lite fylligare sprit med ton av torkad frukt, vanilj och kryddor. Mörk rom kan ha en viss sötma och dricks i första hand oblandad som avec.

För att få kallas rom ska spritdrycken enligt EU-regler inte innehålla mer än 20 gram socker per liter. Innehåller den mer än så, hittar du den i stället under rubriken Lagrad sockerrörssprit.

Mörk rom till dessert

En viss sötma och aromer av torkad och exotisk frukt gör att mörk rom även är möjligt att kombinera med olika efterrätter eller snacks som:

Mörk choklad
Chokladmousse
Pannacotta med kaffesmak
Brownies och kladdkaka
Torkad frukt som fikon och dadlar
Plommon i rom med glass

Spiced rum – smaksatt sprit av rom

Om rom smaksätts med frukt, bär, kryddor eller essenser så kallas drycken i stället Smaksatt sprit av rom eller spiced rum. Smakvariationen inom denna kategori är stor men arom av vanilj och kanel är vanligt. I regel är tiden på fat kort eller obefintlig och färgen brukar komma från tillsatt sockerkulör. Spiced rum har oftast en kännbar sötma.

Vad innehåller rom?

Rom görs av juice direkt pressad från sockerrör eller melass, alltså den mörka, sirapsliknande massa som blir kvar när man tillverkat socker. Sprit på sockerbetor får inte kallas rom och från och med 25 maj 2021 får färdig rom som säljs inom EU innehålla max 20 gram socker per liter. Skulle sockerhalten vara högre kallas det i stället Lagrad sockerrörssprit.

Rom som buteljerats före 25 maj 2021 får fortfarande säljas med högre sockerhalt.

Stor hög av nyskördade sockerrör, långa, smala och gröngula till färgen.

Nyskördade sockerrör

Hur smakar rom?

Smaktonerna kan spela från ananas, päron och örter till arrak, vanilj och kakao. Ljus rom har ibland en tydligare spritsmak med viss biton av socker från råvaran.

Mörkare rom kan ta mer smak från lagringen på träfat och visa upp toner av vanilj, russin, banan och nötter.

Drinkar med rom

Rom är sedan länge populär att blanda drinkar på, särskilt ljus olagrad rom med sin mer neutrala smak. Exempel på klassiska cocktails gjorda på ljus rom är:

Daiquiri
Mojito
Cuba Libre
Piña colada

Mörk rom används ofta tillsammans med exotisk frukt i tiki-drinkar som:

Mai Tai
Hurricane
Planter´s Punch

Här hittar du recept på olika romdrinkar

Rom i världen

Från början kommer rom från länderna i Västindien, men i dag tillverkas den jorden runt tack vare sin tåliga råvara. Länder som Guatemala, Nicaragua, Panama, Venezuela och Colombia är kända för sin fruktiga, smakrika och ibland lite söta rom. Stor produktion finns också i bland annat USA, Indien och på Filippinerna.

Rom från Västindien delas ibland in i brittisk, fransk och spansk stil från den tid då övärldens länder var europeiska kolonier. Dryckernas olika karaktär beror på om man använder sockerrör eller melass och hur spriten destilleras och lagras.

Vad är cachaça?

I Brasilien tillverkas cachaça, som volymmässigt är en av världens största spritsorter.

Cachaça framställs av sockerrörsjuice från sockerrör som vuxit i Brasilien. Numera är endast sockerrörsjuice tillåten som råvara, till skillnad från tidigare då även majs kunde ingå. På den tiden kunde Cachaça inte klassas som rom, något som nu är möjligt. I USA klassificerar federal lag cachaça som just rom.

Råvaran måste destilleras på ett sätt som bevarar aromerna från råvaran. Drycken kan lagras på fat som innehåller max 700 liter. I så fall måste namnet på träslaget som använts, vanligtvis de inhemska amendoim-bravo och araruva, anges på etiketten.

Endast vatten, socker (max 30 gram per liter) och sockerkulör får tillsättas spriten, som måste buteljeras vid en styrka mellan 38 och 48 volymprocent. Karaktären påminner om rhum agricole med distinkt örtiga toner. Cachaça är bas i den brasilianska nationaldrinken Caipirinha.

Hur tillverkar man rom?

Vid tillverkning av rom får juice som pressas ur sockerrör eller melass först jäsa till en alkoholhaltig vätska. Juicen kan jäsas direkt, medan melassen behöver spädas med vatten – jästen orkar inte arbeta om sockerhalten är för hög.

Jäsningen är den del av tillverkningen som sätter mest karaktär på rommen, och beroende på stil kan jästiden variera från något dygn till ett par veckor.

Karaktären beror till stor del också på hur rommen destilleras efter jäsningen. Då separeras alkoholen från andra ämnen, alkoholhalten höjs och smakerna koncentreras.

Tillverkarna använder olika typer av så kallade enkelpannor och kolonnpannor, men de kan också blanda mellan båda. En enkelpanna skapar fler smakämnen och ger därför mer koncentrerad smak. Typiskt för rom är också att man kan använda en retort – ett speciellt kopparkärl som hjälper till att höja alkoholhalten.

Rom får max nå en alkoholhalt på 96 procent efter destillation innan den späds ner till att innehålla lägst 37,5 procent på flaska.

Mer om destillering

Lagring och blandning påverkar smak

Lagringstiden för rom varierar från bara några månader på fat till flera år. Vissa stilar ligger bara en tid på rostfria ståltankar. Ofta är lagringen kortare än för annan sprit eftersom det varma, fuktiga klimatet skyndar på mognadsprocessen. Ett års lagring i Västindien motsvarar ungefär tre år i Skottland. Däremot är det inte ovanligt att rom som producerats i Västindien fatlagras någon helt annanstans – som i Europa.

Rom som fatlagrats länge brukar få namn som Reserva eller Añejo eller en siffra som kan ange hur många år den lagrats – även om det saknas internationella regler för åldersangivelse för rom.

Ett års lagring i Västindien motsvarar ungefär tre år i Skottland.

Smaken på rom handlar mer om hur den är blandad än lagringen i sig: tillverkarna sätter ofta ihop olika årgångar och lagringsstilar för att vara säkra på att uttrycket är detsamma år efter år.