Ciderns historia

Grekerna och hebréerna var först, men även de uppfinningsrika romarna var tidigt ute i de här sammanhangen. Det hävdas att de började experimentera med regelrätt cidertillverkning för ungefär två tusen år sedan. Deras cisera smakade säkert sensationellt på sin tid, även om tillverkningsprocessen inte var särskilt sofistikerad. Man lade valfri mängd äpplen i trätråg, delade sönder dem med en trästöt och lämnade saften att självjäsa.

Romarna spred sedan cidern med sig på sina häradståg.

Äpplen börjar odlas för cidertillverkning

Ett av de första områden där äpplen började odlas för cidertillverkning i större skala var Asturien vid norra Spaniens Atlantkust. På 1000-talet spred sig bruket till Frankrike och vidare till England, främst genom normanderna. De stora odlingsområdena i Frankrike återfinns i Normandie och Bretagne, och i England finns de framförallt i Herefordshire och Somerset. 

En lantlig företeelse

Cidertillverkning var under århundraden en lantlig företeelse och det var först under industrialismen som tillverkningen kom igång i större skala, detta berodde till stor del på att Bulmers, som var en av Storbritanniens största ciderproducenter, på 1890-talet lyckades odla fram ren ciderjäst och i och med att man kunde öka produktionen kunde man också börja leverera och sälja cider i storstäderna. 

Här kan du lära dig mer om cidertillverkning.

Dåligt vatten fördel för cidern

Den romerska varianten blev en stor succé och när tillverkningen kommit igång på allvar spred sig cidern som en löpeld över hela Europa, särskilt i områden där dricksvattnet var av låg kvalitet och cider framstod som ett extra klokt alternativ.

Denna kombination av tjänlig cider och otjänligt vatten gav drycken starkt fäste i länder som Spanien, England och Frankrike, där man än i dag tillverkar och konsumerar mest cider i världen.

I Sverige sedan 1800-talet

I Sverige har cidern funnits sedan 1800-talet, men tillverkningen kom inte igång på allvar förrän på 1950-talet. Renässansen kom först på 2000-talet då cidern blev rejält populär.

1800-tal

Carl von Linné överraskades över hur mycket suräpplen som växte i Skåne, som folk inte förstod att använda. Han skriver; "Det är stor skada, att ingen här förstår pressa äpplemust och därav tillreda cider". Ciderpropagandan fortsatte och 1830 gav Gustava Schartau ut "Ekonomisk  Handbok" där hon pläderar för cider, med tillhörande recept, även ett på "Svensk Cider för 200 år tillbaka". 

1900-talet

Men den svenska cidern forsätter att lysa med sin frånvaro, så ännu 1887 när det är uppe till diskussion, och även 1923 då det diskuteras i Sveriges Pomologiska Förenings årsskrift; "Vi svenskar, som icke äro vana vid så sura drycker, finna oftast den äkta cidern alldeles för sur". Detta kan ha varit haken, "den var oss för sur". 

Under 1920- 0ch 30-talens ekonomiska kris propagerades för hushållande med resurser och vid ett par tillfällen under 30-talet ansöktes det hos Kungl. Maj:t om att få göra cider, men icke. År 1950 ansökte Svenska Fruktföreningen i Urshult om att få tillverka cider klass II och klass III, som öl, men inte heller detta lät sig göras. 

Ett förslag av 1959 års utskänkningsutredning om tillverkning och försäljning av ciderdrycker avvisades av statsmakterna. Departementschefen anförde att det  syntes obestridligt att stor risk fanns för att införandet av en helt ny typ av alkoholdryck skulle bidra till en ökad alkoholkonsumtion och sprida alkoholvanorna till nya grupper, främst bland ungdomen. 

Under 1970-talet gjordes några försök att lansera alkloholfri cider, men de flesta svenska äppelmusterierna lades ner under 1970-talet. Det dröjde faktiskt ända fram till 2000-talet innan en sorts renässans kom för cidern. Och den trenden håller i sig, där cidern har blivit en självklar och populär dryckeskategori.