Hitta på sidan: Viner   Druvor   Klimat & jordmån   Historia

Languedoc utgör den stora delen av Languedoc-Roussillon, som i sin tur är såväl Frankrikes som världens största vinområde. Tillsammans med Provence kallas denna landsände även för Midi.

Languedoc börjar väster om floden Rhône och omfattar departementen Gard, Hérault och Aude. Vid gränsen till departementet Pyrénées-Orientales tar dock Roussillon vid.

Viner i rebellisk region

Regionen domineras fortfarande av kooperativ men attraherar vinmakare från andra delar av världen. Både sådana som etablerar sig för gott eller så kallade flying winemakers, som skapar vin på andra ställen när det är lågsäsong hemma. Från början kom de ofta från Australien och har bidragit till utvecklingen med sina kunskaper om vinproduktion i varmt klimat. 

Under 1980-talet upphöjdes ett stort antal VDQS-områden till AC-status, vilket bland annat medfört att skördeuttagen begränsats och kvaliteten därmed höjts. Vinodlarna har ersätt traditionella, högavkastande druvsorter som aramon och alicante bouschet med kvalitetsdruvor som syrah och mourvèdre.

Sett till yta och volym produceras det relativt lite AOC-vin i Languedoc. Bara femton procent faktiskt, trots att var fjärde fransk vinranka är planterad här. Bulkvin står fortfarande för en stor del av produktionen men ibland väljer vinmakaren benämningen bordsvin eller IGT bara för att kunna experimentera med olika druvor och tekniker.

Sett till yta och volym produceras det relativt lite AOC-vin i Languedoc.

Nyplanteringar av internationellt erkända druvsorter som merlot, cabernet sauvignon, sauvignon blanc, marsanne, viognier och chardonnay ger innovativa vinodlare möjlighet att göra modernt fruktiga viner. De internationella druvsorterna är sällan accepterade i appellationssystemet, varför viner med sådana druvor ofta går under IGT Pays d´Oc. 

Produktionen av rosévin ökade kraftigt under 2010-talet, hela 35 procent mellan 2007 och 2017.

Pays d´Oc

Pays d´Oc omfattar departementen Gard, Hérault, Aude och Pyrénées-Orientales, det vill säga hela Languedoc-Roussillon. Merparten av franskt IGT kommer från denna region, och det mesta är rött. Kategorin ger producenterna större frihet vad gäller val av druvsorter och framställningsmetoder. Bruket att ange en druvsort på etiketten till ett så kallat varietal vin, eller endruvsvin, har också bidragit till att öka intresset för denna växande kategori av franska viner.

Languedoc AOC

Den stora appellationen Languedoc AOC är inte sammanhängande utan omfattar ett antal skilda områden. Den ersatte år 2007 det tidigare Coteaux du Languedoc AC. Tre fjärdedelar av produktionen utgörs av rött vin, resten är torrt vitt vin och rosé.

I de röda vinerna får carignan och cinsault tillsammans maximalt utgöra 40 procent av det färdiga vinet. I stället uppmuntras användandet av druvsorter som grenache och den närbesläktade lladoner pelut samt syrah och mourvèdre. Grenache blanc, clairette, picpoul och bourboulenc är de viktigaste druvorna för vita viner. Vit languedoc måste innehålla minst två av dessa.

År 2010 lanserades två tillägg till Languedoc AC: Grands Vins du Languedoc och Grands Cru du Languedoc. Dessa omfattar en lång rad byar och crus som tidigare haft rätten att lägga sitt eget namn till AC Coteaux du Languedoc. Några av de mest kända grands vins du languedoc är: Faugères och St-Chinian, och några av de mest kända grands cru du languedoc är: La Clape och Pic-st-Loup. Det sistnämnda fick egen AOP-status (Appellation d´Origine Protégée, tidigare AOC) 2016.

Minervois, Corbières med flera

Minervois och Corbières har egna AC sedan 1985 och produktionen domineras av röda viner. I Minervois är de viktigaste druvsorterna numera mourvèdre och syrah, som vanligtvis blandas med grenache, carignan och cinsault. Underappellationen Minervois-la-Livinière gäller endast röda viner, där grenache, syrah och mourvèdre måste ingå med minst 60 procent. Till den resterande andelen får vinmakaren komplettera med carignan, cinsault, terret, picpoul och aspiran.

Corbières har den största produktionen av AC-klassade viner i hela Languedoc. Området kännetecknas av stor variation beträffande topografi, jordmånstyper och klimatförhållanden, varför det delats in i elva deldistrikt. Carignan dominerar fortfarande odlingarna, även om den utmanas av syrah, mourvèdre, grenache och lladoner pelut. Appellationsreglerna bestämmer att minst hälften av vinet måste komma från dessa fyra druvor. Cinsault odlas i mindre utsträckning.

De torra vita vinerna görs främst av bourboulenc, maccabéo och grenache blanc, men även marsanne, roussanne, vermentino, picpoul, muscat, terret och clairette odlas.

Corbières Boutenac fick en egen underappellation 2005 för rött vin, och är nu ett av de så kallade Grands Cru du Languedoc. Kraven är att vinet görs av carignan, grenache, syrah och mourvedre, där carignan utgör mellan 30-50 procent av planteringarna och syrah får inte planteras med mer än 30 procent.

Pic St Loup gör till stor del rött vin och en liten del rosévin. Tillåtna druvsorter är syrah, grenache och mouvedre och cinsault och carignan.

Cabardès och Malepère

Väster om Minervois ligger Cabardès, vars klimat i viss mån påverkas av Atlanten. Områdets röda viner görs på en blandning av grenache, syrah och cinsaut samt de klassiska bordeauxdruvorna. Den lilla mängden rosé görs huvudsakligen av cinsault. Liknande viner produceras i det närliggande Malepère, där de viktigaste druvorna är bordeauxtrion merlot, malbec och cabernet franc.

Fitou och Limoux

Fitou fick AC-status 1948 och är därmed Languedocs äldsta appellation för röda viner. Området består av två skilda delar; En östlig runt staden Fitou, nära Medelhavet (Fitou Maritime), samt en del längre in i landet kring huvudorten Tuchan (Fitou Montagneux). Carignan, som får utgöra max 70 procent, är huvuddruvan, understödd av grenache, lladoner pelut, mourvèdre (i Fitou maritime) och syrah (i Fitou montagneux).

I Limoux görs torra vita viner av chardonnay, chenin blanc och mauzac (minst 15 procent). Men området är främst omtalat för sina mousserande viner gjorda enligt den traditionella metoden. Mest känt är Blanquette de Limoux, som ska innehålla minst 90 procent av druvan mauzac. AC Crémant de Limoux gäller mousserande viner med minst 60 procent mauzac, blandat med chardonnay och/eller chenin blanc.

Mer om mousserande vin

VDN – vin doux naturels

I Languedoc finns fyra starkvinsappellationer som alla gäller för vita vin doux naturels: Muscat de Lunel, Muscat de Mireval, Muscat de Frontignan och Muscat de St-Jean-de Minervois. Framställningsmetoden liknar den för portvin och druvan som används är muscat.

Mer om VDN

Druvmustens alkoholjäsning avbryts när vinet når cirka 6 volymprocent alkohol genom att 95-procentig vinsprit tillsätts. Vinets alkoholhalt höjs då till strax över 15 procent och jästcellerna dör. Eftersom stora mängder av mustens sockerinnehåll ännu inte omvandlats till alkohol blir resultatet ett sött starkvin.

Druvor

I Languedoc finns i stort sett alla franska druvor som trivs i ett varmt klimat. Runt 90 procent av vinet är rött, varför blå druvor är viktigast: alltifrån de sydfranska grenache, cinsault, carignan och syrah till de klassiska cabernet, merlot och malbec.

Mer om kända druvblandningar

För vitt vin märks de invandrade chardonnay och sauvignon blanc och bland de infödda clairette, grenache blanc, muscat, bourboulenc och mauzac, plus viognier, roussanne och marsanne från norra Rhône. För mer exotisk fägring står maccabéo, vermentino och picpoul i Corbières och terret och aspiran i Minervois.

Klimat och jordmån

Det mycket varma klimatet, med torra somrar och svala, regniga vintrar, gör att moderna, ambitiösa vinmakare söker sig allt högre upp på sluttningarna mot Cevennerna. Ytterligare svalka får vinrankorna av sjöbrisen från Medelhavet och den kyliga mistralen, som kommer oregelbundet men då blåser i minst tre dagar.

Jordmånen uppvisar ett starkt skiftande spektrum, alltifrån ren sand i Listels odlingar vid kusten till karg, stenig grusjord i de högre belägna vingårdarna och däremellan lera, skifferlera och märgelhaltig kalksten.

Historia

Kelterna kan ha varit först i denna sydfranska vingård men därefter var det greker och romare som levde rövare här, och som vanligt planterade de också vin. Kloster och munkar drev vinodlingen framåt från 800-talet.

Oc? Ja!

Ordet ”oc” är en kvarleva från gammal provensalska som även kallas la langue d´oc. Oc betydde ”ja” (från latinets hoc), till skillnad från oïl som man sade norröver och sedan blev oui på franska. ”De stora vinerna som talar Languedoc”, lyder en marknadsföringsslogan för vinet härifrån.

Destillationskonst och starkvin

Under den sena högmedeltiden var söta viner av grön muscat och blå grenache populära. År 1299 fick den katalanske läkaren och alkemisten Arnaud de Villeneuve, verksam vid universitetet i Montpellier, patent av kungen på Mallorca på sin metod att framställa starkvin genom att avbryta jäsningen genom tillsats av alkohol. Arnaud, som förmodligen lärt sig destillera av morerna i hemlandet Spanien, har gått till historien som den franska destillationskonstens fader.

Odödlighetens elixir?

Sin produkt, destillerad av vin, kallade han eau-de-vie, eller ”odödlighetens elixir”. Denna alkemistiska trollkonst gjorde vin doux naturels (VDN) till en av Languedoc-Roussillons stora vinstilar – förutom de ovan nämnda appellationerna i Languedoc, finns det även tre i Roussillon; Banyuls, Maury och Rivesaltes.

Först med mousserande vin

Det är inte bara starkvin och destillation har sitt franska ursprung i Languedoc. Man skryter dessutom om att ha varit först med framställning av mousserande vin i Frankrike, närmare bestämt i Limoux, söder om Carcassonne. Det finns svart på vitt att munkarna i benediktinerklostret St-Hilaire lyckades fånga bubblorna i en flaska redan 1531, vilket var cirka 140 år före Dom Pérignon i Champagne.