Viner   Druvor   Klimat & jordmån   Lagar   Historia

DOP Douro

Efter att portvin framställts här i flera hundra år började man på 1980-talet även att producera bordsviner i större skala, främst röda, men vita förekommer också. Rödvinerna framställs av samma druvsorter som portvinet och är ofta relativt fylliga, sträva, smakrika och lagringsdugliga. De vita är också ganska smakrika med lite aromatisk touch. Dessa bordsviner går under appellationen DOP Douro och har rönt uppmärksamhet i internationella sammanhang. Beroende på årgången kan så mycket som 55 procent av produktionen i området vara bordsviner.

DOP-viner från Douro görs antingen på enskilda druvor eller en blandning av så många som 30 olika druvsorter, vilket är vanligare. Väljer vinmakaren andra druvsorter än de drygt 100 tillåtna etiketteras vinet som Vinho Regional Duriense.

Läs om DOC och DOP på vår sida om olika vinuttryck

Porto – portvin

Men det är i DOC Porto som det produceras portvin – med naturlig sötma. Efter att druvorna plockats för hand i de branta lägena på sluttningar eller terrasser forslas de till vingården, kallad quinta, och stjälps i stora, vida stenkar – lagares. Där krossas druvorna genom traditionell fottrampning eller av nya mekaniska anordningar som ska efterlikna trycket från en mänsklig fot.

Musten har nu börjat jäsa, men vid ungefär sex procents alkoholhalt avbryts jäsningen genom tillsats av vinsprit – och vinet behåller därför en del av sin naturliga sötma. Vinerna lagras därefter på fat – oftast i Vila Nova de Gaia vid Atlantkusten.

Läs mer om olika sorters portvin

Deldistrikten i Dourodalen

Douro har tre deldistrikt. Från väster till öster heter de Baixo (lägre) och Cima (övre) Corgo samt Douro Superior.

Baixo Corgo

I det västliga deldistriktet är klimatet svalast, fuktigast och bördigast. Här produceras främst lättare portviner.

Cima Corgo

Detta är portvinsproduktionens hjärtland. De flesta vinerna av högre kvalitet kommer härifrån.

Douro Superior

Douro Superior är det största, plattaste, torraste och varmaste deldistriktet, högt beläget i den östra delen av dalen ända till spanska gränsen. De flesta vinplanteringarna är relativt unga och hittas på 150 till 900 meters höjd över havet.

Druvor i Douro

Antal druvsorter som är tillåtna för DOC Porto uppgår till minst 80, men kan vara över 90. På många håll kan det finnas mellan 20 och 30 sorter blandade i planteringarna, och det är långtifrån alltid som odlarna själva vet vilka sorter som gömmer sig bland planteringarna. För de röda portvinerna anses touriga nacional vara den främsta, med sin djupa färg och kraftiga tanninstruktur. Även tinta barroca ger mörk färg och fyllighet och uppnår höga sockerhalter, medan touriga franca ger vinerna rondör och arom.

Tinta roriz (tempranillo) bidrar med finess, och tinta cão ger sträva viner med karaktär. På uppgång är den friska sousão. De gröna druvor som har högst anseende är malvasia fina, rabigato, gouveio (godello) och viosinho.

Klimat och jordmån

Här råder inlandsklimat med höga dagstemperaturer och väldigt lite nederbörd på sommaren. Det är mycket varmt i de övre, ökenliknande östliga delarna av dalen och klimatet blir successivt mildare och fuktigare längre ner mot havet. Staden Oporto vid flodmynningen har ett idealiskt fuktigt atlantklimat för lagring av portvinerna. 

Branta terrasser i Dourodalen

Jordmånen domineras av skiffer som måste brytas upp till 1,5 meters djup för nyplanteringar. Längs floden odlas druvorna på sluttningar – ofta så branta att de måste terrasseras för att odling ska bli möjlig. Terrasserna är på sina håll mycket smala men i dag finns även lite bredare terrasser som kallas patamares. På mindre branta ställen planteras nu även vinstockarna i rader som går rakt uppför sluttningarna.

Lagar

Portvinsproduktionen har ett komplicerat klassificeringssystem av vingårdarna. De klassificeras från A till F efter ett antal faktorer: bland annat geografiskt läge, jordmån, odlingarnas lutningsgrad samt altitud, mesoklimat, vinstockarnas ålder, druvsorter och avkastning.

Historia

Vin har odlats i Dourodalen i minst 2 000 år. Det vittnar de fottrampnings-stenkar (lagares) som daterats till romersk tid. Portvinets historia börjar dock inte förrän i slutet på 1670-talet då ett tullkrig mellan England och Frankrike stoppade importen av franskt vin till England. I sin nöd sökte engelsmännen ersättning på annat håll och fann att spritförstärkt rödvin från Douro var ett utmärkt alternativ.

Ursprungsbeteckning på 1700-talet

Vintage port stammar först från 1770-talet då man fick tillgång till en butelj stark nog att stapla och lagra. Vid det laget hade också gränserna för Douroregionen dragits upp och gett portvinet en av Europas första ursprungsbeteckningar. Det skedde på 1756 på initiativ av Portugals premiärminister, markisen av Pombal.

USA största exportmarknaden 

Storbritannien var länge den största importören av de bättre portvinerna, medan Frankrike blev den största marknaden för enklare portvin, varav en stor del används till matlagning. Under slutet av 1990-talet seglade USA om Storbritannien som den största importören av vintage port.