Beroende på vilken råvara som används, hur destilleringen gått till och om drycken fatlagras kommer spriten att smaka på olika sätt. Vissa spritsorter kan även smaksättas eller blandas med varandra.

Råvaran ska jäsa

All framställning av spritdrycker utgår ifrån att man har en jäst, alkoholhaltig dryck att destillera. För att jäsa en dryck måste råvaran innehålla socker (sockerrör, frukt eller druvor), eller stärkelse (spannmål, potatis eller agave), som kan förvandlas till förjäsbart socker.

Råvaran påverkar också spritens grundkaraktär. Druvor och andra frukter kan ge fruktiga aromer, sockerrör kan bidra med en annan karaktär än spannmål, medan olika sädesslag kan ge maltiga, kryddiga eller mjukare toner. Hur mycket av råvarans smak som finns kvar beror bland annat på hur spriten destilleras.

Destillationsmetod och rening

Det finns i princip två sätt att destillera på, med så kallad enkel panna eller så kallad kolonndestillering. Här kan du fördjupa dig i destilleringskonsten. Vid kolonndestillering är rening en del av processen. I annat fall kan spriten renas genom att filtreras med till exempel aktivt kol.

Lagring ger smak

Nydestillerad sprit kan vara rå i doft och smak. Spriten behöver då lagras för att mogna och rundas av. Vid lagring på ekfat frigörs smak- och färgämnen som finns i eken och som uppstår vid rostning av faten.

Under fatlagringen avdunstar både alkohol och vatten. I en fuktigare lagringsmiljö kan alkoholhalten sjunka när proportionellt mer alkohol försvinner. I en torrare och varmare miljö kan i stället en större andel vatten avdunsta, vilket kan göra att alkoholhalten stiger. Resultatet påverkas även av temperaturen, fatet och förhållandena i lagerhuset.

Lagring på flaska ingen idé

Många spritsorter har lagstadgade minimitider för fatlagring medan vissa bara vilar kort tid på tank innan buteljering. Mognad sker bara vid fatlagring. Sprit fortsätter inte att mogna på flaska på samma sätt som under fatlagringen. En oöppnad flaska utvecklas därför normalt inte med tiden på det sätt som vissa viner kan göra.

Blandning ger möjligheter

De flesta spritsorter blandas för att få sin slutliga karaktär. En blandning kan bestå av många komponenter: sprit med olika lång lagringstid, från olika odlingsområden, från olika destillerier, med olika destillationsmetoder eller med olika smaksättning.

Den största fördelen med blandning är att kvalitén blir jämn, även om producenten tillverkar miljontals liter av ett världsberömt cognac- eller whiskymärke varje år.

Sprit kan smaksättas

I de fall spriten smaksätts är detta den viktigaste smakfaktorn. Det finns en mängd olika sorters smaksatt sprit varav de vanligaste är olika likörer. I norra Europa är kryddat brännvin och akvavit en vanlig typ av smaksatt sprit. Ett annat känt exempel är gin som kan innehålla upp till 120 olika kryddor.

Tre sätt att smaksätta sprit:

1. Macerering

Smakämnet (frukt, bär, kryddor), läggs i sprit och färg, smak och doft lakas ur. Ett macerat innehåller ofta proteiner och fett vilket gör det ganska instabilt.

Macerering kan ske i varm eller kall sprit. Spriten kan också få rinna genom smakgivaren, ungefär som när vatten passerar genom kaffe. Efteråt filtreras maceratet och kan användas som det är eller destilleras för att ge ett klarare och mer smakstabilt destillat.

2. Destillation

För att slippa nackdelarna hos ett macerat kan man destillera det. Då försvinner färgen och smaken blir torr, men proteiner, fett och hartser försvinner också och spriten blir smakstabil och lagringstålig.

Vissa känsliga växter och aromämnen destilleras under vakuum. Det sänkta trycket gör att destillationen kan ske vid lägre temperatur, vilket kan bevara aromer som annars skulle förändras av värmen.

3. Essenser

Vissa smaker – som banan, mynta och mandel – är svåra att fånga i macerat eller destillat. Man får i stället använda naturliga eller konstgjorda essenser.