Rom från Kuba

Kuba har haft stor betydelse för utvecklingen av den moderna romstilen. Länge låg de spanska kolonierna i Karibien efter andra romproducerande områden. Den spanska kronan hade förbjudit romtillverkning i kolonierna, och när förbudet upphörde i slutet av 1700-talet saknades mycket av den kunskap och erfarenhet som hade utvecklats på andra håll i Karibien.

Under 1800-talet förändrades situationen. Ny destillationsteknik, framför allt kolonnpannan, gjorde det möjligt att framställa en lättare och mer neutral sprit på ett effektivt sätt. Det bidrog till framväxten av den ljusa och lätta romstil som kom att förknippas med Kuba och andra spansktalande delar av Karibien. Kubansk rom blev eftertraktad och exporten ökade.

Kuba blev självständigt 1902. Under förbudstiden i USA på 1920- och början av 1930-talet blev ön ett populärt resmål för amerikanska turister, och rom och romdrinkar fick en viktig roll i landets bar- och restaurangkultur.

Revolution och förstatligande

Efter den kubanska revolutionen 1959 förstatligades landets romindustri. Producenter som hade verksamhet utanför Kuba kunde fortsätta tillverkningen i andra länder. Under de följande årtiondena blev länder inom Sovjetunionens intressesfär viktiga marknader för kubansk rom. USA:s handelsembargo har samtidigt begränsat möjligheterna att sälja kubansk rom på den amerikanska marknaden.

Regler för kubansk rom

För att omfattas av den geografiska beteckningen ”CUBA” ska rommen bland annat:

• Tillverkas av melass från sockerrör som har odlats och bearbetats i Kuba
• Ha en kort jäsning på 24–26 timmar
• Destilleras kontinuerligt i kolonnpannor till en alkoholhalt under 96 volymprocent
• Innehålla ett smakrikare destillat, aguardiente, som tas ut vid 74–76 volymprocent
• Lagras i minst två omgångar på fat av vit ek
• Filtreras genom aktivt kol under tillverkningen
• Ha en alkoholhalt på 37,5–41 volymprocent som färdig produkt.

Här kan du läsa om rommens historia.
Lär dig mer om rom och olika stilar.
Här mer kunskap om tillverkning av rom.