Mer om torr porter och stout

Porter eller stout är ett väldigt mörkt öl som ibland uppfattas som svart. Den mörka färgen kommer från hårt rostad malt, vilket också ger ölet en rostad smak som påminner om pumpernickel, kaffe och mörk choklad. Torr porter och stout har ingen sötma och beskan är måttlig till tydlig.

Det sägs att porter utvecklades i London i början av 1700-talet och var världens första öl som tillverkades i industriell skala. Från början blandade man ungt och gammalt öl för att få fram önskad smak. Senare övergick man till att brygga ett varmjäst, mörkt öl.

Baltisk porter har en lång tradition i länderna runt Östersjön. De är i regel lite sötare än den klassiska London-portern, har något högre alkoholhalt och är inte sällan kalljäst.

Stout, som först kallades stout porter (alltså stark porter) utvecklades i Dublin på 1770-talet av Arthur Guinness. Dublins typ av vatten, med mer salter, ledde till en torr variant av öl – ofta med mer rostade aromer och en bittrare beska jämfört med porter från London.

Det är inte lagstadgat att det ska stå porter eller stout på etiketten utan det är bryggeriet självt som väljer. I dag är det också svårt att särskilja stilarna åt. 

Själva ordet porter tros komma från de utkörare, eller bärare (porters), av öl som arbetade i 1700-talets London. De brukade skrika ”porter” när de närmade sig pubarna med sin last.