Vindistriktet Rheingau

Hitta på sidan: Viner   Druvor   Klimat & jordmån   Historia

Distriktet Rheingau ligger längs floderna Rhen och Main. Det börjar vid Flörsheim am Main och sträcker sig sedan förbi Hochheim, Wiesbaden, Walluf, Eltville am Rhein, Hattenheim, Oestrich-Winkel, Geisenheim, Rüdesheim och Assmanshausen till Lorch vid Rhen som gränsar till Mittelrhein.

I området kring Assmanshausen, där Rhen åter kröker norrut, ligger några av landets bästa vingårdar för spätburgunder (pinot noir). Rheingau har också haft stor betydelse när det gäller framväxten av de olika vinklasserna kabinett, spätlese, auslese och eiswein. 

Viner

Riesling dominerar i Rheingau och ger viner med tydlig fruktsyra och ofta stor lagringspotential. Torra rieslingviner är vanligast, men det görs även viner med restsötma samt söta prädikatsviner. Smakbilden kan bland annat dra åt citrus, gröna äpplen och mineraltoner.

Spätburgunder (pinot noir) är den viktigaste blå druvan. Den har en särskilt lång tradition kring Assmannshausen, där flera välkända vingårdslägen finns.

Druvor i Rheingau

Riesling upptar omkring tre fjärdedelar av Rheingaus vingårdsareal och är regionens klart viktigaste druvsort. Spätburgunder är den näst mest odlade druvan och står för drygt en tiondel av arealen. Därutöver odlas mindre mängder bland annat weissburgunder och grauburgunder.

Klimat och jordmån

Rakt igenom Rheingaus vingårdar går den 50:e breddgraden, som tidigare ansetts utgöra den nordliga gränsen för odling av klassiska druvsorter. Gränsen tycks dock nu förskjutas norrut och under tiden uppvägs Rheingaus i grunden ogynnsamma vinodlingsklimat av de naturliga fördelar topografin kan erbjuda.

Sydlig exponering

Vingårdarna är planterade med sydöstlig, sydlig och sydvästlig exponering för att fånga solskenet hela dagen. Och i branta lägen på sommaren får vingårdarna en nästan vinkelrät solbestrålning, vilket dessutom förstärks av den värme som reflekteras upp från Rhenflodens vattenspegel, som här är ovanligt bred. Skogen överst på vingårdarna skyddar mot kyliga nordliga vindar.

Rheingaus vinodlingar ligger samlade på sydsluttningarna norr om floden samt runt Hochheim och odlingslägena med sina exceptionella mesoklimat ger druvorna möjlighet att uppnå fullmognad.

Lapptäcke av jordmåner

Rheingau har stor variation i jordmånen trots sin begränsade storlek. Här förekommer bland annat löss, lera, märgel, kvartsit och skiffer, och förutsättningarna kan skilja tydligt mellan olika vingårdslägen. Vid Rüdesheim och i de högre delarna förekommer mycket kvartsit och skiffer, medan löss och lerigare jordar är vanligare på andra håll. Kring Assmannshausen finns skifferrika lägen som är särskilt förknippade med spätburgunder.

*Lössjord är vindavlagrad lös jord av lera och silt, som domineras av kalkrika avlagringar.

Historia

I början av 800-talet ska Karl den Store från sitt slott i Ingelheim i Rheinhessen ha observerat att vårsnön smälte fortast på en viss sluttning på andra sidan av floden. Han beordrade då att vin skulle planteras där och att så verkligen skedde bekräftas av ett dokument från 817 där Karls son, kejsaren Ludvig den fromme, anger vinproduktionen därifrån till sex fudern (fat om 1 000 liter).

Munkar introducerar spätlese-vin

Bättre fart på odlingarna blev det sedan benediktinermunkar grundat ett kloster på platsen, invigt 1130 och tillägnat Johannes Döparen. Detta Kloster Johannisberg skulle sedan komma att spela en märklig roll i den tyska vinhistorien.

1716 lät en ny ägare, abboten av Fulda, plantera 300 000 rieslingstockar och det var också han som skulle ge klartecken för när skörden skulle påbörjas varje år. När munkarna tyckte att det började bli dags, sände man en beriden kurir med några druvklasar till Fulda. Där smakade abboten av mognadsgraden och skickade tillbaka kuriren med förhållningsorder. År 1775 försinkades det hela och det dröjde en bra bit in i november innan kuriren dök upp och munkarna sent omsider kunde bärga skörden.

Man hade inga förväntningar på vinet, men dessa sent skördade druvor, som angripits av mögelsvampen Botrytis cinerea, resulterade i det första kända Spätlese-vinet. De sent skördade, delvis ädelrötade druvorna gav ett koncentrerat och sött vin och året 1775 brukar därför anges som födelseåret för Spätlese på Schloss Johannisberg. Upptäckten bidrog senare till utvecklingen av de högre prädikaten Auslese, Beerenauslese och Trockenbeerenauslese.