Det förekommer andra ölsorter i Tjeckien men det är ljus lager av pilsnertyp och mörk lager, polotmavý, som tillverkas mest. Tjeckisk pilsner är beskare och fylligare än lager i internationell stil, som är det som dricks mest i Sverige.

Stamvörtstyrkan mäts i Plato

Ölen bryggs historiskt i två varianter, "10 grader Plato" och "12 grader Plato". Graderna visar på stamvörtstyrkan, alltså halten jäsbart socker i stamvörten. Den tiogradiga ölen är då givetvis också något alkoholsvagare. Det förekommer numera högre varianter, bland annat mörkare öl som kan ha 13 grader och uppåt. Det är inte ovanligt att stamvörtstyrkan anges på tjeckiska öletiketter. Den ska inte blandas ihop med alkoholhalten, som är ungefär tre gånger lägre.

Graderna visar på stamvörtstyrkan, alltså halten jäsbart socker i stamvörten.

Den ädla saazhumlen

Den första pilsnern från 1842 använde den berömda saazhumlen från staden Žatec, eller Saaz på tyska. Den kännetecknas av en mild, blommig och gräsig karaktär. Humlen är alltså inte så besk utan den används numera oftast i slutet av vörtkoket. Man använder ibland andra sorter, (bitterhumle), tidigare i koket, för att få ölen besk.

Mjukt vatten är bäst till ljus öl

Tjeckiskt öl är känd för sin rena och relativt beska smak. Jämfört med tysk pilsner så kan tjeckiskt öl ha en liten sötma – om man ska generalisera. Det är även lite fylligare och aromer av smörkola kan ibland anas.

Det tjeckiska vattnet är också mjukare än det sydtyska, som räknas som hårt och rikt på salter. Mjukt vatten tillåter generösa humlegivor och är lämpligt att brygga ljus öl på. Hårt vatten i kombination med bitterhumle kan ge kantig och obehaglig beska i ölet.