Snaps, brännvin och akvavit
Brännvin är kryddad sprit gjord på spannmål eller potatis. Den mest kända sorten är akvavit med kummin och dill som obligatoriska smaksättare.
Seden att krydda brännvin började under 1500-talet av medicinska skäl. Utvalda örter, kryddor och extrakt i spriten skulle bota sjukdomar – inte minst pesten. Idag kryddas den för smakens skull.
Namnet brännvin kommer från att det från början gjordes av vin som ”brändes”, alltså destillerades.
Hur gör man brännvin?
Basen i ett kryddat brännvin är en neutral sprit av spannmål, framförallt vete och korn, eller potatis. Till spriten lägger man sedan till örter och kryddor som smaksättare. Lite förenklat sker kryddningen på tre olika sätt genom att:
- Tillverka ett separat extrakt av kryddorna och tillsätta dem i spriten
- Destillera basspriten tillsammans med kryddorna.
- Låta kryddorna ligga och dra, macerera, i basspriten för att laka ur doft- och smakämnen. Den här metoden är vanlig när man kryddar med malört eller johannesört.
Mer om hur man gör sprit
Lär dig mer om destillering
Vilka kryddor används i brännvin?
Anis, fänkål, kummin, dillfrön och andra köksträdgårdskryddor är lika populära nu som förr när det kommer till att krydda brännvin. Pors, fläder, johannesört, svarta vinbär och pomerans är andra kända kryddningar, särskilt i svenskt brännvin.
Malörtskryddat brännvin, besk, är speciellt populärt i södra och sydvästra Sverige och ofta kryddar man själv. Brännvinet går bra till smörgåsbordet, men ibland kan den bittra smaken ta över för mycket. Därför sparas den ibland till slutet av måltiden för att hjälpa till med matsmältningen.
Brännvin serveras traditionellt vid högtider som jul, påsk och midsommar.
Mer om snaps och brännvin till mat
Akvavit – en skandinavisk specialitet
Kryddad sprit är främst en skandinavisk företeelse, och störst är akvavit. Akvavit är ett typskyddat namn i EU, och måste ha en alkoholhalt på minst 37,5 volymprocent. Kummin och/eller dill måste ingå och dominera smaken. Andra kryddor är också tillåtna, men om de tar överhand är det inte akvavit utan kryddad sprit.
I Sverige gör vi en hel del akvavit: en del fatlagrad, men den mesta är det inte. Det finns också flera andra sorters brännvin med bred variation i kryddningen, bland annat bär, frukt och malört. Ofta har brännvinet en viss sötma.
I Danmark är akvaviten torr och kryddigheten från dill och kummin är tydlig. Alkoholhalten kan gå upp till 47 procent. Här skapade den polska immigranten Isidor Henius den första moderna akvaviten 1846 då han var först ut med att introducera tekniken att tillverka brännvin av potatis.
I Norge är akvaviten rundare i smaken och kummin är kryddan framför andra. Här är det lagring på gamla sherryfat som gäller.
Det var också här som den första linjeakvaviten kom till – av misstag. År 1805 seglade briggen Trondheim Prove till Australien med akvavit i små tunnor. Spriten blev en flopp och fick gå i retur över havet. Väl hemma i Norge upptäckte man att den var rejält mycket godare än när den lastats. Ekfaten, vågornas rörelser och temperaturskillnader under resan hade förädlat smaken.
Sedan dess har man försökt härma sjöturens effekt i specialbyggda lokaler utan att lyckas. Än idag låter man därför fortfarande många akvaviter segla jorden runt med norska rederier.
Vad är det för skillnad på vodka och brännvin?
Vodka måste destilleras till 96 procent och får inte buteljeras vid lägre alkoholhalt än 37,5 procent. All annan okryddad sprit som inte uppfyller de två kriterierna får kallas brännvin.
Kärt barn har många namn
Det finns många omskrivningar för brännvin. Snaps är ett ord för en liten klunk brännvin och ett annat är brännvinssup.
Ordet nubbe kom till som smeknamn på nubb, som förutom att betyda ”liten spik” användes dialektalt om bland annat små avskedssupar och färdknäppar.
