Hitta på sidan: Viner   Druvor   Klimat & jordmån   Historia

Viner

Kalabrien

För att börja i den ände där grekerna landsteg är Kalabrien en av de mindre betydande vinaktörerna bland Italiens 20 vinregioner. Här finns flertalet DOC. Mest bekanta är nog Cirò – vars vin gavs till hemvändande vinnare i antikens olympiska spel. Det görs av den blå druvan gaglioppo och Cirò står för merparten av allt kalabriskt DOC-vin.

Det är ett alkoholrikt, kraftigt mörkt vin som inte behöver fatlagring. Inom appellationen ryms också ett friskt, lätt och persikofruktigt torrt vitt vin av druvan greco. Men det är den blå gaglioppo som tilldrar sig ökat intresse och vissa producenter lagrar vinet på små ekfat för att få fram en mer internationell stil.

Basilicata

Basilicata utgör en smal övergång till Apulien utmed Tarantobukten. Området sträcker sig dock inåt land ända till vulkanberget Vulture – som bidragit till distriktets mest namnkunniga vin – Aglianico del Vulture DOC. Att endast två procent är DOC skvallrar om att Basilicata produktionsmässigt är en av Italiens allra minsta vinregioner.

Aglianico är en sent mognande druva, som högt uppe på Monte Vultures sluttningar ger fylliga och sträva viner. År 2010 upphöjdes Aglianico del Vulture Superiore och Riserva till högsta klassen – DOCG.

Kampanien

Basilicata gränsar i nordväst till Kampanien. Här har den kraftfulla och långlivade aglianico avancerat till DOCG, under namnet Aglianico del Taburno. Kampanien ståtar med ytterligare tre DOCG. Två är vita viner som fått namn efter sin druvsort – aromatiska Fiano del Avellino samt det friskt fruktiga Greco di Tufo. Den tredje är Taurasi med bara röda viner gjorda på minst 85 procent aglianico. Bland DOC-områden märks turistöarna Capri och Ischia. 

I den sandiga, vulkaniska jordmånen runt Neapel ligger Campi Flegrei DOC, där det görs vitt av falanghina samt rött och rosé av piedirosso. I Vesuvio DOC tillverkas rött av samma druva samt vitt av den lokala coda di volpe.

Apulien

Apulien, på den italienska stövelns långa klack, är efter Veneto ofta den näst mest produktiva vinregionen i Italien. Det innebär vanligtvis mellan sex och sju miljoner hektoliter per år. Den bördiga jorden, där konstbevattning även är tillåtet, i kombination med varmt, torrt klimatet gör området väl lämpat för storproduktion. Här finns fyra DOCG, varav tre är varianter på Castel del Monte. Hela DOC-produktionen står sällan för mer än drygt tio procent av den totala produktionen.

Sangiovese är den mest odlade druvosrten och tillsammans med monte pulciano används den mest till bulkviner. Druvan negroamaro,  vars namn betyder "mörk och bitter", spelar också ofta huvudrollen. Tillsammans med malvasia nera ger den smakrika, alkoholstarka rödviner i Salice Salentino och Copertino på sydspetsen av halvön. I det norrut angränsande Manduria har den blå druvan primitivo sin egen DOC. Gioia del Colle DOC tillåter, förutom primitivo, upp till 50 procent montpulciano, sangiovese och negroamaro.

Att den rikt fruktiga primitivo skulle vara samma druva som Kaliforniens zinfandel har stötts och blötts i många DNA-analyser. Numera står det klart att primitivo och zinfandel är desamma som den kroatiska druvan crljenak kaštelanski, som är anfadern i sammanhanget. Ny rön säger också att ursprungsnamnet för crljenak kaštelanski är tribidrag.

Andra druvor som pockar på uppmärksamhet här är den blå uva di troia i området Castel del Monte och den gröna greco som ger karaktärsfulla viner i DOC Gravina.

Druvor

Det odlas en mängd olika druvsorter från Kalabrien till Apulien flera med grekiskt ursprung – aglianico och gaglioppo, uva di troia, negroamaro, malvasia nera, aleatico, mantonico och greco. Men även italienska som primitivo och sangiovese samt att det experimenteras med internationella sorter som cabernet sauvignon, cabernet franc samt chardonnay och sauvignon blanc i Kalabrien. I Basilicata odlas även en liten del malvasia och muskat.

Klimat och jordmån

Södra Italien har Medelhavsklimat där den värsta värmen kyls ner tack vare berg och hav. Det Tyrrenska havet i väster, det Adriatiska i öst och det stora Medelhavet med sin svalkande bris ger goda förhållanden för vinodling.

Jordmånen i Kampanien domineras av vulkanisk tuff och kalk från gammal havsbotten. Apulien har liknande jordmån men med inslag av ostron- och snäckskal. Basilicata har vulkanisk sandhaltig jord och Kalabrien visar också upp vulkanisk jordmån.

Historia

Oenotria, vinlandet, kallade grekerna det nya land de började kolonisera på 700-talet före Kristus. Och som blev deras Magna Graecia eller Mega ’le Hella’s – Storgrekland. Erövringen började i Kalabrien, den främre delen av den italienska stöveln, och kom att omfatta Sicilien och stor del av södra Italien. Vinodlingen som redan fanns på plats fick nu ett rikt tillskott av nya grekiska druvsorter.

Lagringsbara viner även i syd

Gamla vinodlingstekniker blandas i dag med modern vinmakning och det kommer allt mer välproducerat vin från södra Italien. Aglianicodruvan kan ge viner som utvecklas väl med lagring och får toner av tryffel och multna löv. På vita sidan ger druvan greco viner i frisk stil, där Greco di Tufo från Kampanien kanske gjort mest avtryck så här långt.