Mer om imperial porter och stout

Det här är alkoholstarkare och kraftigare varianter av vanlig porter och stout. Stilen kännetecknas av kraftigt rostade aromer som exempelvis kaffe, kakao och torkad frukt. Ölet kan också ha sötma i smaken och smaksättas med allt från choklad, lakrits till olika sorters bakverk. Ibland kallas dessa versioner för pastery stouts. Beskan är tydlig eller påtaglig, speciellt i amerikanska versioner. Den mörka brunsvarta färgen kommer från den hårt rostade malten.

Begreppet imperial härstammar från 1700-talets England, när man började exportera ölet till Rysslands hov och kejsarinnan Katarina II (Katarina den stora). För att klara resan från England till Rysslands östersjöhamnar tillsatte man extra humle och gjorde ölet alkoholstarkare, ofta över sju volymprocent.

Porter utvecklades i London i början av 1700-talet och var världens första öl som tillverkades i industriell skala. Från början blandade man ungt och gammalt öl för att få fram önskad smak. Senare övergick man till att brygga ett mörkt öl. Stout, som först kallades stout porter (stark porter), utvecklades i Dublin på 1770-talet av Arthur Guinness. Dublins typ av vatten med mer salter ledde till en torr variant av öl, ofta med mer rostade aromer och en bittrare beska än porter från London.