Det vi nu ropar ut är en Skeppets Whisky i en buteljering från 1969/1970. Förutom tre utställda flaskor på Spritmuseum, är det här en av få oöppnade flaskor vi känner till från Sveriges första inhemska whiskyproduktion i stor skala.

Hur ska vi se på denna femtioplussare? En tidskapsel som rymmer en av svensk alkoholhistorias mest mytomhuldade händelser; Sveriges första whiskyförsök och ett bevis på 1950- och 1960-talets framtidstro? Eller bara ett prov på ett av historiens många fruktlösa projekt som med tiden satts inom parentes? 

Skeppets whisky –så började det

Den fullständiga historien om Skeppets Whisky får vi aldrig reda på. Huvudpersonerna som skulle kunna berätta har gått ur tiden. Arkiven skvallrar om en tragikomisk historia som kanske borde ha fått ett annat slut. För om de högsta cheferna för Vin- och Spritcentralen hade vetat hur det svenska whiskylandskapet skulle se ut 50 år senare, hade de kanske inte satt sista spiken i kistan för whiskyprojektet den där decemberdagen 1969. Vi tar det från början.

Destilleri till Södertälje

Efter andra världskriget sköt efterfrågan på skotsk whisky i höjden. Kriget hade tömt förråden och i Sverige var tillgången allt annat än säker. Med Danmark som förebild beslutade Kungl. Maj:t 1953 att Sverige skulle få starta egen produktion av whisky. Vin- och Spritcentralen, som sedan 1919 haft monopol på tillverkning av sprit i Sverige, utvidgade sina anläggningar i Södertälje till att också innefatta ett fullskaligt whiskydestilleri efter skotsk modell. 

Pannor från Lowlands

Här byggdes en mältningsanläggning, kölna och ett brännerirum med tre oljeeldade pannor som köpts in från lowlanddestilleriet Bladnoch. Från Skottland inhandlades också den för whiskyproduktion oersättliga maltkvarnen: en Porteus Roller Mill. (Ingen som besökt ett skotskt whiskydestilleri kan ha missat den). Dessutom byggdes ett modernt lager med plats för 50 000 whiskyfat, en anläggning som i storlek och utförande hade få motsvarigheter utanför de stora whiskyproducerande länderna Skottland, USA och Kanada. När destilleriet stod klart hade det kostat cirka 1,5 miljoner kronor eller runt 25 miljoner i dagens penningvärde.

Råvaror från Sverige

Arbetarna på Södertäljefabriken som tidigare haft i huvudsyssla att förskära brandy till storsäljaren Eau-de-Vie (det vill säga, blanda ut franskt druvdestillat med svenskt potatisbrännvin), fick nu lära sig whiskyproduktion efter skotsk förebild. I kölnan eldades med småländsk torv för en rökig malt gjord på grönmalt från Hornsbergs Malt AB. I jäskaren puttrade vörten till mäsk som i de karaktäristiska kopparpannorna kokades till whisky. Att det handlade om inhemska råvaror var ett viktigt säljargument. Hösten 1955 rann de första dropparna svensk maltwhisky ur kranarna. 

Många experiment

Av de bevarade arkivhandlingarna förstår vi att maltwhiskytillverkningen lärdes in utan större förkunskaper, mestadels på experimentell väg. Här syns hastigt handskrivna noteringar om lufttryck vid torvrökningen eller om huruvida dörrar till kölnan skulle vara öppna eller ej. Här finns reklamblad från destillerier och utdrag ur skotska whiskytidskrifter fulla av understrykningar, kommentarer och nedkastade ritningsdetaljer. Torvrökningen var ett kapitel för sig som det tog flera år att behärska. Likaså kunskapen om när skärningen av destillatet skulle ske; de avgörande tidpunkter i destilleringen då den elaksmakande för- och efterspriten skulle skiljas från ”hjärtat” av spriten.

Fram till april 1966, då bränningen stoppades, gjordes 84 omgångar maltdestillat, eller rökningar som de kallades internt. Varje rökning gav som mest 30 000 liter 50-procentig maltsprit. Maltwhiskyproduktionen skedde i två experimentomgångar om fem år vardera med ett uppehåll för året 1961, samma år som Skeppets Whisky lanserades. 

Jungfrutur 1961

Men vad var det då för whisky som presenterades för allmänheten i december 1961? Själva flaskan stack ut i det övriga whiskysortimentet. En ofärgad glasflaska med en sobert guldkantad etikett i den renodlade stil som Vin- och Spritcentralen hade profilerat sig med sedan motbokstidens slut 1955.

Namnet Skeppets Whisky var en kvarleva från en tidigare plan som knöt an till det då nyligen bärgade Vasaskeppet. Regal Ship eller Regal Sail var tidiga förslag på mer högtravande namn. Önskemålet om en illustration av ett fullriggat skepp blev i stället till en ratt. I arkivhandlingarna sägs att bryggerinäringen ha kommit före, vilket kan vara en förklaring till det mer modesta namnet och utförandet.

Maltwhisky? Nja...

Men innehållet då? Etikettens försäkran: ”Framställd av svensk maltwhisky tillverkad av kornmalt och lagrad på ekfat i mer än tre år”, är kanske en sanning med modifikation. Det var aldrig fråga om enbart eller ens merparten maltwhisky, eller single malt som vi säger i dag. Utanför en liten krets av främst brittiska kännare var single malt vid denna tid ett okänt begrepp och för dryckesbranschen närmast en otänkbarhet som säljbar produkt.

Skeppets Whisky var planerad som en blended whisky på ca 40 procent malt- och 60 procent grainwhisky. Det var bara ett aber: Det fanns vid tiden ingen svensktillverkad grainwhisky som lagrats länge nog. Förutom att det skulle vara svenska råvaror hade den skotska regeln om tre års lagring på ekfat fullt ut anammats. Ur ett internt PM från april 1969, i slutet av Skeppets Whiskys livstid, låter vi disponenten vid Södertäljeanläggningen själv berätta om innehållet:

”Den snart slutsålda whiskysorten ”Skeppet” har tillverkats av maltwhisky från 46 rökningar under en 5-års försöksperiod, 1955-1960. Denna whisky kännetecknades av för stark rökning (karbolhalt genom rök från vattenbegjuten torv), en högre halt eftersprit och, under de första åren, inblandning i blenden av sädesråsprit, ej färdiglagrad Åh-grain och med ca 40%, finsprit.”

Citatets ”Åh-grain” står här för det sädesbrännvin som specialtillverkats vid anläggningen i Åhus. Efter minst tre års lagring skulle detta bli Skeppets grainkomponent. Finsprit var troligen potatisbrännvin. Blendens sammansättning varierade efter hand som produktionen pågick.

Fram till 1968 kunde en standardblandning av Skeppets Whisky se ut så här:

• 35 % Södertäljemalt
• 25 % Åhusgrain
• 38,8 % finsprit
• 1,2 % sherry

Sherrydelen kanske förvånar, men jämfört med den skotska whiskyindustrins hantering av sherrypreparerade fat är det knappast något att uppröras över. Att den första lanseringens kärva och påtagligt rökiga whisky inte möttes av lovord är däremot mindre förvånande.

Nya tider -68

Från 1968 kom blenden att förändras radikalt. Nu bestod den endast av ren malt- och grainwhisky i proportioner runt 45/55. ”En helt oförskuren blend” som pm:et från 1969 fortsätter. Denna sena omdaning får sin förklaring av en serie interna brev och PM mellan Södertäljeanläggningens disponent och de högre cheferna inom Vin- och Spritcentralen. Den första experimentperiodens maltwhisky började ta slut och med den andra försöksperioden hade äntligen malt- och grainwhiskyn närmat sig en kvalitet att vara stolt över. 

Början till slutet

Från Södertäljefilialen gjordes ingående, och med tiden alltmer desperata övertalningsförsök, att få Vin- och Spritcentralens ledning villiga att ge ut en ny version av den svenska whiskyn. Nu under nytt namn och utförande för att inte sammanknippas med Skeppets Whisky. Det brådskade att få slut på lagren av den första maltwhiskyn för att inte tappa momentum; alltså ökades andelen malt i blenden.

Men ledningen hade tröttnat. Den tidigare satsningen hade varit ekonomiskt ohållbar, samtidigt som fatimport av skotsk whisky blivit både billigare och säkrare. Risken för en ny förlustaffär var för stor och i december 1969 beslutades om ett definitivt stopp för den svenska whiskytillverkningen. Order gavs att bara den första experimentperiodens sinande lager av whisky fick fortsätta blandas till dess den tog slut. Resterande fem års produktion på uppskattningsvis över 250 000 liter 50-procentig maltsprit skulle nu i stället omdestilleras till teknisk sprit. Säkerligen den mest påkostade T-röd i svensk historia.

Vart tog alla flaskor vägen?

Det sammanlagda antalet flaskor Skeppets Whisky som passerade Systembolagets hyllor fram till slutförsäljningen 1971 kan uppskattningsvis räknas upp mot miljonen. En ansenlig mängd flaskor kan tyckas, men bara en bråkdel av den skotska whisky som såldes. Bara årsförsäljningen för 1966 visar på mer än fem miljoner liter såld skotsk whisky jämfört med 81 000 liter Skeppets Whisky.

Ändå kan vi fråga oss varför Skeppet är så sällan sedd och allmänt bortglömd. Det enkla svaret är att den dracks upp. Skeppets Whisky var aldrig tänkt som en prestigewhisky, utan en svensk brukswhisky, ”folkwhiskyn” som pressen benämnde den, prissatt snäppet under den härtappade storsäljaren Standard Selection. Kvar blev bara det diffusa minnet av en rivigt rökig whisky och de som minns blir med tiden allt färre.

Patrik Nordström 

Med tack till Kungliga Biblioteket, Centrum för Näringslivshistoria och inte minst Spritmuseum.