Mer om extra special bitter

Historien om engelsk bitter börjar i mitten på 1600-talet, då bränslet koks började framställas i stor skala. Innan dess hade all rostning av malt skett med hjälp av halm, torv eller trä, vilket gav malten en rökig arom. Nu kunde bryggarna kontrollera värmen och därmed få en lättare och ljusare malt. Detta i sin tur gjorde att det var möjligt att brygga en ljusare ale med mer maltsmak än tidigare. Ölet var även beskare än dåtidens mest druckna öl – mild, och smeknamnet på det nya ölet kom omgående – bitter.

Smaken på en typisk extra special bitter är maltig med tydligt rostade aromer av exempelvis kaffe, chokladkola och mörkt bröd. En viss fruktighet och smöraromer från jäsningen kan märkas. De traditionella engelska humlesorterna ger doft som påminner om kåda och tallbarr.

I dag räknar ölvärlden med tre olika stilar av bitter ale där extra special bitter är den mest alkoholstarka, men inte nödvändigtvis den mest beska. De andra två stilarna är bitter, som har max fyra procent alkohol, och best bitter som ligger runt en halv procentenhet högre.