Avsändare – Till startsidan
StartVinVärldens vinländerEuropaFrankrikeBordeaux

Östra Bordeaux - Pomerol och St-Emilion

Östra Bordeaux - Pomerol och St-Emilion

Kunskap & Inspiration

Östra Bordeaux - Pomerol och St-Emilion

Östra Bordeaux kallas även högra stranden, då området ligger på floden Dordognes högra sida. Mest kända är kommunerna St-Emilion och Pomerol. 

Viner   Druvor   Klimat & jordmån   Vinlagar   Historia

Viner

Huvudsaklig druva är merlot som här ger plommonfruktiga och smakrika viner. De är tillgängliga i sin ungdom men åldras lika väl som sina strama cabernetkusiner i Médoc. De allra bästa vinerna kan också kosta mer än médocvinerna. 

St-Emilion

I St-Emilion och Saint-Emilion Grand Cru AOC tillverkas enbart röda viner, främst av merlot men även cabernet franc (även kallad bouchet). Skördeuttaget är 53 hektoliter per hektar i St-Emilion och 46 hektoliter i Grand cru-AOC:n. I det sistnämnda är minsta lagringstid också betydligt längre – 20 månader iställert för sex.

Vinerna varierar i stil beroende på varifrån i området de kommer. På sluttningarna nedanför staden St-Emilion består jordmånen främst av kalksten och lera – vilket tenderar att ge mjukare och elegantare viner än de från de grusrikare jordarna i väster.

De flesta egendomarna är små jämfört med slotten i Médoc. Vinerna är med sin dominans av merlot ofta mer tillgängliga i sin ungdom än de cabernetbaserade médocvinerna. I doften hittas vanligen toner av korinter och mörka bär medan smaken upplevs som relativt fyllig och plommonfruktig.

De flesta egendomarna är små jämfört med slotten i Médoc.

St-Emilions satelliter

Norr om St-Emilion ligger fyra så kallade satellitkommuner, som har rätt att lägga namnet St-Emilion till sina egna kommunnamn. Vinerna liknar St-Emilions men uppnår inte samma smakrikedom. Montagne-, och Lussac-St-Emilion producerar avsevärt mycket mer vin än de båda mindre Puisseguin- och St-Georges-St-Emilion.

Pomerol AOC

Pomerol är ett av de mest kända rödvinsdistrikten i Bordeaux. Merlot dominerar men tar ibland hjälp av cabernet franc. Pomerol omfattar bara 800 hektar och ligger på en platå nordost om staden Libourne. Jordmånen består av lera blandat med grus. Vinerna är plommonfruktiga och relativt fylliga med inslag av russin och choklad. Med mognad får de ofta en bouquet av stall och multna löv.

I Pomerol finns ingen officiell klassificering som i St-Emilion eller Médoc, men i praktiken styr priserna vinernas inbördes hierarki. I topp ligger Château Pétrus. Slottets vingård har ett extra stort inslag av järnrik lerjord – crasse de fer – något som anses ha stor betydelse för kvaliteten.

Övriga områden i östra Bordeaux

Norr om Pomerol ligger Lalande-de-Pomerol, som producerar Pomerolliknande viner.

Fronsac och Canon-Fronsac är två andra områden där det enbart produceras rött vin. Dessa appellationer har låtit tala om sig allt mer på senare tid. Vinerna påminner om en Pomerol i stil men kan vara något strävare.

CÔTES DE BORDEAUX
Côtes de Bordeaux AOC is an appellation for red and white wine created in 2009 for a group of appellations on the Right Bank. A number of communes can append their name before the AOC name, for example, Blaye Côtes de Bordeaux. The same is the case for Cadillac, Castillon and Francs. For red wines, the maximum yield is 55 hL/ha and 52 hL/ha if a
commune name is appended.

Côtes de Bordeaux AOC

En appellation som skapades år 2009 och som omfattar ett antal områden i östra Bordeaux.

Côtes de Castillon och Bordeaux-Côtes de Francs ligger öster om St-Emilion och man producerar huvudsakligen rött vin. Bordeaux Côtes de Francs producerar även en liten del sött vitt vin.

I Premières Côtes de Blaye tillverkas huvudsakligen röda viner baserade på merlot samt en mindre mängd torrt vitt. Appellationen Côtes de Blaye är förbehållen torra vita viner och de röda vinerna etiketterar sig som Blaye AC sedan år 2000. Från och med 2008 får alla bordeaux’ olika Côtes-appellationer använda den gemensamma beteckningen Côtes de Bordeaux om de så önskar.

I Côtes de Bourg AOC produceras huvudsakligen merlotbaserade röda viner men detta är också det starkaste Bordeaux-fästet för malbec. 

Garageviner

Ett fenomen som tog sin början under 1990-talet var uppkomsten av så kallade microchâteaux. Denna inofficiella term betecknar mycket små egendomar som gör kraftiga och koncentrerat fruktiga rödviner i små kvantiteter. En annan benämning på dessa producenter är garagistes – en antydan om att volymen de producerar är så liten att den skulle kunna framställas i ett garage. Prislappen kan ibland överstiga de högst klassificerade vinerna från Médoc, Graves och St-Emilion.

Druvor i östra Bordeaux

Dominerande druva är merlot som behärskar alla lerrika jordar. Där gruset går i dagen växer också cabernet franc, cabernet sauvignon och till och med litet malbec i Fronsac. Vita viner förekommer främst i Blaye och Bourg och ugni blanc dominerar men arealen för sauvignon blanc ökar stadigt.

Klimat och jordmån

Det milda, maritima klimatet avtar ju längre österut i Bordeaux man kommer. Det innebär ett mer kontinentalt klimat med torrare, varmare somrar och kallare vintrar. Tyvärr ökar även faran för vårfrost.

Sand, grus och sluttningar

Det finns ett myller av jordmåner här, men i huvudsak finns det fyra olika typer. I mitten finns en kalkstensplatå, omgiven av kritjordar med lera och slam, i nordväst är det ett sandlager som täcker huvudsakligen lerjordar. I Dordognedalen i söder är det lite lättare jordar bestående av slam, grus och sand.

Vinlagar och klasser

I likhet med vinerna från Médoc och Graves har även St-Emilion en klassificering som skapades 1955. Skillnaden är att den är inbyggd i områdets AC-system och tänkt att revideras vart tionde år. De två AC som finns är St-Emilion, inklusive fyra satelliter, och St-Emilion Grand Cru.

Endast viner från appellationen St-Emilion Grand Cru kan aspirera på att bli uppklassade till kategorierna Grand Cru Classé och Premier Grand Cru Classé. Denna är i sin tur uppdelad i A- och B-klass. I A finns fyra: Château Ausone, som ligger på en sluttning söder om staden St-Emilion, Château Cheval-Blanc vid gränsen till Pomerol, Château Angélus (från 2012) och Château Pavie. Klass B har fjorton respekterade namn, som alla kämpar för uppflyttning.

Historia

Östra Bordeaux låg länge i skuggan av Médoc, som vid Världsutställningen i Paris 1855 fick sina slott klassificerade. Vid Världsutställningen 1878 började dock östra Bordeaux visa sin klass då Chateau Pétrus erhöll en guldmedalj. Trots det dröjde det ytterligare nära hundra år tills världen verkligen fick upp ögonen för St-Emilions viner. Pomerols status har höjts tack vare Château Pétrus och följts av le Pin, La Mondotte och Valandraud.

Världsarvet St-Emilion 

Romarna var förmodligen först med att odla vin i området och staden St-Emilion växte sakta men säkert fram från början av 700-talet. År 1999 blev kulturlandskapet i Saint-Emilion korat till Världsarv av UNESCO. Men länge var Libourne viktigare som handelscentrum för områdets viner. Vid floden Dordogne halvvägs mellan Bordeaux och St-Emilion kontrollerade man sjöfarten på floden och tog snart över affärerna med vin och spannmål från Fronsac och St-Emilion.

Holländska handlare

På 1600-talet tog holländarna över kommersen och köpte upp stora mängder vin, främst vitt, som fraktades från Bergerac. Däremot tycks de inte ha haft något intresse för vare sig St-Emilion, Pomerol eller Fronsac. Man riktade in sig på marknaderna i Belgien och Holland och än i dag är vinerna från St-Emilion och Pomerol mer efterfrågade där än i England, som förblivit Médoc troget.