Rosévin görs på blå druvor - och på olika sätt

När man tillverkar rosévin krossas blå druvor och skalen får laka ur, macerera, i musten några timmar efter pressningen. Det är det som gör vinet rosa. För att få starkare färg och kraftfullare smak kan skalen också få jäsa med musten en kort stund.

Det finns flera sätt att göra rosévin, men några gemensamma drag vid tillverkningen är att:

• Roséviner jäser och lagras oftast på tank, inte på ekfat.

• Jäsningen sker vid samma temperatur som vita viner, mellan 15 och 20 grader.

• Jäsningen tar längre tid än vid rödvinstillverkning. Då bevaras frukten och fräschör.

• Rosévin buteljeras ungt och bör konsumeras ungt.

Olika typer av rosévin skiljer sig mycket åt, ibland också inom samma områden: från blekrosa och milt fruktiga till strukturerade och rödvinsliknande.

Direktpressning 

Vill man göra en blek rosé pressar man druvorna och undviker helt skalkontakt. Musten blir bara lite lätt färgad av själva pressningen. Vissa varianter av dessa ljusa viner kallas för vin gris och är en specialitet från det franska distriktet Jura och Marocko.

En annan variant av blek rosé är amerikanska blush wines som fått sitt namn av att de ser ut att "rodna" lite.

För mer färg låter man musten vara i kontakt med skalen en viss tid – allt från två till 20 timmar. De bleka rosévinerna från Provence får till exempel mycket kort skalkontakt. Temperaturen hålls låg för att jäsningen inte ska sätta igång.

Saignée – "blödning" 

Vid metoden saignée tappar man helt enkelt av en del must från rödvinstanken efter en viss tid. Den must som är kvar får då större andel skal i förhållande till must vilket ger ett strävare, fylligare rödvin. Den must som tappats av blir ett rosévin.

Nackdelen för rosévinet i detta fall är att det blir en ”restprodukt”: druvorna har skördats när det bäst passar det röda vinet. Det är ofta för sent för att göra ett riktigt bra rosévin. En vanlig uppfattning är att druvorna till ett rosévin ofta bör skördas tidigare för att få en bra och frisk syra.

Ett kraftigt och mörkt rosévin som görs enligt saignéemetoden är clairet från Bordeaux. Det är ett vin med gamla anor – kanske var detta till och med det ursprungliga Bordeaux-vinet som det dracks före franska revolutionen: lätt och elegant.

Blekning med aktivt kol 

Det är också tillåtet att med hjälp av aktivt kol avlägsna färgpigment från rött vin för att få en blekare färg.

Jäsning i sluten tank 

Rosévin kan också framställas genom kolsyrejäsning, maceration carbonique, då hela druvklasar får jäsa i sluten tank. Ovanstående metoder kan varieras och kombineras på många sätt.

Läs mer om olika stilar och typer av rosévin 

Färgen på rosévin kan bedra

Kan man se på ett rosévin hur det smakar? Inte alltid. Det finns spanska rödvinsmörka roséviner med frisk mjuk smak, precis som det finns ljusrosa italienska roséer med både strävhet och kraft. Vinerna blir ofta mörkare, kraftigare och strävare när druvskalen får följa musten genom pressningen ända till jästankarna.

Rosévin finns i nyanser från blekt laxrosa till mörkt rosa.

Rosévin som framställts genom kolsyrejäsning blir i allmänhet yppigt friskt och får en mjuk, saftig finish. Blush wine, där druvskalen enbart har fått "blöda med" under pressningen, är bleka, aningen söta och lite spritsiga.

Det var i slutet av 1980-talet som vinhusen i Kalifornien drog fördel av vitvinstrenden och började namnge rosévin gjort av blå druvor med "white" före druvnamnet. Det mest kända är white zinfandel.

Vilka druvor används i rosévin?

Speciella rosédruvor finns inte, även om tibouren i Provence nästan bara används till rosé. Vilka druvor som helst kan användas och internationella sorter som syrah och cabernet sauvignon förekommer ofta på etiketterna. Grenache är en annan populär druva eftersom den ger mycket färg men inte så mycket strävhet.

Vilken druva man använder har betydelse för rosévinets karaktär, även om skalen inte är med så länge under framställningen. Läs mer om olika rosédruvor.

Var görs rosévin?

Roséviner från varma odlingsländer är i regel fruktigare i smaken. Kraftfullare typer kommer oftast från Europa, där traditionen att göra rosé är äldre.

Franskt rosévin

Alla vinproducerande länder gör i dag rosévin men Europa dominerar stort med 75 procent av produktionen. Frankrike ligger i topp som land – nästan en tredjedel av världens rosévin kommer därifrån. 

Provence – ljus och lätt rosé

I Provence ligger appellationen Côtes de Provence som har specialiserat sig på ljusa, lätta och torra roséviner gjorda på bland annat grenache, carnignan och cinsault. Lär dig med om vinerna från Provence.

Tavel – fyllig, torr rosé

I södra Rhônedalen är det druvsorterna grenache och cinsault och clairette som används. Tavels AC-status gäller bara för områdets kraftiga, mörka roséviner. Lär dig mer om Södra Rhônedalen.

Bordeaux – clairet

Merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc är huvuddruvor i de relativt mörka torra och fruktiga rosévinerna från Bordeaux. Namnet clairet kommer från engelskans claret – en term som engelsmännen förr i världen använde för rött bordeauxvin, som då var ganska ljust.

Spanskt rosévin

Navarra – klassiskt roséområde

Traditionellt stod torra och fruktiga roséviner, rosados, för ungefär hälften av Navarras vinproduktion. Garnacha, även kallad grenache, dominerade tidigare totalt men har idag fått sällskap av internationella druvsorter som cabernet sauvignon.

Rosé från Rioja

Den spanska specialiteten tempranillo är vanligt förekommande i roséviner från Rioja, liksom garnacha och graciano. I Rioja är det inte helt ovanligt med rosévin som mognadslagrats på ekfat och flaska under lång tid. Läs mer om vinerna från norra Spanien.

Tyskland – rosévin på pinot noir

Mer och mer rosévin tillverkas i Tyskland, speciellt i de varmare regionerna i söder som Pfalz. Pinot noir, lokalt kallad spätburgunder, är en vanligt förekommande druvsort i friska, tyska roséviner.

Rosévin från Österrike

Även i Österrike används pinot noir för rosévin men de lokala zweigelt och St: Laurent är minst lika vanliga. Den ekologiska trenden är stark i Österrike, även inom rosévinsproduktionen. Läs mer om vinlandet Österrike.

Italienskt rosévin

Tidigare var Italien ingen stor rosévinsnation och den inhemska konsumtionen var liten. I dag finns det gott om italienska roséviner från regioner som Toscana, Veneto, Piemonte, Apulien och Sicilien. 

Rosa, chiaretto och rosato

På italienska roséviner går det att hitta olika termer som:

• Chiaretto: I regel ljusa, bleka och torra roséviner gjorda på självrunnen must efter kort macerering.
• Rosato: Oftast mörkt, lite kraftigare rosévin.
• Rosa: Efter organisationen Rosautoctono som värnar de traditionella rosévinerna och endast erkänner inhemska druvor i produktionen.

Ökat intresse för rosévin

Av världsproduktionen är bara runt åtta procent rosévin, men andelen stiger. I Sverige femdubblades försäljningen av rosévin mellan 2006 och 2016. Majoriteten säljs under den varma delen av året även om en viss utjämning har skett. En förklaring kan vara att rosévin börjar få en helt annan status som dryck till mat. Så matchar du rosévin och mat.